VM är över och det bidde ett BRONS!

Kan inte annat än vara nöjd med min VM-vecka och det är en härlig känsla när hela kroppen instämmer utan att det finns något tveksamt som gnager någonstans i bakhuvudet. Visst är guldet det där lilla extra som jag drömmer om men ska jag vara riktigt realistisk så krävdes det misstag från mina konkurrenter för att jag skulle ta hem ett sådant. På långdistansen tror jag att 4:e plats var min optimala placering, med den dagsform jag hade, så där fanns det faktiskt lite mer att hämta. Jag kommer att spänna bågen högre nästa gång och då hoppas jag på att fler medaljer trillar in - men då, i likhet med i år, som följd av att jag presterat bra och inte beroende på att andra presterat dåligt!

image42

Att bestämma sig och sedan köra
Efter målgång på långdistansen var jag minst sagt besviken, mestadels pga de problem jag hade med min lins, och jag bestämde mig direkt för att lämna lången och fokusera framåt mot sprinten. Formen hade under veckan varit god och jag ville inte åka ifrån Ukraina utan att ha fått utnyttja alla krafter jag lagrat sedan första besöket i Kiev i november. Det är dock inte alldeles lätt att styra sin energi till rätt saker och när jag vaknade på fredagen ömmade i stort sett varje muskel i min kropp. Mellan dam- och herrstafetten på lördagen gav jag mig ut på en löprunda och lade in 2 set med 6st 20/40s, för att väcka de snabba muskelfibrerna ordentligt, och de svarade bra så jag kunde lugnt fortsätta med de mentala förberedelserna. Tillsammans med Martin diskuterade jag området litegrann men då vi inte hade mer än en översiktskarta (typ turistkarta) var det egentligen bara den egna taktiken som skulle spikas.

Min nervositet var nästan outhärdlig inför sprintkvalet men när jag väl klarat detta och VM var igång så sjönk den betydligt. Det var nästan lite läskigt hur lugn jag var innan långloppen men samtidigt var det ett bra lugn och jag tror att det helt enkelt berodde på att jag kände mig trygg i mina förberedelser. Stafettdagen bjöd på en höjning i nervositetsgrad när det var dags för David att springa och inför min egen sprintfinal var jag nervös i ungefär samma grad. När man sprang på uppvärmningskartan gick det på vissa ställen att höra per Forsberg rapportera från herrtävlingen och jag lyssnade en del. Förstod att Emil petades ned av de sent startande och uppfattade att någon av Peter och Martin gått bra men inte vem och hur bra. Strax innan kände jag att jag ville sluta grubbla på herrtävlingen och frågade därför Anna Bogren hur det gått. När hon sa att Martin tog brons blev jag nästan tårögd, med tanke på att han brottats med det svåra beslutet om start eller inte start, men slogs direkt efter det av känslan att det var ett gott tecken för mig och utbrast "då tar jag också medalj för vi brukar följas åt". (vi tog båda NOC-brons 2005, vi laddade ihop för sprint-VM i Danmark 2006 och vi sprang båda lång+sprint i år). Anna blev nog lite paff och direkt efter målgång kommenterade hon skrattande att jag verkar vara lite synsk!

Loppet (länk till karta och vägval från de 6 bästa)
kontroll 1: Jag brukar vara startsnabb utan att gå in för det men i år tog jag det väldigt lugnt och försiktigt till första kontrollen för att verkligen få grepp om de häckar och rabatter som kunde utgöra hinder. 
kontroll 2: Ut genom öppningen och säker löpning på stig tills jag kunde urskilja de olika dungarna i ringen och styra in på rätt ställe.
kontroll 3: Stenhård riktning men fick vika lite höger för att muren var lägre vid trappan än mitt på rundeln.
kontroll 4: Noggrann kontroll på kartan för att undvika opasserbara häckar men jag upptäckte tyvärr inte den vänstra öppningen (rakt mot kontrollen) och tappade dessutom riktningen lite och det blev en för stor båge åt höger.
kontroll 5: Stod still och bestämde en säker väg ut ur inhägnaden och körde därefter på för fullt på stigen tills jag såg skärmen. Riklig växtlighet jämfört med vad kartan visar så jag tror man förlorar på att gå av stigen tidigare.
kontroll 6: Svårbedömd sträcka men jag valde vänster i början och hade bestämt mig för att köra höger runt huset sedan. Tyvärr slarvade jag lite med riktningen däremellan och sprang ganska mycket längre än den optimala vägen.
kontroll 7: Svårt val mellan upp eller ned men man var nästan uppe så jag fortsatte upp till vägen. Gick dock av för tidigt och trasslade lite i kanten på tomten innan jag hittade linjen och kunde fortsätta som planerat. Kontrollen syntes från vägen så jag var nästan onödigt säker i min ingång.
kontroll 8: Upp till vägen och jobba uppför. Använde sträckan till att bestämma mig för att jag skulle springa samma väg tillbaka ut efter varvningen.
kontroll 9: Bara att trycka på i backen och suga åt sig av hejjaropen
kontroll 10: Tvärvände direkt efter stämpling och tillbaka ner samma väg som innan. Säker kontrolltagning och jag skymtade Karin Schmalfeldts rygg - en bra morot att kämpa sig ifatt.
kontroll 11: Lurig sträcka där jag höll stenhård riktning och visste att jag skulle vika lite vänster när jag kom ut på vägen.
kontroll 12: Direkt ut på vägen igen och försökte få en bra överblick  över avslutningen. Bestämde mig för att säkra vägval med möjlighet till att trycka på för fullt var det bästa.
kontroll 13: Hade egentligen tänkt ta högra vägen men vinklade upp dåligt och körde istället vänstra vägen.  Svårt att springa med spikskor i trapporna så det hade nog varit bättre bredvid. Karin var något snabbare än jag på höger.
kontroll 14: gav allt jag hade uppför backen och förslkte trycka på hela vägen. Kom på mig själv med att säkerhetskolla kartan flera gånger för att inte ha missat någon kontroll eller missbedömt vägen till sista och kanske gjorde det mig passiv i löpningen men som tur var hade jag marginal både upp och ner i resultatet sedan.
spurten: Folk hejjade hela vägen och jag förstod att loppet var bra men kunde inte uppfatta hur bra. Kände mig nöjd med min insats och när jag korsade mållinjen åkte händerna i vädret av sig själva i någon slags "målgest". Forsberg gav sedasn besked om att det skulle bli medalj och gjädjen spred sig i hela kroppen. Jag möttes av Marita och sedan kom David och kramade om mig och det fanns några små tårar i ögonen bakom solglasen! Efteråt har jag fått höra att han slagit världsrekord i barfotalöpning längs upploppet ;-)



Kommentarer
Postat av: Stefan

GRATTIS TILL BRONSET LENA! Nästa år tror jag på GULD!

2007-08-28 @ 20:15:26
URL: http://www.okklyftamo.se
Postat av: Nils

Grattis Lena!
Det låg i luften. Härligt!

2007-08-28 @ 21:45:36
Postat av: matti

Jag bugar det djupaste och gratulerar till bronsmedaljen. Nu vet du att du är en av de bästa i VÄRLDEN vilket det inte finns något tvivel om. Det gäller att tro på sig själv och våga sats till 100 % så kommer man långt. Jag är otroligt imponerad.

2007-08-29 @ 08:28:16
Postat av: Sara

Grattis, grattis, grattis Lena!!! Så otroligt glad för och stolt för din skull!!! Massa massa kramar // S

2007-08-29 @ 15:05:19
Postat av: Karin E

coolt Lena! Grattis!

2007-08-31 @ 07:35:41
Postat av: Holmberg

Grymt kul att läsa kommentarerna kring loppet, jag blir så himla glad! Grattis igen! Det var dags nu :)

2007-09-03 @ 10:15:07
URL: http://erikholmberg.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0