Höstens skörd: KLUBBYTE och ömma knän
När SM är över märker man att säsongen går mot sitt slut och en del hoppar över "sista rycket" i form av Elitserieavslutning och Smålandskavle. Planerna för nästa års satsning tar form och enligt alternativet.nu börjar de första klubbytena redan bli offentliga. En stimulerande träningsmiljö, såväl träningsmässigt som socialt, betyder mycket men samtidigt är det oftast inga enkla och snabba beslut det handlar om.
Input till klubben skall ställas mot den output man får tillgång till och jag har i år mått lite dåligt över att inte kunna ställa upp för Stora Tuna OK i vare sig 10-mila eller SM-stafetten, för att återgälda den support de givit mig i den individuella satsningen. Förhoppningsvis får jag dock tillfälle att göra det i den kommande "Smållen" men med tanke på vad som tidigare inträffat ropar jag inte Hej! innan start för då kommer väl halsbasiluskerna flygandes en gång till....;-)
Trots att säsongen inte är över har jag alltså skrivit på övergångspapper för nästa år men jag kommer att springa den sista tävlingen för min gamla klubb då 15nov är giltighetstidens start. Eventuella Tuningar som blivit nervösa över rubriken kan dock vara lugna för det handlar om att jag klipper de sista banden till IKHP och börjar tävla för Hässelby i friidrott. Då jag fått blodad tand på stads-/terränglopp kommer bland annat SM i terräng att ingå i min planering nästa år och i början av november väntar troligtvis en start i Nordiska Mästerskapen i terräng, dock avstår jag landslagets uttagning till förmån för Smålandskaveln och därmed handlar det troligtvis om en nationell plats med IKHP som klubb.
Småskavanker
I måndags besökte jag Skövde och fick förutom förmånen att prata inför en härlig grupp ungdomar, även tillfälle att träna tillsammans med dem under ledning av Harri K. För mig har han mest varit "Helena Janssons tränare" men nu har jag lagt till ett ansikte och en stark personlighet i hans låda i mitt minne. Det var en rolig och stimulerande kväll och jag fick ett "lagom" pass i benen med mig hem. Morgonpasset dagen efter tjuvstartade jag vinterträningen genom att testa ett av mina kommande "prio-intervallpass" men det straffade sig direkt....med endast 10s kvar av sista intervallen damp jag hårt i backen och anledningen var kombinationen hal träbro och lite för hårt tryck i steget när jag skulle av den. Resultatet blev ett par rejäla skrapsår och ömma knän + höft och de senaste dagarna har svullnaden hämmat mig lite i träningen. Idag kunde jag dock springa backe utan större problem så varken Smållen eller terränglöpningen är i fara.
Inte mycket att klaga över men det gjorde ONT!
Överraskningshelg
Sista världscupen blev min bästa placeringsmässigt och jag är mycket nöjd med min insats i sprinten. Banan var inte så svår om man plockar ut varje sträcka för sig men när banläggaren knåpar ihop sträckor kors och tvärs och det även befinner sig mycket folk i "terrängen" gör farten att det blir en utmaning. Efter tävlingen väntade sedan träning i Tjeckien inför VM 2008 men mot slutet av veckan sade min kropp ifrån och jag var sliten såväl fysiskt som mentalt när jag landade i Sverige på fredageftermiddagen. Där väntade dock roliga äventyr då David tagit sig dit och jag fick följa med på en storstadshelg. Musikalbesök i form av Rivierans guldgossar, med bla. Robert Gustafsson och Susanne Reuter samt chokladprovning på Nordiska museet satt som en smäck - TACK David! Lite kul att vi på Cirkus var placerade precis framför Peter Hemmyr och Elin A Skantze och att Elin inte heller vetat i förväg vart de skulle!!!!
Input till klubben skall ställas mot den output man får tillgång till och jag har i år mått lite dåligt över att inte kunna ställa upp för Stora Tuna OK i vare sig 10-mila eller SM-stafetten, för att återgälda den support de givit mig i den individuella satsningen. Förhoppningsvis får jag dock tillfälle att göra det i den kommande "Smållen" men med tanke på vad som tidigare inträffat ropar jag inte Hej! innan start för då kommer väl halsbasiluskerna flygandes en gång till....;-)
Trots att säsongen inte är över har jag alltså skrivit på övergångspapper för nästa år men jag kommer att springa den sista tävlingen för min gamla klubb då 15nov är giltighetstidens start. Eventuella Tuningar som blivit nervösa över rubriken kan dock vara lugna för det handlar om att jag klipper de sista banden till IKHP och börjar tävla för Hässelby i friidrott. Då jag fått blodad tand på stads-/terränglopp kommer bland annat SM i terräng att ingå i min planering nästa år och i början av november väntar troligtvis en start i Nordiska Mästerskapen i terräng, dock avstår jag landslagets uttagning till förmån för Smålandskaveln och därmed handlar det troligtvis om en nationell plats med IKHP som klubb.
Småskavanker
I måndags besökte jag Skövde och fick förutom förmånen att prata inför en härlig grupp ungdomar, även tillfälle att träna tillsammans med dem under ledning av Harri K. För mig har han mest varit "Helena Janssons tränare" men nu har jag lagt till ett ansikte och en stark personlighet i hans låda i mitt minne. Det var en rolig och stimulerande kväll och jag fick ett "lagom" pass i benen med mig hem. Morgonpasset dagen efter tjuvstartade jag vinterträningen genom att testa ett av mina kommande "prio-intervallpass" men det straffade sig direkt....med endast 10s kvar av sista intervallen damp jag hårt i backen och anledningen var kombinationen hal träbro och lite för hårt tryck i steget när jag skulle av den. Resultatet blev ett par rejäla skrapsår och ömma knän + höft och de senaste dagarna har svullnaden hämmat mig lite i träningen. Idag kunde jag dock springa backe utan större problem så varken Smållen eller terränglöpningen är i fara.
Inte mycket att klaga över men det gjorde ONT!
Överraskningshelg
Sista världscupen blev min bästa placeringsmässigt och jag är mycket nöjd med min insats i sprinten. Banan var inte så svår om man plockar ut varje sträcka för sig men när banläggaren knåpar ihop sträckor kors och tvärs och det även befinner sig mycket folk i "terrängen" gör farten att det blir en utmaning. Efter tävlingen väntade sedan träning i Tjeckien inför VM 2008 men mot slutet av veckan sade min kropp ifrån och jag var sliten såväl fysiskt som mentalt när jag landade i Sverige på fredageftermiddagen. Där väntade dock roliga äventyr då David tagit sig dit och jag fick följa med på en storstadshelg. Musikalbesök i form av Rivierans guldgossar, med bla. Robert Gustafsson och Susanne Reuter samt chokladprovning på Nordiska museet satt som en smäck - TACK David! Lite kul att vi på Cirkus var placerade precis framför Peter Hemmyr och Elin A Skantze och att Elin inte heller vetat i förväg vart de skulle!!!!
Bästa svenska i Lidingöloppet men nu väntar tuffare motstånd...
...iaf i underlag/terräng räknat!
Foto: Marathon.se
Befinner mig i Schweiz på ett mysigt gasthaus i Mammern. I helgen väntar medeldistans samt sprint i anslutning till den gamla staden Stein am Reihn (firar 1000 år). Testade terrängen strax intill morgondagens medelområde och förutom att skalan är 1:15000 så tror jag att den största utmaningen blir tuff kupering och att trockla sig igenom/runt grönfläckarna. Sprinten bjuder på smala gränder och det ser ut att kunna bli en del långa runtvägval där det är svårt att bedöma vilket som är snabbast. Tror därför att det viktiga är att hålla ett bra flyt genom loppet och hela tiden se framåt, dvs snabbt slå bort ev. misstankar om att man valt en sämre väg.
Vi är för ovanlighetens skull en liten trupp men det ansluter ett helt gäng på måndag då färden går vidare till Tjeckien och förberedelser för nästa års VM. Under eftermiddagen passade vi på att turista lite i sprintstaden (vilket givetvis var tillåtet) och då vädret bjuder på behaglig temperatur kunde vi även njuta av en utomhusfika på torget.
Energi finns det gott om i truppen och grabbarna är inte sena att hesta varandra till olika dåd. Nedan bevisar Peter Öberg att det visst går att klättra upp på pålar som är placerade en bit från kajkanten vid floden Rhen!
Det kan också vara roligt att skrämmas lite och jag var tyvärr lite sen för att fånga Jonas lilla skutt när han skrämdes av Holmberg och Millinger vid museiklostret.
Lidingöloppet
Två kenyanskor, en norsk maratonlöperska och två etiopiskor skar mållinjen före mig då jag i söndags sprang Lidingömilen på 36.23. Loppet gick över förväntan men det var en tuff uppgift, efter att jag dragits med en efterhängsen förkylning sedan SM, och de backar som annars brukar vara min styrka var för dagen endast plågsamma då jag hade en längre återhämtningstid på krönet än vad jag är van vid. Öppnade som oftast ganska hårt och belade positionen som främsta svenska redan innan 2km var passerade. Sprang sedan själv i en lucka och det var därför jobbigt när jag mot slutet hörde delar av publiken hejja på Lisa Blomé någonstans bakom mig. Första gången jag blev varse att hon närmat sig var genom speakern på toppen av abborrebacken (ca 5km) men då högtalarljud kan höras lång väg kunde jag inte bedöma hur långt bakom hon var. David gav mig hopp genom att säga att han inte såg någon bakåt där han stod vid 6km och även om jag antydde att jag sprängt mig i början så pushade han mig till att vara positiv. Fortsatte alltså titta framåt och göra mitt race men när fler och fler som jag passerade hejjade på Lisa så förstod jag att hon var ganska nära. Hoppades på att hon inte hade fler med sig och fick det bekräftat då jag sneglade lite över axeln vid passeringen av trafikljusen vid golfbanan, vilket innebär en vinkling på nästan 180 grader. Strax efteråt är 2km-banderollen (2km kvar) placerad precis i början av ett långt motlut och jag fick här god påhejning av Fredrik Löwegren och Elisabeth Hansson. Bestämde mig för att verkligen bita ihop sista biten och kände att sista kilometerns flacka och lite mer kurviga del passade mig bra. Verkligen roligt med mycket publik som gjorde sitt för att hjälpa oss fram denna sista bit. Att komma ut på Grönsta gärde och mötas av Per Forsberg, Peter Holgersson och strax efter målgång även Isak Bergmans röster kändes tryggt och jag var både glad och lättad när jag fick passera mållinjen som bästa svenska.
Marathon.se om loppet
Strax efter hemkomst från denna Schweiz-Tjeckien-tripp ska jag delta i Skogsäventyret i Skövde 15okt. Det skall bli roligt och när jag var inne för att anmäla mig till Elitserieavslutningen så hittade jag faktiskt en riktigt snygg inbjudan till denna träff i tävlingsprogrammet!
Foto: Marathon.seBefinner mig i Schweiz på ett mysigt gasthaus i Mammern. I helgen väntar medeldistans samt sprint i anslutning till den gamla staden Stein am Reihn (firar 1000 år). Testade terrängen strax intill morgondagens medelområde och förutom att skalan är 1:15000 så tror jag att den största utmaningen blir tuff kupering och att trockla sig igenom/runt grönfläckarna. Sprinten bjuder på smala gränder och det ser ut att kunna bli en del långa runtvägval där det är svårt att bedöma vilket som är snabbast. Tror därför att det viktiga är att hålla ett bra flyt genom loppet och hela tiden se framåt, dvs snabbt slå bort ev. misstankar om att man valt en sämre väg.
Vi är för ovanlighetens skull en liten trupp men det ansluter ett helt gäng på måndag då färden går vidare till Tjeckien och förberedelser för nästa års VM. Under eftermiddagen passade vi på att turista lite i sprintstaden (vilket givetvis var tillåtet) och då vädret bjuder på behaglig temperatur kunde vi även njuta av en utomhusfika på torget.
Energi finns det gott om i truppen och grabbarna är inte sena att hesta varandra till olika dåd. Nedan bevisar Peter Öberg att det visst går att klättra upp på pålar som är placerade en bit från kajkanten vid floden Rhen!
Det kan också vara roligt att skrämmas lite och jag var tyvärr lite sen för att fånga Jonas lilla skutt när han skrämdes av Holmberg och Millinger vid museiklostret.
Lidingöloppet
Två kenyanskor, en norsk maratonlöperska och två etiopiskor skar mållinjen före mig då jag i söndags sprang Lidingömilen på 36.23. Loppet gick över förväntan men det var en tuff uppgift, efter att jag dragits med en efterhängsen förkylning sedan SM, och de backar som annars brukar vara min styrka var för dagen endast plågsamma då jag hade en längre återhämtningstid på krönet än vad jag är van vid. Öppnade som oftast ganska hårt och belade positionen som främsta svenska redan innan 2km var passerade. Sprang sedan själv i en lucka och det var därför jobbigt när jag mot slutet hörde delar av publiken hejja på Lisa Blomé någonstans bakom mig. Första gången jag blev varse att hon närmat sig var genom speakern på toppen av abborrebacken (ca 5km) men då högtalarljud kan höras lång väg kunde jag inte bedöma hur långt bakom hon var. David gav mig hopp genom att säga att han inte såg någon bakåt där han stod vid 6km och även om jag antydde att jag sprängt mig i början så pushade han mig till att vara positiv. Fortsatte alltså titta framåt och göra mitt race men när fler och fler som jag passerade hejjade på Lisa så förstod jag att hon var ganska nära. Hoppades på att hon inte hade fler med sig och fick det bekräftat då jag sneglade lite över axeln vid passeringen av trafikljusen vid golfbanan, vilket innebär en vinkling på nästan 180 grader. Strax efteråt är 2km-banderollen (2km kvar) placerad precis i början av ett långt motlut och jag fick här god påhejning av Fredrik Löwegren och Elisabeth Hansson. Bestämde mig för att verkligen bita ihop sista biten och kände att sista kilometerns flacka och lite mer kurviga del passade mig bra. Verkligen roligt med mycket publik som gjorde sitt för att hjälpa oss fram denna sista bit. Att komma ut på Grönsta gärde och mötas av Per Forsberg, Peter Holgersson och strax efter målgång även Isak Bergmans röster kändes tryggt och jag var både glad och lättad när jag fick passera mållinjen som bästa svenska.
Marathon.se om loppet
Strax efter hemkomst från denna Schweiz-Tjeckien-tripp ska jag delta i Skogsäventyret i Skövde 15okt. Det skall bli roligt och när jag var inne för att anmäla mig till Elitserieavslutningen så hittade jag faktiskt en riktigt snygg inbjudan till denna träff i tävlingsprogrammet!
