Efter 15 år kunde drömmen uppfyllas

1992 var jag 11 år gammal och hade äran att intervjuas som profil i NOK-nytt (Nässjö OK:s klubbtidning). Mitt svar på högsta ol-dröm var att jag ville bli svensk mästarinna i seniorklass och efter tre individuella silvermedaljer fick jag i lördags kliva högst upp på pallen, när SM medeldistans avgjordes i halländska Bårared, och jag firade det uppnådda målet med ett rejält glädjeskutt!


Foto: Tommy Nyhlén

Envis, träningsnarkoman och enstöring
Ovanstående tre ord är hämtade ur samma artikel och utgjorde en beskrivning av mig själv. Även om orden låter väl högtravande för en 11-åring så kan jag inte säga att de ger en felaktig bild av mig, varken då eller nu.
Envishet tror jag är en viktig egenskap för att komma långt som idrottare men det gäller att hålla sig inom rimliga gränser och jag får ibland bita mig i tungan för att inte "överanvända" denna tävlingsinriktade egenskap i vardagssituationer.
Träningsnarkoman var jag givetvis inte som 11-åring men en enorm träningsvilja har jag haft i alla tider, vilket en period med 9 idrotter parallellt är ett exempel på. Efter årets VM har jag haft en längre period med låg tränngsmotivation men då rastlösheten snabbt sätter in blir det för den skull inga längre uppehåll helt utan träning. Detta innebär istället en hög motionsdos men med färre riktigt hårda och kämpiga pass, exempel på bra motion som hållt mig uppe är social vattenlöpning med Jenny Johansson eller en moderat löprunda med radioprat i lurarna.
Enstöring klingar egentligen negativt i mina öron och jag är ganska säker på att det jag ville säga med ordet var att jag klarade mig bra på egen hand och ganska ofta låg jag på sängen med en bok istället för att engagera mig i att hitta en kompis att "leka med". Jag har alltid varit lite blyg och tillbakadragen men får jag välja så föredrar jag diskussioner och grupparbeten framför att sitta ensam på min kammare och läsa, vilket mina kurser för tillfället inte riktigt erbjuder utan det är CD-röster och chatsamtal som är den största sociala kontakten där just nu!

Den stora nyckeln är genomförandet
De senaste veckorna har min fysiska form varit god, bla tangerade jag mitt personbästa på 3000m med 9.46, men tyvärr resulterade långdistansen ändå i en av mina få brutna tävlingar. Kvalet gick bra och jag hade inga större problem att ta mig fram i den, av många upplevda, gröna och trixiga terrängen. Med snabbaste tiden gick jag ut sist i fältet i båda finalerna och jag kände mig lugn och trygg med detta. En utförligare analys av långfinalen följer längre ned men först vill jag passa på att analysera mitt fina medeldistanslopp!

Som sagt, den fysiska formen var god men det har jag ju egentligen inte så mycket för om jag inte springer åt rätt håll och därför var mitt mål att fortsätta på den melodi som jag hade under långkvalet, nämligen att genomföra varje sträcka med ständig kartkontakt och metodisk avprickning. Det låter kanske som en "basicgrejj" för många men jag har trots mina 26 år återkommande problem med genomförandet ett helt lopp igenom. När man är fysiskt stark måste man ibland acceptera att en lägre fart är tvungen i vissa partier på banan och det kan vara lika svårt som att inte låta en mindre god fysisk form påverka tekniken (säg den som aldrig upplevt att den haft svårt med koncentrationen för att en stor del av uppmärksamheten lagts på att ta sig fram).

Här är meningen att arr. ska lägga in mina inritade vägval

resultat
winsplits

Start-1
Drogs med på skrå lite längre än jag tänkt mig men det var behagligt att inte behöva fortsätta klättra direkt efter startpunkten. Såg till att få koll på vart jag passerade stenmurarna och läste av de större mossarna. Lite osäker sista biten för jag upplevde det som väldigt brant på min högra sida. Stannade till när jag kom upp men hade då kontrollen strax till vänster om mig.

1-2
Stehård riktning men ändå ett nytt osäkerhetsstopp då jag inte såg stenen direkt utan hade passerat den med 10m och fick vända tillbaka.

2-3
Låg kvar på höjden då jag misstänkte att mossen var blöt. Kändes bra att pricka av sänkan ordentligt för att bestämma avståndet innan jag gick ner mot mossen. Var ända framme vid stenen innan jag såg kontrollen som låg på marken.

3-4
Hade tänkt ligga närmre stenmuren till vänster men ändrade mig och tog sikte på stenen uppe på höjden till höger om strecket istället. Rundade höjden och såg stenen direkt.

4-5
Smålurig kontroll där jag valde att ligga till höger på fast mark lite för länge men då jag hela tiden tittade till vänster såg jag skärmen och förlorade endast ett fåtal sekunder.

5-6
Över den blöta mossen direkt men jag låg sedan kvar väl långt ner i mosskanten och det var tungsprunget där. Ville gå på säkerhet och drog mig därför upp till den nord-syd-gående stenmuren för att följa den ända fram över mossdraget. Följde beståndet till stigen och sedan mosskanten men gick förbi kontrollen med några meter och fick vända tillbaka.

6-7
Riktning över mossen och liten högerböj för säkerhets skull. Noterade att det satt folk på höjden till höger och tänkte att det nog var radiorapportering.

7-8
RADIORAPPORTERING är inget jag skall bry mig om och direkt när tanken passerat min hjärna sprang jag snett ut från kontrollen. Fick inte ihop stigar och riktning och det tog ett tag innan jag stannade till och kunde reda upp situationen. För att komma in i loppet igen tog jag stigen hela vägen runt och kunde därmed rädda framförhållningen till nästa sträcka. Dock ett mycket onödigt tidstapp då jag bestämt mig för att följa stigarna, även om jag bedömde det som något långsammare för den enskilda sträckan, och sedan inte är uppmärksam på dem.

8-9
Ut på stigen och sedan rakt på. Prickade av bäcken, stenmuren, höjden, mossen, långsmala höjden och där var mossen på andra sidan.

9-10
Lite spänd på vad varvningsrapporten skulle bli men försökte koncentrera mig på nästa sträcka. Lurig kontrollplacering (norra sidan) och jag stannade till innan jag gick upp på höjden för att försäkra mig om att jag var rätt.

10-11-12
Hörde att det var tight men att jag hade 8s på Annika Billstam och sedan ett hopp till tredje tjej som jag har för mig var Emma E. Koncentrerade mig på att se till att jag sprang banan åt rätt håll då det var lite rörigt på kartan och jag valde att ligga kvar i kraftledningen tills jag kände mig säker. Insåg tidigt att det var samma sänka som på kvalet och hade därför en klar bild över hur det såg ut där.

12-13
Ganska lik sträcka som kvalet men åt andra hållet och då gjorde jag bedömningen i efterhand att jag borde gått på nedersidan grönområdet. Såg till att hitta samma stråk som jag haft i kvalet och prickade grönkanten bra. Höll riktningen i det ljusgräna och började klättringen i samma ögonblick som flera tjejer korsade mig på väg utför. Hann skymta Helena J och Petra T men insåg att de skulle vara ur synhåll när jag väl var tillbaka i samma nivå och fortsatte därför sköta mitt.

13-14
Utför längs stenmuren flåsades jag i nacken av Niklas Jonasson och då kände jag mig feg bland stenarna och blev taggade att släppa på lite extra. Höll riktningen på ett ungefär och fick vinkla lite vänster för att få mosskanten som säker ledstång. Såg kontrollen på långt håll och skymtade då ryggen på Lina B.

14-15
Tänkte att jag kunde ha lite fördel av Linas rygg (och hon kanske hade de andras ryggar) men tyckte samtidigt att hon drog för mycket höger så efter att ha dubbelkollat min passering in genom beståndsgränsen valde jag ett mer vänsterliggande stråk. Fick syn på kontrollen rakt framför mig när jag passerade jordvallen och när jag stämplade mötte jag Helena och Petra.

15-16-17
Stenhård riktning med viss osäkerhet när jag närmade mig det gula och det var i sista stund som jag vred huvudet åt höger och vinklade upp.

16-17
Riktning mot höjden och bara löpa på. Lurig kontrollplacering då jag väjde för ett träd och nästan kom bakvägen in mot skärmen. Trodde inte att jag skulle få hålla kommandot i gruppen men det stärkte mig att jag lyckades ligga före till såväl 16:e som 17:e och jag förstod att jag var stark även om jag började känna mig sliten.

17-18
Passerade stenen men slog i knät  i höjd med den och haltade till några steg. Passerade stigen och låg höger om det gröna men hittade ändå passagen mellan mossarna. Lurades att släppa kartkontakten och rusa mot herrarnas kontroll i högra mossen och fick stanna till när koden inte stämde. Passade kartan slavigt och gick upp på näsan till höger innan jag insåg misstaget och fick vika tillbaka vänster.

18-19
Höger om mossen men var nu trött och Helena passerade mig. Lyssnade efter Forsberg och tyckte att han talade om någon som fallit tillbaka till 3:e plats strax efter att jag stämplat förvarningen och benen blev svaga för ett ögonblick.

19-20-MÅL
Strax efteråt kom nytt besked och ett gladare sådant när Pelle talade om att jag skulle ta en minutseger. Fick nya krafter och pressade mig förbi Helena på väg till sista kontrollen. Hann med att fundera över vart de där skidorna och stavarna tagit vägen men stämplade vid tornet och fortsatte mot mål. Härligt att kunna tas emot av en hejjande publik och en glädjevåg sköljde över mig. Lite lättnad över att äntligen ha hållit ihop det fanns med där också.
Foto: Richard Claesson

Efter målgång försökte jag att snabbt få på mig torrt och skapa bra förutsättningar för den följande stafetten. Anna M hjälpte mig genom att låna ut en supertröja direkt men tyvärr var den äckelsmak jag haft i mun/hals innan start, som jag befarat, starten på en förkylning och jag fick nöja mig med min medeldistanstriumf. Riktigt roligt var det iaf att tjejerna lyckades hålla ihop det hela, med tanke på att vi tidigare under säsongen inte har något bra stafettfacit med oss, och kamma hem var sitt silver, Grattis Tjejer! Jag gör ett nytt försök till "Smållen" men först och främst ska jag kurera min förkylning så att det förhoppningsvis kan bli en start på Lidingö i helgen.



För den som är intresserad har jag här gjort en analys av den del av långfinalen som jag sprang.
Långfinalen (inritat i runoway)
Start-1+2
Inledde lite knackigt genom att hoppa av stigen för tidigt och klafsade i en dyblöt mosse lite för länge men rättade till det hela ganska snabbt och kom in i loppet igen. Lätt mellankontroll till 2:a och jag tog den via stigen.

2-3
Efter lite stress i inledningen hade jag ingen bra framförhållning utan stod still tills jag bestämt vägval på långsträckan till 3:e. Tycker att den gick ut på att hitta en bra linje och jag försökte hålla mig till ledstänger och att undvika onödig klättring. Stigarna var leriga och mina planer på att läsa in resten av banan lade jag åt sidan och koncentrerade mig istället på att ta mig fram på snabbast möjliga sätt. Fick en bra linje och säker kontrolltagning men jag hade aldrig trott att jag skulle vara klart snabbast på sträckan.

3-4
Inga konstigheter och jag låg kvar på stigen tills hygget var smalast att passera. Ville inte underskatta kontrollen och tänkte därför gå över högsta höjden men ändrade mig när jag fick syn på grönområdet och följde kanten där istället. Upplevde att jag höll riktningen i förhållande till den gröna kanten och branten jag passerat men hamnade långt höger och läste parallellfel på lilla mossen och vek av mer höger. Fick klättra tillbaka upp till grönområdet igen och kunde efter ca 2min gå ner rätt.

4-5
Tog hjälp av stigen en bit men gick in i det gröna i tid och såg stenen på långt håll. Hade slarvat med definitionsläsningen och trodde att det var stenen så jag fick stanna till där innan jag insåg att kontrollen satt längre ner.

5-6
Min tanke var att göra en vänstersväng och få tag i stigen på andra sidan mossen, följa den upp på höjden och avsluta med att runda grönområdet på högra sidan. Slarvade dock med riktningen direkt men då jag tryckte på i god fart insåg jag det först efter att jag dragit mig långt mer höger än planerat. Korsade mossen strax höger om strecket och hade koll på beståndet till höger om mig. Letade mig ner i lämplig brantpassage men fortsatte dra mig åt höger när jag klätrade upp på andra sidan bäcken. Fick så småningom grepp om åkern till vänster (vilken jag egentligen tänkt korsa) och jag bedömde då att det gröna var såpass fint att jag lika gärna kunde ligga kvar i högersväng. Inte helt nöjd med genomförandet men jag hejdade mig i tid och kunde faktiskt vinna sträckan.

6-7
En lurig långsträcka där inget vägval lockade mig mer än något annat. Tänkte först gå långt vänster på stig men skrämdes av mossarna och valde istället ett stråk som jag utnyttjat till 3:e och fick därmed en något luigare ingång. Bedömde dock att det såg ut att vara tydliga höjder att pricka av och den stora bom som följer kan jag ännu inte riktigt förstå. Jag visste vart jag var när jag lämnade beståndsgränsen men därefter har jag svårt att urskilja de höjder jag vill se och har antagligen legat lite till vänster om min tänkta linje. Jag läser sedan in mig vid en kontroll (nr.80 en punkthöjd med brant bakom och den ligger nära strecket mellan 11:e och 12:e) men därifrån får jag inte ihop det och tvivlar på att jag verkligen är där och när jag sedan hör speakern så bra drar jag slutsatsen att jag måste var närmre målet än jag först trott. Parallellfelen avlöser sedan varandra och jag lyckas inte läsa in mig utan kravlar runt i den något oländiga terrängen i området. Är t.o.m. nere och ser sjön men lyckas ändå inte ta mig till kontrollen direkt. Tiden rinner iväg och jag ger så småningom upp och beslutar mig för att ta mig tillbaka till målet. Passerar då nr.80 igen och strax därefter ramlar jag rakt på min kontroll, det kändes nästan hånfullt att få veta att jag varit så nära från början men att min tvekan blev inledningen på ett misstag på 20min! Efter en blick på hur slutdelen av banan såg ut valde jag att ändå ge upp för såväl motivation som kroppstemperatur hade sjunkit betydligt. Det sved hårt att jag sumpat en bra dagsform och jag var osäker på om jag skulle klara av att samla ihop mig under veckan. 


21 098 m i Stockholm är inte som i skogen...

Har sprungit min första halvmara i självaste huvudstaden (St:Eriksloppet) och det gick ganska bra. Tyvärr har Ukraina inte velat släppa taget om mig riktigt än och det gjorde att jag hade svårt att njuta av de fina stadsvyerna då jag istället fick koncentrera mig på att hitta några buskar vid sidan om vägen.... Trots 4 stopp kunde jag hålla god fart och landade på 1:18:43.

Efter att jag varit trött, hängig och totalt osugen på allt vad träning heter efter att vi kom hem från VM så bestämde jag mig för att mål och delmål kunde underlätta. Tidigare har jag funderat kring Lidingöloppet 30km men vill bara springa om jag är någorlunda förberedd och därmed inte riskerar att dra på mig någon dumdristig skada. Att mindre än en vecka efter VM hoppa på ett halvmaraton är kanske inte helt riskfritt, speciellt som jag i fjol åkte på en höftskada direkt efter Vm och sedan inte sprang förrän första lägret i Ukraina i november, men jag kände mig stark i kroppen och kunde ägna dagarna före åt löppass på hårt underlag/stig.

Taktik ?!?
David följde med mig till Stockholm som mentalt stöd och coach. Vid lunchen diskuterade vi vad rimliga km-passeringar kunde vara och vi kom fram till att ett snitt på 3:45-3:50 skulle vara godkänt. Det kändes skönt att vara förberedd genom att ha något att referera till vid passeringarna, även om jag sedan snabbt blev varse att dessa markeringar inte alltid syntes så väl. Jag missade redan den första markeringen och kunde vid 2km konstatera att jag öppnat lite hårdare än våra beräkningar men jag bestämde mig helt enkelt för att revidera kalkylen och köra på runt 3:30-3:40 istället. Jag märkte givetvis att jag låg väl nära herrtäten i inledningen men då tempot ändå var behagligt försökte jag bara hålla hyfsad koll på km-tiderna med back-upen att sedan haka på första dam när hon kom. Det dröjde framåt 7km tills Isabella Andersson var ifatt mig och jag hängde med i ca 2km men släppte sedan några meter och hon segade ifrån mer och mer. 10km passerade jag på nästan exakt 36min men jag var fortfarande pigg och trodde att jag skulle kunna springa andra halvan i ungefär samma stil. Jag hade dock redan vid start märkt att magen inte var helt ok och tidigt i loppet insåg jag att det var förödande att fylla på med vätska/gel så det var bara att köra på utan. (Magen har krånglat till och från under veckan men jag hade inga problem i Ukraina och trodde att det skulle bli bra innan lördagen.) Det dröjde dock bara någon kilometer efter milpasseringen innan magen signalerade akut behov och jag kunde inte annat än acceptera situationen och leta upp första bästa växtlighet. Det var inte det lättaste på denna bansträckning men jag lyckades tillslut utan att behöva oroa mig alltför mycket för att farbror polisen skulle komma med böteslappar för "offentligt ofredande"! Jag kan tydligt se på mina tider vilka kilometrar som innehåller de fyra stoppen som jag sedan tvingades ta (över 4min) men då jag mellan dessa ändå var pigg bestämde jag mig för att fullfölja och även om det grämer mig att jag fick se mig omsprungen av ännu en dam så var en 3:e plats ändå bra i den rådande konkurrensen. Ett komiskt konstaterande är att min snitthastighet tillslut landade på 3:43.

 
Kan det ha varit isbitarna i denna läskande lemonad som gick hårt åt magen????

Halvmarans efterdyningar
Blev ingen vidare nedjogg efter loppet då jag rusade till bajamajjan och sedan mådde ganska illa ett tag. (Så här i efterhand är jag otroligt glad att jag slapp magproblemen under VM för även om skogen erbjuder generöst med plats för att göra sina behov så är det jobbigt att behöva lägga energi på hur man mår.) Vaknade dock ganska fräsch på söndagen och mjukade upp med wetwest. En lättare löptur i Stångtjärn hann jag också med men det var mest för att jag skulle dit på social aktivitet i form av lingonplockning med Anna Mårsell och Jenny Johansson. Kroppen är dock fortfarande stel idag, främst ljumskar och vader, så jag måste definitivt bli starkare mentalt om jag ska kunna köra på lika hårt som Kjell-Erik Ståhl gjorde efter sina maror. Hoppas på att vara lite mjukare imorgon när jag gör veteranerna sällskap på Dala Veteran-ol i Gagnef men annars är jag väl i gott sällskap ;-)

Någon form av skola blev det tillslut
Efter att den ena efter den andra av mina kurser strukits i sista stund stod jag sysslolös när vi kom hem efter VM. Min nästa kurs på tur (i svenska som andraspråk) startar v.45 men jag har nu hittat en ersättningskurs som sysselsätter mig till dess. Det handlar om en distanskurs i tyska och då jag inte läst någon tyska alls tidigare finns det mycket att lära, vilket blir en bra erfarenhet när jag sedan ska lära ut ett nytt språk till elever som är nollställda i starten. Förutom boken med sin CD har jag webföreläsningar och idag har jag klarat av min första chatlektion. Det finns massor av övningsprogram på nätet och tack vare att David läst tyska och tycker att det är kul så motiveras jag till att jobba flitigt.
Denna vecka har dock David gett sig ut på fjällvandring med klassen så jag får kämpa själv. Kämpa verkar även han få göra för den första kvällsrapporten avslöjade både hagelskurar och snö så det var kallt för dem i tältet. Själv sympatiserade jag lite med dem genom att krypa upp i soffan med varmt te och några stackars kladdmuffins som han inte fick med sig!
                    Från avslappnad badpojke till vandrande packåsna                          



Tips från VM-gänget:

Får man vänta alltför länge på maten så kan man ju alltid hitta på nya spel/tävlingar eller vad sägs om sugrörshockey
image50

eller Vem flyttar vattnet snabbast från ett glas till ett annat?
    

RSS 2.0