När motivationen tryter skulle man behöva en spark i baken
Vädret var riktigt fint under måndagen och även i förmiddags lyste solen. Vid eftermiddagsfikat droppade lite regn utanför fönstret och det bidrar nog lite till min tvekan kring träningsvalet då en cykeltur i solen hade lockat mer. Är frustrerad över att jag inte har gjort en plan att hålla mig till dessa dagar men samtidigt har jag velat lyssna till kroppen och inte slaviskt köra på med risk för en skada lagom till vm-testerna. Under förmiddagen var jag iaf duktig och körde ett hårt intervallpass 10st 60/30 + 10st 40/20 med William som hare. Imorgon hoppas jag att jag lyckats lagra tillräcklig koncentration för att klara av ett ol-pass och ev blir det i form av intervall-ol i myrarna.
Lite sol och bad är fina inslag i sommarträningen
Är själv bäste dräng?
Det här med att ha en tränare eller inte är något jag funderat kring ett tag. Jag är medveten om att det finns stora brister i mitt kunnande kring träning men samtidigt är ju en del av tjusningen med träningen att jag själv funderar, experimenterar och prövar. Inför VM i Danmark 2006 funderade jag länge kring mitt upplägg sista månaden och det gav en härlig kick att efteråt kunna konstatera att det hela räckte till en 4:e-plats och jag gav mig själv en välförtjänt klapp på axeln.
Inom friidrotten är det ju vanligt med personliga tränare och jag tycker mig märka att en del orienterare har anammat konceptet. I vår idrott tror jag dock att det är viktigt att man tänker på att det är flera olika moment som skall tränas (fysik, teknik, mentala tillstånd och olika discipliner) och att varje individ har sin egen fördelning i behärskandet av dem. För tillfället är det mentala faktorer som främst påverkar min prestation och jag har jobbat mycket med att ha rätt sinnesstämning innan jag startar. Den fysiska formen för dagen kan jag ju inte påverka när jag står på startlinjen och flertalet gånger har jag konstaterat att eventuella skillnader mellan min maximala fysiska kapacitet och en sämre sådan inte ger speciellt stor tidsmässig skillnad i slutändan. Den känslomässiga upplevelsen (tung eller pigg och fräsch) kan dock inverka på min koncentration och därför är det viktigt att jag fokuserar på att optimera loppet oavsett fysisk form. Det är ju egentligen ett väldigt simpelt och logiskt resonemang, att inte springa något i onödan om den fysiska formen är sämre, men teori och praktik är ju som det är....
Att unna sig saker
Att vara hemifrån under hårda träningsperioder är något jag verkligen uppskattar. För mig är det lättare att koppla av och tillåta mig att "bara vara" på platser där vardagliga sysslor inte ständigt gör sig påminda. Är det dessutom lov från skolan så blir det ännu bättre och då jag tycker om att läsa böcker har det varit underbart att sätta sig i en fåtölj och sträckläsa nonsenslitteratur utan att behöva fundera över om jag egentligen borde plugga! Det verkar också som om den gamla klyschan "Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen" faktiskt stämmer för jag sover otroligt bra efter att ha sugit i mig fjälluft hela dagen.
Ett bra lopp på fel dag..
Fredagens världscuplopp blev inte den fullträff jag hoppats på medan dagens långdistans däremot var ett ganska bra lopp. Tyvärr hade jag önskat det omvända resultatet och det svider i hjärtat att ha slarvat bort världscuppoäng när det nu fattades några starka namn i startfältet.
Världscup 2, medeldistans i Bykle
Inledningen på loppet var lite knackig då jag hade svårt att få till kontrolltagningen klockrent. Värdefulla sekundrar rinner då iväg snabbt, vilket min tvekan på första kontrollen tydligt visade då det efteråt visade sig att jag var mer än 30s efter där. Fortsatte med småsvängar på 4-6:e kontrollen och uppskattar att det var totalt dryga minuten som jag skrapat ihop på omvägarna. Dessa bleknade dock betydligt vid jämförelse med tappet på den 7:e kontrollen där jag sprang ut i fel riktning och hamnade i sluttningen långt höger om kontrollen. Då jag inte märkt av att jag passerat en bäck hade jag svårt att läsa in mig igen och sträckan tog över 3 min för lång tid. Banan vände sedan hemåt och jag tog mig samman och avslutade helt ok. Märkte att Julia Novikova kunde springa på min rygg en bit innan varvningen och gav allt för att ge henne svårigheter att följa mig.
WRE-tävling långdistans och deltävling i norska Craft-cupen
Startade dagen med att springa om några kontroller på gårdagens medeldistans. Hade även idag lite problem med riktningen till 7:e men förstår nu hur parallellfelet uppstod. Efter denna morgoninsikt var det bara att ladda om för långdistans i fjällmiljö i Hovden. Kom dit lite sent men stressade inte upp mig utan drog på skorna och tog mig till starten. Ville få mitt långdistanstänk att fungera och blev därför frustrerad när jag redan på kortsträckan till första kontrollen lyckades snurra till det sista biten in. Tryckte på ordentligt på de efterföljande myrsträckorna och kom tillbaka in i loppet. Strax innan 4:e kontrollen såg jag Simone och förstod att hon lagt bort mycket tid där. Hon höll en rasande hög fart och jag insåg att jag hade två val : a) att släppa kartan och göra allt för att hänga på så länge jag orkade eller b) sköta min orientering och träna långdistans. Jag valde alternativ b och skötte mitt. Tog 5:e kontrollen först men sedan passerade hon på långsträckan till 6:e. Då vi så småningom hade en fjäril skulle vi ändå komma ifrån varandra men jag hade som mål att hålla jämna steg på slingorna. Tyvärr gick jag bet på själva bokontrollen och lade bort ca minuten direkt. Blev därför inte särskilt överraskad vid varvningen då jag endast hade 20s kvar av min ledning. Den tuffa avslutningen kändes i mina ben och jag koncentrerade mig på att skapa säkra kontrolltagningar. En liten missbedömning på förvarningen (kollade inte definitionen som talade om att det var gröndungen och inte sänkan som var kontrollpunkten) anser jag vara mitt största misstag på slutdelen så Simone var helt enkelt starkare och besegrade mig med 1.14. Jag är dock ganska nöjd och hoppas att jag får chansen att utmana henne igen på VM Långdistans!
Resultat
Sträcktider
Nu väntar träning i Hovdentrakten då vi ska stanna här till torsdag. Hoppas på fint väder till löpturerna i mosstråken kring Vidmyr men ikväll ska jag ta det lugnt här i lägenheten tillsammans med familjen Andersson.
Svenskt midsommarväder i norska fjälltrakter
Några av grabbarna har varit duktiga och snickrat ihop en midsommarstång åt oss men än har vi inte tagit oss ut i regnet och dansat små grodorna...Det är typiskt svenskt midsommarväder här i norska Bykle. Såg ganska lovande ut under förmiddagen då solen faktiskt var på väg att bryta igenom några gånger. Tyvärr så segrade regnmolnen och lagom till start för de "vanliga" klasserna i o-festivalen så öste regnet ned. Har själv varit ute på en löptur men ägnar nu tiden åt att invänta starten, vilken för min del sker 19.31 ikväll. Hoppas för arrangörens och publikens skull att regnet avtar framöver för det verkar bli spännande tävlingar här i sluttningen strax ovanför hotellet. Vi bor nämligen ett stenkast från TC och det innebär att vi inte är tillåtna att röra oss speciellt mycket utanför byggnaden.
Har ägnat någon timma åt att se den gamla klassikern "Vi hade i alla fall tur med vädret" men nu känns det som att lite frisk luft vore på sin plats för att jag inte ska slöa till alltför mycket. Kanske blir något varv kring stången ändå ;-)
Världscupladdning med lunsjpakke och kvalitetsträning
Fredagens midsommarafton firar jag genom att springa deltävling 2 i Världscupen. Är sedan igår eftermiddag på plats i norska Bykle och bor i anslutning till tävlingsområdet. För att förbereda mig på bästa sätt har jag, David och William Lind anammat de norska mattraditionerna och fixat oss lunsjpakke att ta med ut mellan passen. Gårdagen bjöd på en första inblick i den väntande fjällterrängen, då vi kunde ge oss ut på en egenlagd ol-bana strax utanför avlyst område. Det var smålurigt bland fjällbjörkarna men mosstråken var snabblöpta och fina. Kartan kan dock behöva sig en redigering men det kan förutsätter jag att arrangörerna fixat till tävlingen ;-).
Idag var det träningskartor i Hovden som stod på tur och jag hade som mål att köra ett fint tempopass på kontrollerna där. Det blev riktigt bra i form av 4st ol-intervaller där jag startade först och William och David 1min resp. 1min 40s jagandes bakom mig. Klarade av att hålla undan på alla intervaller utom en men då jag fick tekniken att stämma riktigt bra är jag väldigt nöjd. Efter ett friskt dopp i Otra och en norsk lunsj på stranden, med efterföljande vila i solen, blev det även ett intervallpass på väg/skogsväg. 10st 30/60s + 20st 15/15s med William som draghjälp väckte mina sedan några dagar tillbaka tröga ben och jag är nu pigg och sugen på träning igen. Kanske kan det ha ett visst samband med att jag nu sovit ut ordentligt också....
Venla och annorlunda övernattning i Helsingfors
På tal om att sova så lyckades jag, William och Martin Johansson med bedriften att fixa gratis boende i Helsingfors sö-må, i väntan på vårt tidiga flyg (5-bussen till flygplatsen) vidare till Oslo måndag morgon. Under vår jakt på ett hotell med någorlunda rimligt pris lyckades jag fråga precis rätt kille om vart vi kunde hitta ett vandrarhem. Antingen var han bara ovanligt trevlig eller så trodde han att mina två polare var av samma kön som jag men det hela slutade iaf med att vi övertog Joonas rum medan han sov på soffan i studentlyans samlingsrum!
I Oslo blev vi sedan upphämtade av David och fortsatte resan till Bykle.
Venlakavlen var annars ingen större hit för mitt Tunagäng utan det kändes som om vi hade stolpe ut på samtliga sträckor. Jag inledde väldigt bra på startsträckan och hade ensam ledning med 1.30-2min efter drygt halva loppet. Då gick jag på en 2min bom och skymtade ett fåtal löpare. Därefter agerade jag inte speciellt bra utan stressade upp mig och ytterligare 2-3min rann iväg. Efter mig fortsatte vi tappa rejält med tid och även om Emma hade kontakt med löpare som sprang in runt 10:e plats så hade inte heller hon marginalerna på sin sida och fick nöja sig med att springa in som 21:a.
World cup 1, sprint in Lapoua
Efter ett bra kvallopp med god fart i benen var jag taggad inför finalen. Karaktären på banan förväntades dock växla från lätt skog + parkmiljö med byggnader till i stort sett ren skogslöpning, efter vad model event visat oss. Blev därför förvånad när inledningen av finalen var starkt löpbetonad och utan större klurigheter i orienteringen. Två vägval runt dammar förekom dock och jag gjorde en missbedömning till 3:e kontrollen och tappade ca 15s på att springa höger istället för vänster. Ännu ett misstag kom till 7:e kontrollen då jag trasslade mycket i skogen när jag skulle gena mellan stigarna och vid radion var jag i stort sett borträknad. Avslutade dock starkt, bland annat genom att vinna långsträckan tillbaka, och jag är hyffsat nöjd med att inleda världscupen som 7:a. Tar även med mig flera positiva delar från dessa sprintövningar som gav bra förberedelser för VM.
Finalbanan finns på Emmas sida
VM-genrep i Ukraina med värme, storm och HUNDAR
Kiev bjöd sedan på minst sagt varma vindar och jag måste erkänna att jag inte förväntat mig riktigt så fuktigt klimat, men klagar absolut inte för det lär vara vad som väntar till sommaren. De kvava dagarna följs dock upp av riktiga urladdningar i form av regn och första kvällen bjöd på lite mer dramatik än så. Ett hejdundrandes åsk- och blixtväder, med stark blåst och ett skyfall utan dess like, kunde jag och Lina B följa från vårt fönster på 5:e våningen. Vattnet hällde ner från himlen och de stackars fotgängare som befann sig ute blev genomvåta. Några i truppen hade ännu inte tagit sig tillbaka från middagen och de plaskade fram med vatten över knähöjd vissa bitar. Så småningom lugnade det hela ned sig och de sista nätterna har endast bjudit på lite regn som snabbt torkat upp under morgonen.
Kval Långdistans och lite andra träningar
Några tuffare raviner och branta sluttningar blandat med lättlöpta platåer är vad vi tror väntar på långdistansen. Dagens kvalbanor motsvarade förväntningarna och det blev för mig en lyckad genomkörare. Med "kvaltänk" och disciplinerat genomförande kunde jag, trots lite stumma lår, hålla god fart och jag är mycket nöjd med mitt lopp. Det räckte till seger i a-heatet och även om det är svårt att jämföra heat emellan så matchade jag Simones tid i heat b. Resultat. (Jag hoppas på att komma åt sträcktider och kartor snart.)
Gårdagen bjöd på sprint kval + final men för min del innebar det mest att jag fick en tankeställare för hur viktigt det är att springa sprint med jämna mellanrum för att kunna prestera optimalt i denna disciplin. Jag kände mig ringrostig och hade problem på samtliga långsträckor, med såväl vägvalstänk som genomförande. Skall det bli sprint på VM för mig så vill det till att jag styr upp dessa, för tillfället, svaga sidor hos mig. Ett annat moment som uppdagades denna dag var alla de hundar som befinner sig så gott som överallt i de Ukrainska skogarna. Ibland har de en ägare någonstans i närheten men det förekommer också vildhundar. Två brittiska tjejer har blivit bitna och fått ta rabiessprutor och det är svårt att inte fundera över eventuella hundar när man springer i skogen. Sprintfinalen sprang vi i en park som visade sig vara mycket omtyckt av hundar utan koppel men vi tror att de flesta hade ägare i närheten för alla klarade sig utan bitmärken. Största problemet här stötte Anna Mårsell på i form av en blottare som rörde sig i närheten av första kontrollen!Morgondagen bjuder på stafetträning tillsammans med flera andra nationer men jag kommer framförallt att ladda extra för tisdagens medelfinal och onsdagens långfinal.
Dyr träningsdag
Avslutar med en reflektion kring något helt annat och det är påståendet att "orientering är en billig sport som inte kräver en massa dyrt material". I tisdags körde jag två ol-pass och lyckades ha sönder ett fotledsskydd per pass. Om detta skall vara ett mönster säsongen ut kommer min privatekonomi inte att gå ihop, med tanke på att det handlar om ca 1200:-
Nåväl, sådan otur ska jag väl inte behöva ha utan jag får se det som en engångsföreteelse. Dock kan jag tycka lite synd om mig själv och alla andra som känner sig manade att springa med vristskydd för man kan tycka att det räcker med att ha problem med stukningar, vilket jag tycker har resulterat i en viss feghet i forceringen i stenigare partier, men man ska betala för det också! Mest besviken är jag dock för att jag började dessa funderingar redan under andra passet och därmed tappade koncentrationen bitvis. Det var inte rätt plats att släppa kartkontakten på så det straffade sig direkt på Kolarboberget (karta över detta område finns i tidigare inlägg nedan).
