lenaeliasson

Två finaler väntar
Lördagens sprintkval bjöd inte på några större klurigheter men svårigheten blir då istället att våga trycka på i ett högt tempo utan att göra misstag. Jag var jättenervös innan start och hade svårt att få kroppen att fungera. Negativa tankar passerade genom huvudet och jag tror att det hela botnade i en rädsla för att misslyckas. Väl på startlinjen infann sig dock lugnet och jag kunde prestera ett kontrollerat lopp från start till mål. Vid varvningen låg jag delat med Simone men efter att jag  tvekat på två kontroller på slutet seglade hon ifrån och slog mig med 12s. Jag hade dagens näst snabbaste tid och kunde lugnt börja ladda inför långkvalet.
sträcktider (heat C)

Långkvalet gick i ett område där stora öppna partier dominerade men det fanns även inslag av fin skog och branta sluttningar med detaljerade sänkdrag. Jag brukar inte lida av för lite sömn men idag vaknade jag med en trötthet i huvudet och då det kan bero på för dåligt fyllda vätskedepåer passade det bra med en mulen förmiddag. Banläggaren var snäll och lät oss inleda med en längre sträcka där det fanns möjlighet att runda på stig och jag högg villigt det alternativet. Slarvade dock lite med ingången till kontrollen och fick vända tillbaka, uppskattningsvis 40s miss. Vid tredje kontrollen kom nästa misstag men när fler och fler slöt upp och snurrade med mig förstod jag att det inte bara var jag som hade problem idag. Simone startade två minuter efter mig och vi kunde efter lite letande reda ut situationen och sedan dra upp farten på de följande sträckorna. Mot slutet gick jag snett in mot 8:e kontrollen och därefter tycker jag mig ha trasslat ytterligare 2-3min så jag tycker inte att det finns någon anledning till oro för att jag var en bit efter och 4:e plats är helt ok, speciellt som konkurrensen i mitt heat var tuff. Det ska bli skönt att få några dagar att lagra energi på för att sedan ge allt på finalen!
webb-tv


Inte alltid lätt med språket
Det är inte alla i det här landet som tar hänsyn till att man är turist och inte förstår långa haranger på ukrainska. Trots detta fortsätter de bara prata på när man frågar något och även om pekmetoden vid matställena gör att man iaf får något på tallriken så medföljer inte någon förklaring till vad det är man valt. Blir lätt så att man går på säkra kort och därmed blir variationen inte så stor alla gånger. Då jag är allergisk mot soya och champinjoner blir utbudet än mindre men jag föredrar ändå att slippa krångla till uppladdningen med att behöva redovisa kortisontabletter m.m för antidopningspolisen.Förutom hotellets lunchservering och en annan "pekrestaurang" har vi nu hittat ett ställe där vi kan förbeställa pasta till ett visst klockslag och det blir nog vårt nya middagsplace framöver. Att låta maten tysta mun var väl anammat när vi fick vår första ordentliga pastaportion!
 

I fredags testade vi metron och tog en fika inne i stan. Mottot "alla ska med" funkade sånär som på Martin J som körde sovmorgon och eftermiddagsträning. Jag och David passade på att beblanda oss med övriga turister och svalkade fötterna i en stor trappfontän vid torget.



Vi hittade sedan ett mysigt café och erbjöds engelska menyer så det kändes nästan som hemma men så var det inte riktigt.... Jag har en viss svaghet för såväl choklad som kaffedrinkar och ville inte nöja mig med en enkel latte nu när det fanns så många olika varianter utan tänkte att "bitter chocolate" med espresso lät som en bra kombination. Dessutom skulle det serveras med lite frukt och det kändes som klippt och skuret för mig. Döm om min förvåning när kyparen kom in med ett värmeljus och ställde upp ett kärl med chokladfondue framför mig, men det smakade smaskens det också  =)