Ett bakslag...
När jag springer mina testslingor och intervallpass kör jag stenhårt med tidtagning och det är ju en förutsättning för att kunna dokumentera bra resultat. Doch riskerar man ju samtidigt att få se ett mindre bra resultat och om man inte vill det kan man istället strunta i klockan och gå på känslan. I söndags tyckte jag att känslan var bra men jag märkte att det är lätt att lura sig. Som tur var hade jag då klockan med som snabbt kunde ta ner mig på jorden genom att visa sanningen!
Efter en vecka med flera positiva glädjeämnen, och förvånansvärt starka ben ända in på lördagen, så vände kurvan nedåt under söndagen. Jag hade pluggat hela dagen och inväntade att Matilda skulle sluta jobbet men hon ringde vid 18-tiden och meddelade att tjejen som skulle lösa av henne troligtvis hade glömt det. Jag kände då att det blev tungt att ge sig ut men lyckades ta mig i kragen ändå och sprang till Stångtjärn för att göra ett försök på terräng-DM-banan 4000m (tror dock den är ca 3800m).
Känslan var ganska bra och jag tyckte mig vara hyffsat pigg i benen men det är iof svårt att bedöma på den flacka banan som endast har ett tuffare motlut i början. Vågade inte kolla tiden vid varvningen (hade heller inget att jämföra med) utan väntade tålmodigt på att få trycka av klockan på mållinjen. Vid tävlingen fanns en digitalklocka uppställd vid målet och jag spurtade in på 13.20 då. Den här gången hoppades jag på att vara under 14min men tyvärr lyste både ettan och fyran mot mig och det var bara att acceptera tiden 14.14. Joggade en stund och bestämde mig för att jag minsann skulle få en "straffrunda" på ett varv och då var målet att dubbleringen av den tiden skulle föra mig under 14min. Jag slet alltså ett varv till och lyckades med målet då klockan stannade på 6.54 och jag kunde nu ta mig hemåt med ytterligare ett tufft pass i benen!
Lugnare vecka
Lägre intensitet i träningen har präglat denna vecka och det har varit skönt då jag haft en hemtenta att få ner på pränt och därmed en massa tankar som snurrar hit och dit. Tror dock att det är dags att investera i ett par hörlurar till MP3:n så att hjärnan får koppla av med lite radiononsens under cykel/löpturerna då och då. För en knapp timma sedan skickade jag in mina 8st A4 så nu är nästa projekt att fixa kläder m.m. till helgens bröllop då de två skidorienterarna Karin Kjellman och Erik Engvall blir fru och man.
Ikväll ska vi på årsmöte med bostadsföreningen och det blir ju trevligt att få ett ansikte till namnen på dörrarna och tvättlistan. Lite kusligt bara att vi ska rösta på tre olika förslag till nya dörrar för det ryktas att åsikterna går isär på sina håll. Undrar just om vårt val hör till kategorin pensionärerna eller den yngre generationen ;-) Imorgon passar jag sedan på att ta en tur till Stockholm i samband med att David skall hämta sina nya skoinlägg och det ska bli kul att få flanera runt i vimlet ett tag. Även om David kan ha svårt att förstå hur det kan vara avkopplande så tycker jag att det är jätteskönt att ha tid att bete sig som en "vanlig" person och trängas i vimlet. Brukar annars tendera att ha såväl målmedvetet steg som blick när jag ska utföra ärenden och mer än en gång har det hänt att folk får ta tag i mig för att jag ska se dem när jag är i det tillståndet.
Jag som glad, nöjd och avslappnad turist!
