Härlig känsla att spöa rena löpare och att springa vilse var ett vinnande koncept!
Onsdagen bjöd på ett kanonfint ol-pass på Kolarboberget tillsammans med Elin Dahlstedt Leksands OK. Ett gäng kontroller var uthängda med snitsel och David sattes på att knåpa ihop en lämplig bana åt oss. Ca 10km resulterade det i samt en linje-ol till startpunkten. Denna till synes enkla linje visade sig utgöra vårt första problem men efter en stunds kliande i huvudet satte vi fart i riktning mot första kontrollen och var snabbt inne i matchen igen. Därefter löpte det på bra och vi körde efter principen "varannan kontroll". När vi närmade oss sista kontrollen visade klockan ungefär 2h och det kändes alldeles lagom. Nu återstod bara att ta sig tillbaka till vändplanen där vi parkerat bilen och jag tog täten. Efter en koncentrationskrävande kontrollplock slappnade vi nu båda av lite och efter en stunds småpratande började vi ana oråd över att inte känna igen oss från uppvärmningen. Efter att ha konstaterat att vi iaf inte passerat någon bäck så beslutade vi oss för att köra på i rätt riktning, det hade ju trots allt känts lite konstigt med grönområden och grönraster i början av passet också. Detta var dock ingen bra taktik och när vi efter en bra stund kom ut på en väg insåg vi snabbt att vi faktiskt hade passerat bäcken och sedan också målet vid vändplanen. Det blev alltså en liten extra sväng och passet landade på 2.28 istället för de tänkta 2.00, men själva kontrollplocken gick ju bra och är det nån gång man ska ta en extra sväng är det ju i de underbara terrängerna som ex. Kolarboberget. (som ett litet Gyllbergen).
Vad menar jag med vinnande koncept då? Jo, både jag och Elin sprang hem var sin seger under torsdagens Kristi flygare-tävlingar!
Nöjd och glad med fortsatt bra träning
Jag och familjen Andersson passade på att ta en tur till Flästaheden och Rehns BK:s juniorcup. Där bjöds på snabblöpta banor med mycket vägvalstänk, vilket jag kände var ett utmärkt sätt att lura kroppen till att springa fort i den aktuella träningsperioden samtidigt som det gällde att vara skärpt i tanken. D21E mätte 9800m och jag gick ut sist i startfältet. Närmast före mig startade Emma Engstrand och på två ställen utmed banan kunde jag skymta hennes gula tröja och konstaterade då att vi antagligen höll ganska jämna steg. Förutom tre mindre misstag på sammanlagt dryga minuten är jag mycket nöjd med mitt lopp och på väg mot sista kontrollen hörde jag Per Forsberg meddela att Emma tog ledningen så jag förstod att jag skulle klara av att vara snabbast för dagen. Det var många som höll god fart denna dag och jag kunde nöjt konstatera att jag klarade att springa under 6min/km.
David, som har problem med en häl, valde att träna på hemmaplan och såg till att vi fick lagad mat när vi kom hem. Efter någon timmas vila drog vi åter på oss träningsstället och gjorde sällskap ut i regnet. För min del var det återigen backintervaller upp till hoppbacken som stod på programmet och David bemästrade backen på cykel. Jag var lite rädd att benen skulle vara alltför slitna för att jag skulle få upp pulsen men kunde istället konstatera att de var förvånansvärt fräscha istället. De första två intervallerna gick fortare än sist jag sprang och detta trots att jag kortade ner vilan med 15s. Under tredje intervallen gick det något tyngre och jag valde att förlänga vilan lite. (Det blev automatiskt så eftersom David fick lite krångel med cykeln). Under sista intervallen sporrade vi varandra och låg jämsides i stort sett hela vägen upp och jag kände mig mycket nöjd med mitt genomförande. Då David hade ytterligare två intervaller kvar passade jag på att göra några kortare ryck genom att utmana honom på de tyngre partierna.
Visst kan orienterare springa asfalt
Fredagen blev en lugnare dag med wetwest och styrka på programmet men på lördagen fortsatte min högintensiva träning och detta i form av Ludvika stadslopp. Morgonjoggade och kände på kroppen med några 20/40s ryck men var inte alltför nöjd med resultatet. Bestämde mig ändå för att köra på och trots att David råkade glömma tiden så att det blev lite tight med förberedelserna så hann jag till start. Väl där kunde jag konstatera att flera bekanta ansikten fanns på startlinjen, bland annat Linnélöparna Tomas Stenström, Johan Höij och Josef Nordlund samt Håkan Eriksson Malung. I damklassen hann jag skymta Anita Nordenström Mora och en Hässelbytjej som åtminstone utstrålade löpförmåga genom att ha en tunn löparkropp, korta tights,löpartopp, löparglasögon och tunna löpvantar.
Detta visade sig vara Linda Ström, bronsmedaljös på korta terräng-SM samt 4:a på långa, och vi hade en tuff fight hela vägen. 5.5km, med första halvan i motvind utmed vattnet och avslutningen tillbaka in mot stan, var förutsättningarna.I det första motlutet (efter ca 3km) tyckte jag mig märka att jag fick några meter och jag beslutade mig för att testa att ge allt i den lite brantare backen 500m innan mål. Detta var en taktik som gick hem och ivrigt påhejjad av David kunde jag klippa backen och sedan dryga ut ytterligare på målrakan. 18.20 (på egen klocka) var en helt ok tid och det är alltid skönt att slå lite friidrottare på deras hemmaplan ;-)
Resultat kommer så småningom att finnas här på arrangörens sida.
Vad menar jag med vinnande koncept då? Jo, både jag och Elin sprang hem var sin seger under torsdagens Kristi flygare-tävlingar!
Nöjd och glad med fortsatt bra träning
Jag och familjen Andersson passade på att ta en tur till Flästaheden och Rehns BK:s juniorcup. Där bjöds på snabblöpta banor med mycket vägvalstänk, vilket jag kände var ett utmärkt sätt att lura kroppen till att springa fort i den aktuella träningsperioden samtidigt som det gällde att vara skärpt i tanken. D21E mätte 9800m och jag gick ut sist i startfältet. Närmast före mig startade Emma Engstrand och på två ställen utmed banan kunde jag skymta hennes gula tröja och konstaterade då att vi antagligen höll ganska jämna steg. Förutom tre mindre misstag på sammanlagt dryga minuten är jag mycket nöjd med mitt lopp och på väg mot sista kontrollen hörde jag Per Forsberg meddela att Emma tog ledningen så jag förstod att jag skulle klara av att vara snabbast för dagen. Det var många som höll god fart denna dag och jag kunde nöjt konstatera att jag klarade att springa under 6min/km.
David, som har problem med en häl, valde att träna på hemmaplan och såg till att vi fick lagad mat när vi kom hem. Efter någon timmas vila drog vi åter på oss träningsstället och gjorde sällskap ut i regnet. För min del var det återigen backintervaller upp till hoppbacken som stod på programmet och David bemästrade backen på cykel. Jag var lite rädd att benen skulle vara alltför slitna för att jag skulle få upp pulsen men kunde istället konstatera att de var förvånansvärt fräscha istället. De första två intervallerna gick fortare än sist jag sprang och detta trots att jag kortade ner vilan med 15s. Under tredje intervallen gick det något tyngre och jag valde att förlänga vilan lite. (Det blev automatiskt så eftersom David fick lite krångel med cykeln). Under sista intervallen sporrade vi varandra och låg jämsides i stort sett hela vägen upp och jag kände mig mycket nöjd med mitt genomförande. Då David hade ytterligare två intervaller kvar passade jag på att göra några kortare ryck genom att utmana honom på de tyngre partierna.
Visst kan orienterare springa asfalt
Fredagen blev en lugnare dag med wetwest och styrka på programmet men på lördagen fortsatte min högintensiva träning och detta i form av Ludvika stadslopp. Morgonjoggade och kände på kroppen med några 20/40s ryck men var inte alltför nöjd med resultatet. Bestämde mig ändå för att köra på och trots att David råkade glömma tiden så att det blev lite tight med förberedelserna så hann jag till start. Väl där kunde jag konstatera att flera bekanta ansikten fanns på startlinjen, bland annat Linnélöparna Tomas Stenström, Johan Höij och Josef Nordlund samt Håkan Eriksson Malung. I damklassen hann jag skymta Anita Nordenström Mora och en Hässelbytjej som åtminstone utstrålade löpförmåga genom att ha en tunn löparkropp, korta tights,löpartopp, löparglasögon och tunna löpvantar.
Detta visade sig vara Linda Ström, bronsmedaljös på korta terräng-SM samt 4:a på långa, och vi hade en tuff fight hela vägen. 5.5km, med första halvan i motvind utmed vattnet och avslutningen tillbaka in mot stan, var förutsättningarna.I det första motlutet (efter ca 3km) tyckte jag mig märka att jag fick några meter och jag beslutade mig för att testa att ge allt i den lite brantare backen 500m innan mål. Detta var en taktik som gick hem och ivrigt påhejjad av David kunde jag klippa backen och sedan dryga ut ytterligare på målrakan. 18.20 (på egen klocka) var en helt ok tid och det är alltid skönt att slå lite friidrottare på deras hemmaplan ;-)
Resultat kommer så småningom att finnas här på arrangörens sida.
Kommentarer
Trackback
