lenaeliasson

"Dåligt genrep ger bra premiär" är något som jag brukar peppa mig med om det inte känns så bra strax innan viktig tävling. Inför NM gick genrepet rätt bra men när det sen var dags att kuta så svarade inte kroppen och jag har kommit fram till att det fattades en dag i formtoppningsförsöket. 

Försökte verkligen ladda batterierna ordentligt inför höstens sista framträdande, vilket även var det första i friidrottslandslaget, men jag ville lite för mycket och föll på orutin. Dels genomförde jag inte loppet optimalt taktiskt men framförallt brast jag i mina förberedelser genom att pressa mig för hårt alltför nära inpå.

Svårt med självförtroendet under uppladdningen
Smålandskavlen kändes ok fysikst men fram till dess tyckte jag att kroppen inte riktigt ville samarbeta under träningen. Detta medförde en osäkerhetskänsla för formen och då jag skulle debutera som "riktig löpare" ville jag ju ha något där att göra. Lidingöloppet gick ju bra men jag visste också att Lisa Blommé, som jag slog knappt där, har haft en stigande formkurva sedan dess medan jag själv inte direkt planerat årets formtopp till november! Försökte på bästa sätt lägga upp veckan för att bli snabb och pigg och tisdag och torsdag planerade jag in fartpass. Med draghjälp från Magnus Carlstedt och Erik Pettersson genomförde jag på tisdagskvällen 3set med 10st 45/15 på Lugnets 2.5km. Hängde med bra men känslan i kroppen var inte riktigt som jag tänkt mig och osäkerheten kom då smygandes. Onsdagen bestod av lugn träning och på torsdagen var det så dags för den sista finslipningen. Hade ju i våras sprungit terräng-DM i Stångtjärn 4000m och även använt den ca 1,8 km långa slingan runt tjärnen som test-/intervallslinga en gång efteråt, och hade därmed tider att jämföra med, så det skulle bli en bra värdemätare. Nu skiljer det ju dock lite på att tävla och starta gemensamt med andra jämfört med när jag nu skulle springa på egen hand men det är svårt att bedöma hur mycket och därför tog jag i maximalt för att få bra tider med mig som mentalt stöd! Jag sprang 3 varv med 3min vila mellan varje varv och klockade mig för tiderna 6.37+6.41+6.43. Om man lägger ihop de båda första varven blir tiden nästan identisk med min tid på DM (13.18 jämfört med tävlingens 13.22) men på DM startade vi lite innan målpassagen och sprang därmed ca 100m extra då. Så här i efterhand kan jag konstatera att det antagligen hade varit bättre om jag hade nöjt mig med tider runt 6.50-7min för kroppen fick slita ont och jag hade träningsvärk i vaderna ända fram till söndag. (visserligen positivt för att jag då bevisligen varit uppe på tå men inte så positivt för det som stundade....)

Loppet närmar sig
Åkte ner till Södertälje med mina två coacher, David och Jenny J, strax efter lunch på lördagen. Var färdigombytt för att hinna ut och provlöpa banan innan middag och samling och som tur var hade jag laddat upp med pannlampan för det var ganska mörkt. Hittade en snitslad slinga och antog att det var den vi skulle springa men först efter några varv insåg jag att det nog var andra hållet som gällde och testade det också. Ganska tuff bana med en rejäl uppförsbacke och utför i två etapper. Däremellan tyvärr inte så mycket mer än ett kortare flackt parti att löpa ut på utan det var i stort sett upp och vända. 3 varv + en inledande startsträcka på nästan 500m var bansträckningen och det kändes som ganska ok upplägg för en orienterare.
Gemensam middag med övriga löpare och en kortare samling, där jag fick ihop åtminstone några ansikten och namn, och därefter myste jag och coachteamet på rummet med lite kvällsgodis!
På söndagsmorgonen stack Jenny och David ut på ultralång-SM-kartan från 1999 och jag var faktiskt lite avis på dem för det är ändå lite mer njutning i den skogen än att morgonjogga NM-banan. Skall dock inte klaga för de två är om några värda att få uppleva njutningsfull ol efter att ha kämpat med långdragna skadeproblem.

Loppet startar och mjölksyran sprutar
Det var trångt i starten och då jag gärna vill ha en bra position, och inte behöva lägga för mycket energi på vart jag sätter fötterna, startade jag ganska hårt. Norskan Kirsten Otterby tog täten redan från start men bakom henne var det svenska löpare som radade upp sig. Jag låg med Ida Nilsson runt första varvet men trots att jag tyckte att jag tog mig uppför backen kontrollerat så straffade det sig nästan direkt. Vaderna var inte riktigt på alerten och låren fick ta en större smäll än vad som var lönsamt och jag hade en ganska lång återhämtningsperiod innan kroppen var igång igen efter backen.

foton från http://picasaweb.google.com/windestamfoto

Detta upprepade sig under de två sista varven och det var i anslutning till uppförslutet som jag gång på gång fick se mig passerad av andra svenska löpare. Plågsamt är en bra sammanfattning för mitt lopp och jag är ganska övertygad om att jag hade varit betydligt starkare om loppet hade gått idag istället. Det kan vara lätt att säga och låta som en dålig ursäkt men det är först idag som träningsvärken helt har släppt och trots gårdagens lopp var benen idag fräscha när jag körde morgonpasset. Jag har dock bara mig själv att skylla för missbedömningen i upplägget och är en erfarenhet rikare till nästa framträdande! En 5:e-plats blev det till slut men lite grämer det allt att jag var väldigt nära en plats i laget (3 bästa svenskorna) men där fattades lite jädrar anamma i inställningen. Är inte tillräckligt van vid att ligga på "kräkgränsen" och vek ner mig med inställningen att jag ändå var hyfsat nöjd.



Halvnöjd efteråt men vad fasen - man måste ju testa!

Brödbak i Plintsberg
Efter att ha blivit lite tagna på sängen av ett kvarliggande snötäcke på lördagmorgonen vågade jag och Jenny oss iväg till Plintsberg och familjen Dalins bagarstuga. (samtidigt som David sattes i arbete med vinterdäcken på Toyotan som skulle ta oss till Södertälje) Britt-Marie Dalin mötte upp med mjöliga händer och hade precis satt en deg på jäsning åt oss så vi laddade upp med en kaffetår och provsmakade det bröd som bakats under morgontimmarna. Därefter fick vi en snabbguidning i de olika momenten: degknådning, utbakning samt ugnsgräddning och sedan var vi igång.



De första exemplaren hade något hål här och var men efter en stund hade vi fått in snitsen och kunde åka hem med 24st bröd i en banankartong. Det var riktigt roligt och gick förvånansvärt smidigt och jag avgav snabbt ett halvt nyårslöfte om att till nästa år sluta med köpebröd...men som sagt det är bara ett halvt löfte än. 

Snö mot sol
Snön ligger faktiskt kvar här och där, trots plusgrader, och för att ge mig själv bästa möjliga kontrast passade jag på att snöpulsa lite på förmiddagen för att imorgon landa på Teneriffa och sila sand mellan tårna ;-)
Efter att under hela hösten ha jobbat med att få till en motivations- samt fysisk topp gång på gång, med nästan enbart underhållande träning däremellan, är det många som i början av november drar igång med vinterns hårdkörning. Jag skjuter dock på min vinterstart några veckor och det har ibland gnagt lite i mitt samvete, jag har ju inte haft den rätta gnistan för kontinuerlig hårdkörning utan mer sporadiskt genomfört riktiga hårdkörarpass. Nu har jag iaf ändrat mitt tankesätt och istället ser jag att det dåliga samvetet faktiskt bör gälla att jag faktiskt inte gett mig själv en ordentlig återhämtningsperiod att ladda om batterierna på. Så nu sticker jag iväg och tar itu med det dåliga samvetet!