Bästa svenska i Lidingöloppet men nu väntar tuffare motstånd...
...iaf i underlag/terräng räknat!
Foto: Marathon.se
Befinner mig i Schweiz på ett mysigt gasthaus i Mammern. I helgen väntar medeldistans samt sprint i anslutning till den gamla staden Stein am Reihn (firar 1000 år). Testade terrängen strax intill morgondagens medelområde och förutom att skalan är 1:15000 så tror jag att den största utmaningen blir tuff kupering och att trockla sig igenom/runt grönfläckarna. Sprinten bjuder på smala gränder och det ser ut att kunna bli en del långa runtvägval där det är svårt att bedöma vilket som är snabbast. Tror därför att det viktiga är att hålla ett bra flyt genom loppet och hela tiden se framåt, dvs snabbt slå bort ev. misstankar om att man valt en sämre väg.
Vi är för ovanlighetens skull en liten trupp men det ansluter ett helt gäng på måndag då färden går vidare till Tjeckien och förberedelser för nästa års VM. Under eftermiddagen passade vi på att turista lite i sprintstaden (vilket givetvis var tillåtet) och då vädret bjuder på behaglig temperatur kunde vi även njuta av en utomhusfika på torget.
Energi finns det gott om i truppen och grabbarna är inte sena att hesta varandra till olika dåd. Nedan bevisar Peter Öberg att det visst går att klättra upp på pålar som är placerade en bit från kajkanten vid floden Rhen!
Det kan också vara roligt att skrämmas lite och jag var tyvärr lite sen för att fånga Jonas lilla skutt när han skrämdes av Holmberg och Millinger vid museiklostret.
Lidingöloppet
Två kenyanskor, en norsk maratonlöperska och två etiopiskor skar mållinjen före mig då jag i söndags sprang Lidingömilen på 36.23. Loppet gick över förväntan men det var en tuff uppgift, efter att jag dragits med en efterhängsen förkylning sedan SM, och de backar som annars brukar vara min styrka var för dagen endast plågsamma då jag hade en längre återhämtningstid på krönet än vad jag är van vid. Öppnade som oftast ganska hårt och belade positionen som främsta svenska redan innan 2km var passerade. Sprang sedan själv i en lucka och det var därför jobbigt när jag mot slutet hörde delar av publiken hejja på Lisa Blomé någonstans bakom mig. Första gången jag blev varse att hon närmat sig var genom speakern på toppen av abborrebacken (ca 5km) men då högtalarljud kan höras lång väg kunde jag inte bedöma hur långt bakom hon var. David gav mig hopp genom att säga att han inte såg någon bakåt där han stod vid 6km och även om jag antydde att jag sprängt mig i början så pushade han mig till att vara positiv. Fortsatte alltså titta framåt och göra mitt race men när fler och fler som jag passerade hejjade på Lisa så förstod jag att hon var ganska nära. Hoppades på att hon inte hade fler med sig och fick det bekräftat då jag sneglade lite över axeln vid passeringen av trafikljusen vid golfbanan, vilket innebär en vinkling på nästan 180 grader. Strax efteråt är 2km-banderollen (2km kvar) placerad precis i början av ett långt motlut och jag fick här god påhejning av Fredrik Löwegren och Elisabeth Hansson. Bestämde mig för att verkligen bita ihop sista biten och kände att sista kilometerns flacka och lite mer kurviga del passade mig bra. Verkligen roligt med mycket publik som gjorde sitt för att hjälpa oss fram denna sista bit. Att komma ut på Grönsta gärde och mötas av Per Forsberg, Peter Holgersson och strax efter målgång även Isak Bergmans röster kändes tryggt och jag var både glad och lättad när jag fick passera mållinjen som bästa svenska.
Marathon.se om loppet
Strax efter hemkomst från denna Schweiz-Tjeckien-tripp ska jag delta i Skogsäventyret i Skövde 15okt. Det skall bli roligt och när jag var inne för att anmäla mig till Elitserieavslutningen så hittade jag faktiskt en riktigt snygg inbjudan till denna träff i tävlingsprogrammet!
Foto: Marathon.seBefinner mig i Schweiz på ett mysigt gasthaus i Mammern. I helgen väntar medeldistans samt sprint i anslutning till den gamla staden Stein am Reihn (firar 1000 år). Testade terrängen strax intill morgondagens medelområde och förutom att skalan är 1:15000 så tror jag att den största utmaningen blir tuff kupering och att trockla sig igenom/runt grönfläckarna. Sprinten bjuder på smala gränder och det ser ut att kunna bli en del långa runtvägval där det är svårt att bedöma vilket som är snabbast. Tror därför att det viktiga är att hålla ett bra flyt genom loppet och hela tiden se framåt, dvs snabbt slå bort ev. misstankar om att man valt en sämre väg.
Vi är för ovanlighetens skull en liten trupp men det ansluter ett helt gäng på måndag då färden går vidare till Tjeckien och förberedelser för nästa års VM. Under eftermiddagen passade vi på att turista lite i sprintstaden (vilket givetvis var tillåtet) och då vädret bjuder på behaglig temperatur kunde vi även njuta av en utomhusfika på torget.
Energi finns det gott om i truppen och grabbarna är inte sena att hesta varandra till olika dåd. Nedan bevisar Peter Öberg att det visst går att klättra upp på pålar som är placerade en bit från kajkanten vid floden Rhen!
Det kan också vara roligt att skrämmas lite och jag var tyvärr lite sen för att fånga Jonas lilla skutt när han skrämdes av Holmberg och Millinger vid museiklostret.
Lidingöloppet
Två kenyanskor, en norsk maratonlöperska och två etiopiskor skar mållinjen före mig då jag i söndags sprang Lidingömilen på 36.23. Loppet gick över förväntan men det var en tuff uppgift, efter att jag dragits med en efterhängsen förkylning sedan SM, och de backar som annars brukar vara min styrka var för dagen endast plågsamma då jag hade en längre återhämtningstid på krönet än vad jag är van vid. Öppnade som oftast ganska hårt och belade positionen som främsta svenska redan innan 2km var passerade. Sprang sedan själv i en lucka och det var därför jobbigt när jag mot slutet hörde delar av publiken hejja på Lisa Blomé någonstans bakom mig. Första gången jag blev varse att hon närmat sig var genom speakern på toppen av abborrebacken (ca 5km) men då högtalarljud kan höras lång väg kunde jag inte bedöma hur långt bakom hon var. David gav mig hopp genom att säga att han inte såg någon bakåt där han stod vid 6km och även om jag antydde att jag sprängt mig i början så pushade han mig till att vara positiv. Fortsatte alltså titta framåt och göra mitt race men när fler och fler som jag passerade hejjade på Lisa så förstod jag att hon var ganska nära. Hoppades på att hon inte hade fler med sig och fick det bekräftat då jag sneglade lite över axeln vid passeringen av trafikljusen vid golfbanan, vilket innebär en vinkling på nästan 180 grader. Strax efteråt är 2km-banderollen (2km kvar) placerad precis i början av ett långt motlut och jag fick här god påhejning av Fredrik Löwegren och Elisabeth Hansson. Bestämde mig för att verkligen bita ihop sista biten och kände att sista kilometerns flacka och lite mer kurviga del passade mig bra. Verkligen roligt med mycket publik som gjorde sitt för att hjälpa oss fram denna sista bit. Att komma ut på Grönsta gärde och mötas av Per Forsberg, Peter Holgersson och strax efter målgång även Isak Bergmans röster kändes tryggt och jag var både glad och lättad när jag fick passera mållinjen som bästa svenska.
Marathon.se om loppet
Strax efter hemkomst från denna Schweiz-Tjeckien-tripp ska jag delta i Skogsäventyret i Skövde 15okt. Det skall bli roligt och när jag var inne för att anmäla mig till Elitserieavslutningen så hittade jag faktiskt en riktigt snygg inbjudan till denna träff i tävlingsprogrammet!
Kommentarer
Trackback
