21 098 m i Stockholm är inte som i skogen...
Har sprungit min första halvmara i självaste huvudstaden (St:Eriksloppet) och det gick ganska bra. Tyvärr har Ukraina inte velat släppa taget om mig riktigt än och det gjorde att jag hade svårt att njuta av de fina stadsvyerna då jag istället fick koncentrera mig på att hitta några buskar vid sidan om vägen.... Trots 4 stopp kunde jag hålla god fart och landade på 1:18:43.
Efter att jag varit trött, hängig och totalt osugen på allt vad träning heter efter att vi kom hem från VM så bestämde jag mig för att mål och delmål kunde underlätta. Tidigare har jag funderat kring Lidingöloppet 30km men vill bara springa om jag är någorlunda förberedd och därmed inte riskerar att dra på mig någon dumdristig skada. Att mindre än en vecka efter VM hoppa på ett halvmaraton är kanske inte helt riskfritt, speciellt som jag i fjol åkte på en höftskada direkt efter Vm och sedan inte sprang förrän första lägret i Ukraina i november, men jag kände mig stark i kroppen och kunde ägna dagarna före åt löppass på hårt underlag/stig.
Taktik ?!?
David följde med mig till Stockholm som mentalt stöd och coach. Vid lunchen diskuterade vi vad rimliga km-passeringar kunde vara och vi kom fram till att ett snitt på 3:45-3:50 skulle vara godkänt. Det kändes skönt att vara förberedd genom att ha något att referera till vid passeringarna, även om jag sedan snabbt blev varse att dessa markeringar inte alltid syntes så väl. Jag missade redan den första markeringen och kunde vid 2km konstatera att jag öppnat lite hårdare än våra beräkningar men jag bestämde mig helt enkelt för att revidera kalkylen och köra på runt 3:30-3:40 istället. Jag märkte givetvis att jag låg väl nära herrtäten i inledningen men då tempot ändå var behagligt försökte jag bara hålla hyfsad koll på km-tiderna med back-upen att sedan haka på första dam när hon kom. Det dröjde framåt 7km tills Isabella Andersson var ifatt mig och jag hängde med i ca 2km men släppte sedan några meter och hon segade ifrån mer och mer. 10km passerade jag på nästan exakt 36min men jag var fortfarande pigg och trodde att jag skulle kunna springa andra halvan i ungefär samma stil. Jag hade dock redan vid start märkt att magen inte var helt ok och tidigt i loppet insåg jag att det var förödande att fylla på med vätska/gel så det var bara att köra på utan. (Magen har krånglat till och från under veckan men jag hade inga problem i Ukraina och trodde att det skulle bli bra innan lördagen.) Det dröjde dock bara någon kilometer efter milpasseringen innan magen signalerade akut behov och jag kunde inte annat än acceptera situationen och leta upp första bästa växtlighet. Det var inte det lättaste på denna bansträckning men jag lyckades tillslut utan att behöva oroa mig alltför mycket för att farbror polisen skulle komma med böteslappar för "offentligt ofredande"! Jag kan tydligt se på mina tider vilka kilometrar som innehåller de fyra stoppen som jag sedan tvingades ta (över 4min) men då jag mellan dessa ändå var pigg bestämde jag mig för att fullfölja och även om det grämer mig att jag fick se mig omsprungen av ännu en dam så var en 3:e plats ändå bra i den rådande konkurrensen. Ett komiskt konstaterande är att min snitthastighet tillslut landade på 3:43.
Kan det ha varit isbitarna i denna läskande lemonad som gick hårt åt magen????
Halvmarans efterdyningar
Blev ingen vidare nedjogg efter loppet då jag rusade till bajamajjan och sedan mådde ganska illa ett tag. (Så här i efterhand är jag otroligt glad att jag slapp magproblemen under VM för även om skogen erbjuder generöst med plats för att göra sina behov så är det jobbigt att behöva lägga energi på hur man mår.) Vaknade dock ganska fräsch på söndagen och mjukade upp med wetwest. En lättare löptur i Stångtjärn hann jag också med men det var mest för att jag skulle dit på social aktivitet i form av lingonplockning med Anna Mårsell och Jenny Johansson. Kroppen är dock fortfarande stel idag, främst ljumskar och vader, så jag måste definitivt bli starkare mentalt om jag ska kunna köra på lika hårt som Kjell-Erik Ståhl gjorde efter sina maror. Hoppas på att vara lite mjukare imorgon när jag gör veteranerna sällskap på Dala Veteran-ol i Gagnef men annars är jag väl i gott sällskap ;-)
Någon form av skola blev det tillslut
Efter att den ena efter den andra av mina kurser strukits i sista stund stod jag sysslolös när vi kom hem efter VM. Min nästa kurs på tur (i svenska som andraspråk) startar v.45 men jag har nu hittat en ersättningskurs som sysselsätter mig till dess. Det handlar om en distanskurs i tyska och då jag inte läst någon tyska alls tidigare finns det mycket att lära, vilket blir en bra erfarenhet när jag sedan ska lära ut ett nytt språk till elever som är nollställda i starten. Förutom boken med sin CD har jag webföreläsningar och idag har jag klarat av min första chatlektion. Det finns massor av övningsprogram på nätet och tack vare att David läst tyska och tycker att det är kul så motiveras jag till att jobba flitigt.
Denna vecka har dock David gett sig ut på fjällvandring med klassen så jag får kämpa själv. Kämpa verkar även han få göra för den första kvällsrapporten avslöjade både hagelskurar och snö så det var kallt för dem i tältet. Själv sympatiserade jag lite med dem genom att krypa upp i soffan med varmt te och några stackars kladdmuffins som han inte fick med sig!
Från avslappnad badpojke till vandrande packåsna 
Tips från VM-gänget:
Får man vänta alltför länge på maten så kan man ju alltid hitta på nya spel/tävlingar eller vad sägs om sugrörshockey
eller Vem flyttar vattnet snabbast från ett glas till ett annat?
Efter att jag varit trött, hängig och totalt osugen på allt vad träning heter efter att vi kom hem från VM så bestämde jag mig för att mål och delmål kunde underlätta. Tidigare har jag funderat kring Lidingöloppet 30km men vill bara springa om jag är någorlunda förberedd och därmed inte riskerar att dra på mig någon dumdristig skada. Att mindre än en vecka efter VM hoppa på ett halvmaraton är kanske inte helt riskfritt, speciellt som jag i fjol åkte på en höftskada direkt efter Vm och sedan inte sprang förrän första lägret i Ukraina i november, men jag kände mig stark i kroppen och kunde ägna dagarna före åt löppass på hårt underlag/stig.
Taktik ?!?
David följde med mig till Stockholm som mentalt stöd och coach. Vid lunchen diskuterade vi vad rimliga km-passeringar kunde vara och vi kom fram till att ett snitt på 3:45-3:50 skulle vara godkänt. Det kändes skönt att vara förberedd genom att ha något att referera till vid passeringarna, även om jag sedan snabbt blev varse att dessa markeringar inte alltid syntes så väl. Jag missade redan den första markeringen och kunde vid 2km konstatera att jag öppnat lite hårdare än våra beräkningar men jag bestämde mig helt enkelt för att revidera kalkylen och köra på runt 3:30-3:40 istället. Jag märkte givetvis att jag låg väl nära herrtäten i inledningen men då tempot ändå var behagligt försökte jag bara hålla hyfsad koll på km-tiderna med back-upen att sedan haka på första dam när hon kom. Det dröjde framåt 7km tills Isabella Andersson var ifatt mig och jag hängde med i ca 2km men släppte sedan några meter och hon segade ifrån mer och mer. 10km passerade jag på nästan exakt 36min men jag var fortfarande pigg och trodde att jag skulle kunna springa andra halvan i ungefär samma stil. Jag hade dock redan vid start märkt att magen inte var helt ok och tidigt i loppet insåg jag att det var förödande att fylla på med vätska/gel så det var bara att köra på utan. (Magen har krånglat till och från under veckan men jag hade inga problem i Ukraina och trodde att det skulle bli bra innan lördagen.) Det dröjde dock bara någon kilometer efter milpasseringen innan magen signalerade akut behov och jag kunde inte annat än acceptera situationen och leta upp första bästa växtlighet. Det var inte det lättaste på denna bansträckning men jag lyckades tillslut utan att behöva oroa mig alltför mycket för att farbror polisen skulle komma med böteslappar för "offentligt ofredande"! Jag kan tydligt se på mina tider vilka kilometrar som innehåller de fyra stoppen som jag sedan tvingades ta (över 4min) men då jag mellan dessa ändå var pigg bestämde jag mig för att fullfölja och även om det grämer mig att jag fick se mig omsprungen av ännu en dam så var en 3:e plats ändå bra i den rådande konkurrensen. Ett komiskt konstaterande är att min snitthastighet tillslut landade på 3:43.
Kan det ha varit isbitarna i denna läskande lemonad som gick hårt åt magen????
Halvmarans efterdyningar
Blev ingen vidare nedjogg efter loppet då jag rusade till bajamajjan och sedan mådde ganska illa ett tag. (Så här i efterhand är jag otroligt glad att jag slapp magproblemen under VM för även om skogen erbjuder generöst med plats för att göra sina behov så är det jobbigt att behöva lägga energi på hur man mår.) Vaknade dock ganska fräsch på söndagen och mjukade upp med wetwest. En lättare löptur i Stångtjärn hann jag också med men det var mest för att jag skulle dit på social aktivitet i form av lingonplockning med Anna Mårsell och Jenny Johansson. Kroppen är dock fortfarande stel idag, främst ljumskar och vader, så jag måste definitivt bli starkare mentalt om jag ska kunna köra på lika hårt som Kjell-Erik Ståhl gjorde efter sina maror. Hoppas på att vara lite mjukare imorgon när jag gör veteranerna sällskap på Dala Veteran-ol i Gagnef men annars är jag väl i gott sällskap ;-)
Någon form av skola blev det tillslut
Efter att den ena efter den andra av mina kurser strukits i sista stund stod jag sysslolös när vi kom hem efter VM. Min nästa kurs på tur (i svenska som andraspråk) startar v.45 men jag har nu hittat en ersättningskurs som sysselsätter mig till dess. Det handlar om en distanskurs i tyska och då jag inte läst någon tyska alls tidigare finns det mycket att lära, vilket blir en bra erfarenhet när jag sedan ska lära ut ett nytt språk till elever som är nollställda i starten. Förutom boken med sin CD har jag webföreläsningar och idag har jag klarat av min första chatlektion. Det finns massor av övningsprogram på nätet och tack vare att David läst tyska och tycker att det är kul så motiveras jag till att jobba flitigt.
Denna vecka har dock David gett sig ut på fjällvandring med klassen så jag får kämpa själv. Kämpa verkar även han få göra för den första kvällsrapporten avslöjade både hagelskurar och snö så det var kallt för dem i tältet. Själv sympatiserade jag lite med dem genom att krypa upp i soffan med varmt te och några stackars kladdmuffins som han inte fick med sig!
Från avslappnad badpojke till vandrande packåsna Tips från VM-gänget:
Får man vänta alltför länge på maten så kan man ju alltid hitta på nya spel/tävlingar eller vad sägs om sugrörshockey
eller Vem flyttar vattnet snabbast från ett glas till ett annat?
Kommentarer
Postat av: EvaJu
Du är duktig på att skriva, Lena. Jättekul att läsa din blogg. Det var starkt att genomföra halvmaran trots såna problem. Och dessutom på så bra tid. Grattis!
Postat av: LenaE
Tack Eva! Imorgon springer vi 3000m med idrottshögskolan, kvarnsveden 19.00 om du vill vara med.
Postat av: Holmberg
Bra jobbat! Starkt att ge dig ut på en halvmara så där. Väntar med spänning på cooper-tiden ;)
Ni är duktiga på att ta kort du och david, det är kul!
Postat av: Petra T
Kul att läsa din blogg, instämmer med Eva, du är duktig på att skriva. Är ett tag sedan nu men jag vill gratulera dig till ett riktigt bra VM och till bronsmedaljen, den var du verkligen värd. Fast frågan är om jag inte är mer imponerad av din tid på halvmaran, särskilt med tanke på krånglande mage och ganska kort tid efter VM. Visste att du sprang fort...men inte att du var så snabb, tycker verkligen du ska satsa på terräng-NM. Glöm bara inte bort att njuta av framgångarna, Grattis!
Trackback
