Styrketräning och promenad i Portugal


I fredags lämnade jag ett snöklätt Falun, där närmast idealiska skidförhållanden och fysträningsförutsättningar fanns. För en vecka framåt skulle jag istället befinna mig i 15-20 gradig värme, och njuta av teknikträning på barmark i Praia de Mira, men ett hjärnsläpp omkullkastade planerna och jag ägnar mig mest åt att tygla mitt tålamod och svälja besvikelsen.

"Är huvudet dumt får kroppen lida" brukar jag skämtsamt dra till med efter ett mindre bra lopp med många extra löpmeter men den här gången stämmer det på ett sätt som gör det lätt att hålla sig för skratt. Efter att ha tränat disciplinerat och förnuftigt, och vilat från löpningen sedan terränglöpningen 2 feb, åkte jag till Portugal med förhoppningen att kunna springa ett teknikpass om dagen och komma hem med ett fint tekniskt självförtroende och en utvilad kropp i bagaget. Med endast två träningsdagar kvar, to+fre, har jag skrapat ihop ETT riktigt bra kartpass och betydligt fler med fel fokus. Vi inledde med WRE-tävlingar och jag hade ca 15 min på mig till start när jag anlände direkt från flyget till TC. Värmde upp och gick i tanken igenom dagens taktik: ?ta mig tid att komma in i loppet? och på väg till första kontrollen var det främst det gröna som jag analyserade och skapade mig en känsla för vad som skulle undvikas respektive inte. Hade även bestämt innan start att jag inte "tävlade" utan lät tekniken bestämma farten och vid minsta smärtsignal i vänster vad skulle jag kliva av. Perfekt lyckades jag inte genomföra loppet men de 3-4 misstag som uppstod, längs den 4,6 km långa bana med 18 kontroller, löste jag snabbt och för att vara säsongens första riktiga tekniklopp är jag nöjd. Linnea Gustafsson från Visborgs OK var 8s snabbare men jag hade dagens andra bästa tid. Eftermiddag/kväll ägnades åt att komma till ro på hotellet och ta igen mig efter resan (steg ju upp 04.40 svensk tid och hade dessutom dragit tillbaka klockan 1h).

Den svarta dagen
Söndagen bjöd på WRE långdistans men för min del var det ett lugnare teknikpass planerat. Startade på min starttid och de tre första kontrollerna satt klockrent men till fjärde lyckades jag trassla ihop det mesta och skuttade runt på måfå i ett stort grönområde ca 7min för länge. Fortsatte runt banan men kom inte riktigt in i kartan utan sicksackade bland buskar och snår på måfå och det gav resultat därefter. Ida Johansson från Mora måste undrat vad jag höll på med och hade jag i efterhand kunnat se till att jag bara avbröt och gick hem skulle jag välja det alternativet utan tvekan. Nu fortsatte jag ändå joggandes runt och efter 10:e kontrollen gick det tekniskt bra. Tiden hade dock runnit iväg och med ca 2 km kvar av banan strejkade vaden och jag fick promenera sista biten.Tyvärr hade belastningen i såväl tid som underlag blivit alldeles för stor och därmed försvann resten av veckans träning också....
image152
Inte planerat men ibland får man vara flexibel

Jag förstår att andra kan se det som föga förvånande att mitt upplägg inte skulle hålla och jag ger all tillåtelse till suckar, huvudskakningar, menande blickar, himlande med ögonen och andra tänkbara reaktioner, men ni ska veta att jag är ganska bra på att vara hård mot mig själv och i detta nu är det den besvikelsen som jag koncentrerar mig på att bekämpa. Skulle ni vilja stötta mig trots dumdristighet görs det bäst genom ett extra leende. Dagen till ära kan ett hjärtligt sådant vara på sin plats

Räddaren i nöden
image149
Stefan Hüsler heter min räddande ängel härnere och hans racercykel gav mig ett fint pass mitt i bedrövelsen. 58,2km på ca 2,5h fick mig på betydligt bättre humör och imorgon skall jag ut en gång till. Tror bestämt att det kan bli ett inköp av en landsvägscykel till våren för upplevelsen är bra mycket bättre än när jag maler väg med min MTB hemma! Styrketräning har jag också fått en hög dos av härnere och innan hemfärden är det fjärde passet inplanerat. Igår var vi upe i bergen och där kunde jag och Erik Holmberg underhålla barnen med våra hopp och skutt kring en trädstam vid vårt lilla "TC" medan övriga sprang långdistansbanan från POM 2007.
image150
Vattenflaskan kan fungera som vikt också!
image151
Erik gör fällkniven

Eftermiddagen bjöd på teknisk kontrollplock och jag gav mig ut på den men när man lägger mer kraft och energi på vart fötterna skall placeras är det inte lätt att hitta flytet i kartläsningen. Ibland tror jag att det kan vara bäst att fly och strunta i att utvärdera vissa pass. Det blev iaf lite skogspromenad med fina vyer ;-)

Avslutande kartjogg innan skidåkning tar över (???)
De två sista dagarna har jag nu förhoppning om att kunna falla framåt och låta steget övergå i lätt jogg och därmed öka kvaliteten på teknikpassen. Kartpromenader är inte att förringa som träning, tvärtom har jag fått flertalet aha-upplevelser att ta med hem, men till nästa gång skall jag lägga in dem frivilligt innan olyckan är framme.... David, som var smart nog att stanna hemma och skjuta lite på sin lägerpremiär, rapporterar om fina skidspår och jag räknar med att få en fin fysträningsvecka på hemmaplan efter denna "återhämtnings- och må-bra-period" i värmen. Lite komiskt att David faktiskt gått om mig i löpkvor sista veckorna men som jag också brukar säga: "Inget ont som inte för något gott med sig"! och det är verkligen roligt att det ljusnar för hans del efter allt alternativträningsslit som han har gjort.

Kommentarer
Postat av: Sasse

Det blir inte alltid som man tänkt sig... Verkar dock när jag läser ditt inlägg som om du kunnat fokusera på rätt saker när olyckan väl var framme. Fint väder, kartpromenader, cykling, miljöombyte och glada vänner är inte tokigt det heller.

Själva har vi varit uppe i Idre en vecka och njutit till max. Det blev 17 h längdskidor för mig på 6 dagar. De flesta med Måns i pulka bakom. Ses!

2008-02-18 @ 16:04:44
Postat av: Sofia

Det vänder snart. Du kommer vara grym i vår. Kämpa på.

2008-02-19 @ 12:56:46
Postat av: mamma

Här kommer den typiska mammakommentaren_Vad var det jag sa....men jag tror du tar det lite lugnare nu och snart är på gång igen. Pappa och jag ser fram emot att äntligen få tillfället att få hälsa på dig och David i Falun. Ni är ju som sagt inte hemma så ofta på helgerna. Biljetterna är bokade så nu är det bara att hoppas på att alla håller sig krya. Hälsa David! Kram mamma.

2008-02-19 @ 21:47:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0