En dålig dag på jobbet men får man sparken??

image202

www.andersson-eliasson.com

New homepage and no more painkillers ?!?

If I could make my own choices about where to be and when I would definitely choose to be in Latvia and run around in the sand dunes, but right now my decisions are more concidering how long walks I can take without being stupid. My body is recovering well and today I haven't eaten any painkillers at all. Yesterday I was sent home from the hospital, after having a weekend with "good vibrations", and David could make his travel to the European Championships a little bit more releafed.

New homepage and probably the end of this blog
I've really liked having my blog as a kind of diary and space of dumping thoughts that have bothered me for a while. Really learned a lot but during this time me and David also worked on a common homepage and we were supposed to release it just in time for EOC in Latvia. Since I had my "accident/sickness" things went in a different direction but now we've decided to make it official anyway. Everything is not 100% ready yet but we hope there can be something to enjoy and since I've got a little more time at home it might be fulfilled quite soon! Of course I'll continue thinking ;-) and there will be some free and strange speculations in the future as well....and more maps!!!

(An english version of some of the news is now on top of the list)

www.andersson-eliasson.com

Since I'm stuck home for a while there's important to find things to do and today me, my mother and David's mother cleaned our balcony and bought flowers to decorate it with.
image201

Att stanna tiden och besöka "den andra kvinnan"

När någon frågar vad jag önskar mig (inför jul eller födelsedag) brukar jag inte ha något bra svar. Sanningen är dock att jag vet precis vad jag vill ha men eftersom inte ens de smarta forskarna lyckats uppfinna det än så har svaret istället blivit i stil med "något lyxigt som jag inte unnar mig så ofta".  Egentligen vill jag ha ett 8:e dygn i veckan (eller åtminstone en extra dag i månaden) då jag kan stanna tiden, frysa alla personer och lugnt  kila runt och uträtta alla mina små "måsten" som jag lyckats samla på hög. Vore det inte fiffigt?!?


image200Vem är 1 och vem är 2?

I helgen upplevde jag faktiskt nästan detta men utan att tiden stod still. Om inte berget kommer till Muhammed får Muhammed komma till berget, eller vad man nu säger, så när jag efter sprint-SM, terräng-SM och påföljande landslagsläger i Åhus kom hem på torsdag kväll och tillsammans med David konstaterade att det faktiskt inte var måndag nästa dag, utan fredag och därefter en oplanerad helg, tog vi chansen att kombinera återhämtande vila med att "bara vara" och strunta i alla" måsten och borde göra". Det ledde till en annorlunda upplevelse och jag kan tänka mig att det skulle kunna se ut på liknande sätt i mitt liv lite oftare om jag inte valt idrotten.


Ungefär så här såg det ut hos Lena 2:


Vaknar INTE 05.45-05.55 med ångest för att inte kunna somna om utan strax innan sju och med känslan av att vara utvilad!


Struntar i att ha klocka på sig för det finns inga måsten att passa!


Tvättar och småfixar under förmiddagen, pluggar lite.


Uträttar ärenden på stan och tar en cafélunch i solen!


Storhandlar med kundvagn  (!) och självscanning och strosar lugnt mellan hyllorna, trots att det är fredagsträngsel, och kan lugnt kliva ur kön och hämta leverpastejen när hon kommer på att den glömts, för att sedan få köa lite till.


Blomsterhandlar på Plantagen och hittar efter ett tag fina blommor till de nya vaserna (hemsläpade från Moravian Open) men här gör faktiskt det "egentliga livet" sig påmint när inköpet till slut blir det enda som skulle överleva alla resor och bortadagar som David och jag har, dvs. konstgjorda. Förvånande vilket utbud det vuxit fram på den fronten!


Spelar kort i trädgården. Plåtmaja måste vara ett riktigt intelligensspel eller hur David ;-)


Kvällen ägnas åt grillning på balkongen och Lena 2 kommer faktiskt i säng rätt så tidigt.


Lördagssovmorgon till närmare 07.30 och döm om min förvåning när en lång, ståtlig grabb dyker upp och meddelar att det blir nygrillade toast, ägg, kaffe m.m. till frukost. Givetvis lite mysigt avkopplande ring-så-spelar-vi som ackompanjemang för att förstärka ledighetskänslan!


Efter denna njutning börjar de båda världarna korsas mer och mer och det dröjde inte så länge innan löptur hamnade på programmet och framåt eftermiddagen dök även styrkepass upp. Är ändå övertygad om att det var nyttigt att känna känslan av tidlöshet och vilken otrolig skillnad det gör i vad man anser sig hinna med under en dag om 4-5 extra timmar (som annars avsätts till före- + under- +  efter träning) helt plötsligt finns till förfogande. För tillfället väljer jag dock att leva kvar som Lena 1 men tror ändå att fler besök hos Lena 2 skulle kunna göra nytta. Åtminstone tills någon trollar fram ett extra dygn ;-)


Styrketräning och promenad i Portugal


I fredags lämnade jag ett snöklätt Falun, där närmast idealiska skidförhållanden och fysträningsförutsättningar fanns. För en vecka framåt skulle jag istället befinna mig i 15-20 gradig värme, och njuta av teknikträning på barmark i Praia de Mira, men ett hjärnsläpp omkullkastade planerna och jag ägnar mig mest åt att tygla mitt tålamod och svälja besvikelsen.

"Är huvudet dumt får kroppen lida" brukar jag skämtsamt dra till med efter ett mindre bra lopp med många extra löpmeter men den här gången stämmer det på ett sätt som gör det lätt att hålla sig för skratt. Efter att ha tränat disciplinerat och förnuftigt, och vilat från löpningen sedan terränglöpningen 2 feb, åkte jag till Portugal med förhoppningen att kunna springa ett teknikpass om dagen och komma hem med ett fint tekniskt självförtroende och en utvilad kropp i bagaget. Med endast två träningsdagar kvar, to+fre, har jag skrapat ihop ETT riktigt bra kartpass och betydligt fler med fel fokus. Vi inledde med WRE-tävlingar och jag hade ca 15 min på mig till start när jag anlände direkt från flyget till TC. Värmde upp och gick i tanken igenom dagens taktik: ?ta mig tid att komma in i loppet? och på väg till första kontrollen var det främst det gröna som jag analyserade och skapade mig en känsla för vad som skulle undvikas respektive inte. Hade även bestämt innan start att jag inte "tävlade" utan lät tekniken bestämma farten och vid minsta smärtsignal i vänster vad skulle jag kliva av. Perfekt lyckades jag inte genomföra loppet men de 3-4 misstag som uppstod, längs den 4,6 km långa bana med 18 kontroller, löste jag snabbt och för att vara säsongens första riktiga tekniklopp är jag nöjd. Linnea Gustafsson från Visborgs OK var 8s snabbare men jag hade dagens andra bästa tid. Eftermiddag/kväll ägnades åt att komma till ro på hotellet och ta igen mig efter resan (steg ju upp 04.40 svensk tid och hade dessutom dragit tillbaka klockan 1h).

Den svarta dagen
Söndagen bjöd på WRE långdistans men för min del var det ett lugnare teknikpass planerat. Startade på min starttid och de tre första kontrollerna satt klockrent men till fjärde lyckades jag trassla ihop det mesta och skuttade runt på måfå i ett stort grönområde ca 7min för länge. Fortsatte runt banan men kom inte riktigt in i kartan utan sicksackade bland buskar och snår på måfå och det gav resultat därefter. Ida Johansson från Mora måste undrat vad jag höll på med och hade jag i efterhand kunnat se till att jag bara avbröt och gick hem skulle jag välja det alternativet utan tvekan. Nu fortsatte jag ändå joggandes runt och efter 10:e kontrollen gick det tekniskt bra. Tiden hade dock runnit iväg och med ca 2 km kvar av banan strejkade vaden och jag fick promenera sista biten.Tyvärr hade belastningen i såväl tid som underlag blivit alldeles för stor och därmed försvann resten av veckans träning också....
image152
Inte planerat men ibland får man vara flexibel

Jag förstår att andra kan se det som föga förvånande att mitt upplägg inte skulle hålla och jag ger all tillåtelse till suckar, huvudskakningar, menande blickar, himlande med ögonen och andra tänkbara reaktioner, men ni ska veta att jag är ganska bra på att vara hård mot mig själv och i detta nu är det den besvikelsen som jag koncentrerar mig på att bekämpa. Skulle ni vilja stötta mig trots dumdristighet görs det bäst genom ett extra leende. Dagen till ära kan ett hjärtligt sådant vara på sin plats

Räddaren i nöden
image149
Stefan Hüsler heter min räddande ängel härnere och hans racercykel gav mig ett fint pass mitt i bedrövelsen. 58,2km på ca 2,5h fick mig på betydligt bättre humör och imorgon skall jag ut en gång till. Tror bestämt att det kan bli ett inköp av en landsvägscykel till våren för upplevelsen är bra mycket bättre än när jag maler väg med min MTB hemma! Styrketräning har jag också fått en hög dos av härnere och innan hemfärden är det fjärde passet inplanerat. Igår var vi upe i bergen och där kunde jag och Erik Holmberg underhålla barnen med våra hopp och skutt kring en trädstam vid vårt lilla "TC" medan övriga sprang långdistansbanan från POM 2007.
image150
Vattenflaskan kan fungera som vikt också!
image151
Erik gör fällkniven

Eftermiddagen bjöd på teknisk kontrollplock och jag gav mig ut på den men när man lägger mer kraft och energi på vart fötterna skall placeras är det inte lätt att hitta flytet i kartläsningen. Ibland tror jag att det kan vara bäst att fly och strunta i att utvärdera vissa pass. Det blev iaf lite skogspromenad med fina vyer ;-)

Avslutande kartjogg innan skidåkning tar över (???)
De två sista dagarna har jag nu förhoppning om att kunna falla framåt och låta steget övergå i lätt jogg och därmed öka kvaliteten på teknikpassen. Kartpromenader är inte att förringa som träning, tvärtom har jag fått flertalet aha-upplevelser att ta med hem, men till nästa gång skall jag lägga in dem frivilligt innan olyckan är framme.... David, som var smart nog att stanna hemma och skjuta lite på sin lägerpremiär, rapporterar om fina skidspår och jag räknar med att få en fin fysträningsvecka på hemmaplan efter denna "återhämtnings- och må-bra-period" i värmen. Lite komiskt att David faktiskt gått om mig i löpkvor sista veckorna men som jag också brukar säga: "Inget ont som inte för något gott med sig"! och det är verkligen roligt att det ljusnar för hans del efter allt alternativträningsslit som han har gjort.

Dopingkommissionen anropar: Lena, vart är du???

image148

Då min vad sakta men säkert blir bättre men att jag ändå valt att lyda massören Fredrik Stenes råd om alternativträning fram till fredag blev det igår ett styrkepass i hallen istället för den tänkta Tunaträningen. Efter passet åkte jag och David hem till Matildas nya lägenhet för att få lite ärtsoppa och pannkaka till kvällsmat men precis innan vi klev in, klockan 18.50, fick jag ett telefonsamtal som ändrade planerna helt....

- Hej Lena, det här är från Dopingkommissionen. Vi är i Skräddarbacksstugan, vart är du?

Insåg snabbt att jag gått direkt från skolan till hallen men att det i min vistelserapport stod att jag skulle träna i Borlänge. Det var bara att säga som det var, att min vad hade påverkat träningsplanen och att jag inte haft en tanke på att gå in i datorn och ändra det denna dag. Nåja, ingen större fara skedd då de kunde fortsätta hem till mig och ta provet där istället. Laddade upp med lite kaffe och några bitar från gårdagens bullbak som kompensation!

Jag är inte direkt känd för att dricka överdrivet mycket och därmed kan urinprovet ta sin tid efter att jag tränat/tävlat och det kunde blivit en lång kväll...MEN jag sänder ett tack till den tjej som ockuperade toaletten i hallen så länge att jag gav upp och bestämde mig för att hålla mig hela vägen hem och därmed kunde jag kissa direkt :-)

Fick mig en tankeställare kring det här med vistelserapporteringen iaf. Jag har förökt vara noggrann och inte bara skrivit att jag är hemma i stort sett varje kväll mellan 23.00 och 07.00 men så här i efterhand hade ju det varit bättre. Jag hade som sagt ingen tanke på att mina "i-sista-minuten-ändrade-planer" skulle föregås av ett besök vid internet men hädanefter skall jag försöka ha bättre koll på vad jag anger dag för dag. Det är ju bra att tester görs men fortfarande finns vissa brister i systemet och ett mobilt bredband på en handdator eller till mobilen blir ju nästan ett måste om varje liten ändring skall hinnas med.

Krävs det baddräkt för att inte vara en medelmåtta???

Vill man komma ner på jorden och inse att man inte är mer än en medelmåtta bland sydeuropeiska terränglöpare så är det bara att åka ner och möta dem. Det var ju inga pinnsmala kenyanskor som trängdes i "calling area" men snabba var de ändå. Enhetlig klubbdräkt var det som gällde och jag var inte den som sade emot när löparlinnet föreslogs framför bikinitopen men jag insåg snart att den hade stått sig bland de mer vältäckande plaggen i fältet. Trodde inte mina ögon när folk började klä av sig och stå i gamla modeller av helbaddräkter och bikinitrosor som knappt täckte halva baken innan de började springa! Citerar Lasse Andersson: "springtrosorna var snarare stringtrosor"!!!

image141
Första insatsen i Hässelbydräkten och som vanligt ivrigt gestikulerande samt allmänt flummig på bild!

Nåväl, min insats var ändå helt ok men det krävs lite mer träning för att hitta ett bra tempo som optimerar loppet. Startade nog lite väl hårt men fick på detta sätt en ganska bra position i det 80-talet stora startfältet och jag höll sedan ihop loppet bra. I vårt gäng var Lisa Blommé lite vassare än övriga och hon gick ifrån oss efter halva loppet och slutade på en fin 26:e plats.  25s efter henne spurtade Isabella Andersson, Anna von Schenck och jag om lite högre placeringar och tyvärr fick jag ge mig strax före mållinjen och vi blev i nämnd ordning 36:a, 37:a och 39:a. (Även Magdalena sprang och slutade 54:a men det var bara 4 st som räknades in i laget.) Roligt med så jämn fight och ganska smidigt för de svenska supportrarna som helt enkelt kunde köra med "Heja Hässelby" när vi rusade förbi ;-). En och annan orienterare fanns på plats efter att själva ha genomfört en etapp i POM (Portugal O-Meeting) strax innan, bland annat legendaren P-O Bengtsson med sällskap. Roligt även att världsrekordhållaren för damer 50 år, Jutta, supportade oss ivrigt längs med banan. Damresultat


Lite startbilder

image142
Ute på sista varvet, Anna i tät före Isabella och jag en bit bakom

I herrklassen ställde Hälle IF upp med 3 orienterare; Emil Wingstedt, Erik Öhlund och Mattias "Halden" Karlsson och då Mustafa tvingades kasta in handduken pga. hälsenekänning räknades samtliga i lagtävlingen. Emil imponerade med en bra tid och såg inte ut att i första hand ha en annan huvudsport (även om han antydde att vaderna signalerade lite om det efter loppet!). Herresultat Ännu en orienterare fanns ju på plats och det är med stor glädje som jag rapporterar att Erik Johansson sprang in på en imponerande 2:a plats i juniorklassen. Det var t.o.m. så att Gärderud höjde på ögonbrynen och undrade om det verkligen var en orienterare!

image143
Damlaget fr.v. Isabella, Magdalena, Kicki (coach/reserv), Anna, jag, Lisa

image144
Juniorgrabbarna (Erik näst längst till höger)

Helgen var intensiv och jag tillbringade fler timmar på väg till och från Portugal än jag hann vara där. Såg i stort sett inte mer än matsalarna på hotellet, mitt rum, några meter mellan lobbyn och bussen samt tävlingsplatsen och flygplatsen. Lämnade Falun i fredags förmiddag 10.32 och anlände till hotellet 01.00 lokal tid. Lämnade sedan hotellet 04.00 söndag morgon, lokal tid, och var tillbaka i Falun vid 20.30. (Hässelby rapporterar om resan och Eriks lopp här.) Hann faktiskt med ett gympass på Arlanda så lite träning blev det. Dock har jag en krånglande vad så det blir att vänta med den specifika löpträningen ett tag till. Än är det ju inte badklädesväder.....;-]

Ny utmaning: att hitta en dagsformtopp mitt i hårdträningen

EM i terräng för klubblag
En kort tur till Portugal är helgens planerade aktivitet. Lämnar Arlanda vid tresnåret på fredag och beräknas vara tillbaka där inom 2 dygn! I och med att jag bytte till Hässelby SK i friidrott, vilka vann lagtävlingen för seniordamer på terräng-SM i fjol, är jag en av 5 damer som skall slåss om att ge Sverige bästa möjliga placering i lagtävlingen där de 4 bästa räknas. Dessutom får jag nu chansen att göra mitt första lopp i en riktig löpartopp !!!Tror dock att jag håller mig till löparlinne men man vet aldrig, kanske bjuder Portugal på värmebölja lagom till snön dimper ner här hemma.
Nåja, oavsett klädsel är det 6km på gräs-/sandunderlag och banan är 2km så det blir tre varv och mitt race är på lördag kl. 15.40. Har inte funderat så jättemycket på det men skulle gärna se att benen orkar bättre än på NM i november då jag stumnade i backarna pga. slutkörda lår. Inför detta lopp har jag inte gått på med lika hårt genrep utan snarare hållt mig till mer mängdträning och lugnare intensitet. Dels med tanke på att jag avslutat en högintensiv vecka och gått in i mängdvecka men framförallt på att jag haft problem med en vad och inte kunnat springa så mycket som jag planerat. Hoppas att jag inte gör något dumt i och med lördagens lopp för det är inte värt en längre skadeperiod när jag nu kämpat med hård vinterträning ett bra tag. Dessutom är min andra Portugalvistelse på gång då jag åker på teknikläger till Mira med ikhp 9-16 februari. Även en tredje resa till Portugal är inplanerad men det är inte förrän 3-10 mars...nån som slår detta Portugalfacit?!?

Skid-o-premiär
I Vänjan, ca 5 mil väster om Mora, gick svenska skid-o-cupen av stapeln i helgen som var. David premierade för GSK Batong, och åkte in på 4:e plats tillsammans med Johan Nordlund i lördagens stafett, och i söndags spände även jag på mig kartstället och åkte långdistans. Skare och lättfört men vad hjälper det när inte huvudet är på skaft? Jag genade lite väl mycket utan att ha koll på kartan och det var bara att konstatera att man blir lite ringrostig om man inte uppdaterar kartläsningen på sisådär 3-4 år. Inte mer än rätt åt mig men kul var det och så fina skejtspår hittar man inte inom 10 mils radie från Falun så jag passade på att ta en extra timma i dem efteråt. David fick också mersmak och är i skrivande stund på plats i Lycksele för 3 SM-tävlingar fre-sö. Bland annat skall GSK Batong försöka försvara (och ännu hellre förbättra) sitt stafettbrons från i fjol.

Sen presentation av mina nyårslöften

Under tiden som jag genomförde årets sista träningspass (skejtintervaller med David, William Lind och Markus A)
saluterade andra turister in det nya året genom att bränna av en hiskelig mängd fyrverkerier i förtid. Kanske var
det de som påminde mig om det annalkande nya året och jag började fundera lite över eventuella nyårslöften att avge. Jag ser dock ingen större vits med att lova en massa saker som man ändå inte menar men några saker har dykt upp gång pågång i mitt huvud och efter att ha analyserat dem från olika håll kom jag fram till att jag tror att de kommer att kunna föra mig framåt i min satsning och därmed spikade jag dem! I övrigt blev det ett lugnt firande med trevlig middag och spel.


Notera att nedanstående är ÖNSKNINGAR om saker jag hoppas kunna hålla mig till och alltså inte löften som kan brytas!

  • Att få till en komplett träningsdagbok utan hål för perioder/enstaka dagar. 
    (Hittills har jag frustrerande nog sådana i samtliga sammanställningar av min träning. Främst grämer jag mig över att inte hitta mina resultat från Matildas testrunda som jag plågat mig runt flertalet ggr. 
    (Tur iaf att själva träningseffekten inte försvinner ;-) ).  
  • Baka eget bröd! (Inspirerad av Patrik Martner och då jag under julen plockade med mig en assisten från Mamma så har det gått riktigt snabbt och smidigt. Saknas bara en matlagningstermometer för att underlätta kollen på jästtemperaturen men saffransbullarna gick åt även om de var lite kompakta!)
  • Andas en gång extra innan jag hetsar upp mig och tappar humöret ;-)
    Hade det varit ett löfte hade det bara varit att stryka redan under årets inledande dagar (FörlåtDavid...)  men nu jobbar jag vidare på att klara det bätre resten av tiden istället.

Hittills har jag faktiskt inte köpt bröd och här nedan kan ni se David in action då han jobbar med en grå, klibbig massa som så småningom faktiskt blev till fina limpor. Receptet kommer från Jenny och Patrik och vi väljer att låta det gå under namnet "Jennys Draculabröd". Det blev även en sats med "Jennys farmors hurtiga linfröbullar".



image131
Ska det verkligen vara så här kletigt .......och grått ????? (Tur att jag tvättade händerna innan)

image133
Ganska kul det här med bakning...
image134
och det blev riktigt bra tillslut! 2 härligt fiberrika vampyrlimpor ;-)

Som avslutning drömmer jag mig tillbaka till värmen och lägger in en Teneriffabild med hopp om att shorts och linne blir aktuellt i Portugal.
image135

Julhelg med gemenskap, avslappning, träning och reafynd...

Gemenskap
Att umgås med nära och kära är det bästa med julen men ibland kommer det i skymundan av stressen som kan uppstå kring julklappar, julmat och andra "måsten". Vart man skall tillbringa julafton kan också ställa till bekymmer då geografiska avstånd kan omöjliggöra att man träffar flera familjer och för mig och David blev lösningen en tidig jul hos mina föräldrar och sedan julhelgen i Smedjebacken. 14-16:e december hälsade vi alltså på i Nässjö och hann med julbord på Almenäs källare, se syrran spöa AIK i bandy, fika med morfar, Nässjö OK:s skinkrace, julklappsutdelning, se syrrans nya lägenhet och lite mer träning. Snabba ryck som vanligt men ändå under rimliga förhållanden.
Vi stannade även några dagar i Huskvarna/Jönköping och då vi hade husrum hos Steff&Hell (Stefan Sandahl och Helena Sönsteröd) fick vi privilegiet att vakta lille Måns och jag gjorde "studiebesök" på BVC när han skulle vaccineras ;-). Det är många man vill hinna med att besöka men tiden sätter gränser och vi hann denna gång bland annat med Irmelies simavslutning, middag hos Håkan & Carro i nya huset, träning med Sandagymnasiet samt ett traditionellt tisdagspass och ett besök på Göran Öhlunds nya karta. Jag drog ut brorsans tjej Karro på pluggpauspromenad runt Munksjön medan David kollade in Vagnis "tapetklistar-talanger" i deras nya hem och jag avslutade det hela med mammafika (inklusive julklappsbyte)innan vi styrde hemåt. Innan vi väl kommit hem stannade vi på 30-årskalas hos Emma E och njöt av hennes kockkunskaper!

De senaste dagarna har dock varit betydligt lugnare och haft färre punkter på programmet. Lördag 22:e dec packade vi in oss i bilen och efter en fin skidtur på Sörskogs 18km-spår landade vi så småningom i Smedjebacken och gjorde oss hemmastadda i vardagsrummet där. Dagarna har sedan lunkat på med planenlig träning (lö+sö avslutade lugn vecka och nu är jag inne i intervallvecka), god mat och julgodis i mängder men tonvikten har legat på avslappnad stämning och att umgås. Många vändor med kortleken (priffe och plump), Ordmani och ett antal sidor har plöjts i diverse böcker. David är precis inne i sista sidorna av Stig Larssons triologi och jag avslutade just Mats Strandbergs Bekantas bekanta

Annandagsrea!
Det var många år sedan jag faktiskt var hemma och kunde gå på rean så lite ringrostig kände jag mig. Hade inte direkt varit ute och siktat in mig på något särskilt, eller rent av redan provat ut i förväg som tidningen gav som tips inför rean, men på de ca 2 h vi var i Kupolen hittade jag 2 polotröjor, 2 tunikor, 2 koftor och en pullover samt 4 pocket för under 900kr!

Nytt år i Sälen
På söndag åker jag, William och fam. Andersson till Sälen för att få skidträning och fira in det nya året tillsammans. I fjol ställde vi in resan p.g.a. alldeles för mycket varmgrader och snöbrist men trots lite plusgrader sista dagarna tror vi på fint före där. Under julhelgen blev det ingen skidåkning men däremot var isarna fina och jag premierade på långfärdsskridskor med Jenny J och Lena N fredagen innan jul. Blev riktigt biten och sjön Haggen i Ludvikas utkant besöktes någon dag senare. Hoppas att Runn fortfarande erbjuder fin is så att det kan bli en tur där imorgon.

Disciplinproblem
Jullov existerar väl egentligen inte för studenter men man kan ju ta sig det ändå...dock innebär det ju bara att man skjuter arbetsbördan framåt och riskerar att få några hektiska dagar framåt skolstarten! Detta är ett dilemma som jag har och böckerna har legat orörda hittills trots två hemtentor i Svenska, tyskaplugg och en idrottstenta som väntar. Imorgon har jag dock planerat att få lite gjort så att jag kan ägna tiden mellan passen i Sälen åt gemenskap och avslappning!

Avslutar med lite sol och värme
Mitt senaste inlägg handlade om min insats i NM i terränglöpning och mycket har hunnit hända sedan dess. 6:e-13:e november åkte jag och David till Puerto de la Cruz på Teneriffas norra sida . En vecka där var ett bra sätt att koppla av på och vi nöjde oss med kortare löpturer samt att simma några varv i saltvattenspoolen (ett varv tog 11min!!!). En båtutflykt, en bergsbestigning upp på Teide samt 2 ol-pass hanns också med och nedan följer lite bilder från resan.
image80Alltid karta till hands

Mycket läsning blev det och båda fastnade vi för Stig Larsson

Morgonjogg med vyer.    Morgontrött?!?     Svart sand på undangömd strand.       Tittut!
image91
Är de inte upp & ner ???
image92
Frukost på balkongen

Poolområdet med saltvattensbassänger

Vandring upp på Teide.

 Stenlandskapet är från Star Wars-inspelningsplatser.  Trötta efteråt och maten smakade superbt!

En dag på stranden med beachburgare och härliga bad.

Båtutflykt med delfiner simmandes rakt under oss.
image116Ian Thorpe???
image117Josefin Lillhage???

Mäktigt utbud i butik vid vägens slut, där man även kunde gifta sig...... men vi väntar ett tag till ;-)
 Mumsigt fika och svåra yatzybeslut.

 
Hittade egen vandringsstig och David lekte apa i djungeln. Väl uppe var utsikten grym.
image129
Fin 3-rätters på mysig restaurang.
image130
Ojdå, vi tränade visst lite oxå ;-)


Höstens skörd: KLUBBYTE och ömma knän

När SM är över märker man att säsongen går mot sitt slut och en del hoppar över "sista rycket" i form av Elitserieavslutning och Smålandskavle. Planerna för nästa års satsning tar form och enligt alternativet.nu börjar de första klubbytena redan bli offentliga. En stimulerande träningsmiljö, såväl träningsmässigt som socialt, betyder mycket men samtidigt är det oftast inga enkla och snabba beslut det handlar om.

Input till klubben skall ställas mot den output man får tillgång till och jag har i år mått lite dåligt över att inte kunna ställa upp för Stora Tuna OK i vare sig 10-mila eller SM-stafetten, för att återgälda den support de givit mig i den individuella satsningen. Förhoppningsvis får jag dock tillfälle att göra det i den kommande "Smållen" men med tanke på vad som tidigare inträffat ropar jag inte Hej! innan start för då kommer väl halsbasiluskerna flygandes en gång till....;-)

Trots att säsongen inte är över har jag alltså skrivit på övergångspapper för nästa år men jag kommer att springa den sista tävlingen för min gamla klubb då 15nov är giltighetstidens start. Eventuella Tuningar som blivit nervösa över rubriken kan dock vara lugna för det handlar om att jag klipper de sista banden till IKHP och börjar tävla för Hässelby i friidrott. Då jag fått blodad tand på stads-/terränglopp kommer bland annat SM i terräng att ingå i min planering nästa år och i början av november väntar troligtvis en start i Nordiska Mästerskapen i terräng, dock avstår jag landslagets uttagning till förmån för Smålandskaveln och därmed handlar det troligtvis om en nationell plats med IKHP som klubb.

Småskavanker
I måndags besökte jag Skövde och fick förutom förmånen att prata inför en härlig grupp ungdomar, även tillfälle att träna tillsammans med dem under ledning av Harri K. För mig har han mest varit "Helena Janssons tränare" men nu har jag lagt till ett ansikte och en stark personlighet i hans låda i mitt minne. Det var en rolig och stimulerande kväll och jag fick ett "lagom" pass i benen med mig hem. Morgonpasset dagen efter tjuvstartade jag vinterträningen genom att testa ett av mina kommande "prio-intervallpass" men det straffade sig direkt....med endast 10s kvar av sista intervallen damp jag hårt i backen och anledningen var kombinationen hal träbro och lite för hårt tryck i steget när jag skulle av den. Resultatet blev ett par rejäla skrapsår och ömma knän + höft och de senaste dagarna har svullnaden hämmat mig lite i träningen. Idag kunde jag dock springa backe utan större problem så varken Smållen eller terränglöpningen är i fara.

image67
Inte mycket att klaga över men det gjorde ONT!

Överraskningshelg
Sista världscupen blev min bästa placeringsmässigt och jag är mycket nöjd med min insats i sprinten. Banan var inte så svår om man plockar ut varje sträcka för sig men när banläggaren knåpar ihop sträckor kors och tvärs och det även befinner sig mycket folk i "terrängen" gör farten att det blir en utmaning. Efter tävlingen väntade sedan träning i Tjeckien inför VM 2008 men mot slutet av veckan sade min kropp ifrån och jag var sliten såväl fysiskt som mentalt när jag landade i Sverige på fredageftermiddagen. Där väntade dock roliga äventyr då David tagit sig dit och jag fick följa med på en storstadshelg. Musikalbesök i form av Rivierans guldgossar, med bla. Robert Gustafsson och Susanne Reuter samt chokladprovning på Nordiska museet satt som en smäck - TACK David! Lite kul att vi på Cirkus var placerade precis framför Peter Hemmyr och Elin A Skantze och att Elin inte heller vetat i förväg vart de skulle!!!!

VM är över och det bidde ett BRONS!

Kan inte annat än vara nöjd med min VM-vecka och det är en härlig känsla när hela kroppen instämmer utan att det finns något tveksamt som gnager någonstans i bakhuvudet. Visst är guldet det där lilla extra som jag drömmer om men ska jag vara riktigt realistisk så krävdes det misstag från mina konkurrenter för att jag skulle ta hem ett sådant. På långdistansen tror jag att 4:e plats var min optimala placering, med den dagsform jag hade, så där fanns det faktiskt lite mer att hämta. Jag kommer att spänna bågen högre nästa gång och då hoppas jag på att fler medaljer trillar in - men då, i likhet med i år, som följd av att jag presterat bra och inte beroende på att andra presterat dåligt!

image42

Att bestämma sig och sedan köra
Efter målgång på långdistansen var jag minst sagt besviken, mestadels pga de problem jag hade med min lins, och jag bestämde mig direkt för att lämna lången och fokusera framåt mot sprinten. Formen hade under veckan varit god och jag ville inte åka ifrån Ukraina utan att ha fått utnyttja alla krafter jag lagrat sedan första besöket i Kiev i november. Det är dock inte alldeles lätt att styra sin energi till rätt saker och när jag vaknade på fredagen ömmade i stort sett varje muskel i min kropp. Mellan dam- och herrstafetten på lördagen gav jag mig ut på en löprunda och lade in 2 set med 6st 20/40s, för att väcka de snabba muskelfibrerna ordentligt, och de svarade bra så jag kunde lugnt fortsätta med de mentala förberedelserna. Tillsammans med Martin diskuterade jag området litegrann men då vi inte hade mer än en översiktskarta (typ turistkarta) var det egentligen bara den egna taktiken som skulle spikas.

Min nervositet var nästan outhärdlig inför sprintkvalet men när jag väl klarat detta och VM var igång så sjönk den betydligt. Det var nästan lite läskigt hur lugn jag var innan långloppen men samtidigt var det ett bra lugn och jag tror att det helt enkelt berodde på att jag kände mig trygg i mina förberedelser. Stafettdagen bjöd på en höjning i nervositetsgrad när det var dags för David att springa och inför min egen sprintfinal var jag nervös i ungefär samma grad. När man sprang på uppvärmningskartan gick det på vissa ställen att höra per Forsberg rapportera från herrtävlingen och jag lyssnade en del. Förstod att Emil petades ned av de sent startande och uppfattade att någon av Peter och Martin gått bra men inte vem och hur bra. Strax innan kände jag att jag ville sluta grubbla på herrtävlingen och frågade därför Anna Bogren hur det gått. När hon sa att Martin tog brons blev jag nästan tårögd, med tanke på att han brottats med det svåra beslutet om start eller inte start, men slogs direkt efter det av känslan att det var ett gott tecken för mig och utbrast "då tar jag också medalj för vi brukar följas åt". (vi tog båda NOC-brons 2005, vi laddade ihop för sprint-VM i Danmark 2006 och vi sprang båda lång+sprint i år). Anna blev nog lite paff och direkt efter målgång kommenterade hon skrattande att jag verkar vara lite synsk!

Loppet (länk till karta och vägval från de 6 bästa)
kontroll 1: Jag brukar vara startsnabb utan att gå in för det men i år tog jag det väldigt lugnt och försiktigt till första kontrollen för att verkligen få grepp om de häckar och rabatter som kunde utgöra hinder. 
kontroll 2: Ut genom öppningen och säker löpning på stig tills jag kunde urskilja de olika dungarna i ringen och styra in på rätt ställe.
kontroll 3: Stenhård riktning men fick vika lite höger för att muren var lägre vid trappan än mitt på rundeln.
kontroll 4: Noggrann kontroll på kartan för att undvika opasserbara häckar men jag upptäckte tyvärr inte den vänstra öppningen (rakt mot kontrollen) och tappade dessutom riktningen lite och det blev en för stor båge åt höger.
kontroll 5: Stod still och bestämde en säker väg ut ur inhägnaden och körde därefter på för fullt på stigen tills jag såg skärmen. Riklig växtlighet jämfört med vad kartan visar så jag tror man förlorar på att gå av stigen tidigare.
kontroll 6: Svårbedömd sträcka men jag valde vänster i början och hade bestämt mig för att köra höger runt huset sedan. Tyvärr slarvade jag lite med riktningen däremellan och sprang ganska mycket längre än den optimala vägen.
kontroll 7: Svårt val mellan upp eller ned men man var nästan uppe så jag fortsatte upp till vägen. Gick dock av för tidigt och trasslade lite i kanten på tomten innan jag hittade linjen och kunde fortsätta som planerat. Kontrollen syntes från vägen så jag var nästan onödigt säker i min ingång.
kontroll 8: Upp till vägen och jobba uppför. Använde sträckan till att bestämma mig för att jag skulle springa samma väg tillbaka ut efter varvningen.
kontroll 9: Bara att trycka på i backen och suga åt sig av hejjaropen
kontroll 10: Tvärvände direkt efter stämpling och tillbaka ner samma väg som innan. Säker kontrolltagning och jag skymtade Karin Schmalfeldts rygg - en bra morot att kämpa sig ifatt.
kontroll 11: Lurig sträcka där jag höll stenhård riktning och visste att jag skulle vika lite vänster när jag kom ut på vägen.
kontroll 12: Direkt ut på vägen igen och försökte få en bra överblick  över avslutningen. Bestämde mig för att säkra vägval med möjlighet till att trycka på för fullt var det bästa.
kontroll 13: Hade egentligen tänkt ta högra vägen men vinklade upp dåligt och körde istället vänstra vägen.  Svårt att springa med spikskor i trapporna så det hade nog varit bättre bredvid. Karin var något snabbare än jag på höger.
kontroll 14: gav allt jag hade uppför backen och förslkte trycka på hela vägen. Kom på mig själv med att säkerhetskolla kartan flera gånger för att inte ha missat någon kontroll eller missbedömt vägen till sista och kanske gjorde det mig passiv i löpningen men som tur var hade jag marginal både upp och ner i resultatet sedan.
spurten: Folk hejjade hela vägen och jag förstod att loppet var bra men kunde inte uppfatta hur bra. Kände mig nöjd med min insats och när jag korsade mållinjen åkte händerna i vädret av sig själva i någon slags "målgest". Forsberg gav sedasn besked om att det skulle bli medalj och gjädjen spred sig i hela kroppen. Jag möttes av Marita och sedan kom David och kramade om mig och det fanns några små tårar i ögonen bakom solglasen! Efteråt har jag fått höra att han slagit världsrekord i barfotalöpning längs upploppet ;-)



Svenskt midsommarväder i norska fjälltrakter

image14Några av grabbarna har varit duktiga och snickrat ihop en midsommarstång åt oss men än har vi inte tagit oss ut i regnet och dansat små grodorna...

Det är typiskt svenskt midsommarväder här i norska Bykle. Såg ganska lovande ut under förmiddagen då solen faktiskt var på väg att bryta igenom några gånger. Tyvärr så segrade regnmolnen och lagom till start för de "vanliga" klasserna i o-festivalen så öste regnet ned. Har själv varit ute på en löptur men ägnar nu tiden åt att invänta starten, vilken för min del sker 19.31 ikväll. Hoppas för arrangörens och publikens skull att regnet avtar framöver för det verkar bli spännande tävlingar här i sluttningen strax ovanför hotellet. Vi bor nämligen ett stenkast från TC och det innebär att vi inte är tillåtna att röra oss speciellt mycket utanför byggnaden.
Har ägnat någon timma åt att se den gamla klassikern "Vi hade i alla fall tur med vädret" men nu känns det som att lite frisk luft vore på sin plats för att jag inte ska slöa till alltför mycket. Kanske blir något varv kring stången ändå ;-)

Tävlingsfri helg, bröllop och homestyling

Efter en hektisk period med hemtentaplugg och träningspass där den tidigare intensivveckan gjorde sig påmind i benen så bar det av till Sundsvall för bröllop. Det var inte lätt att planera in träningen dessa dagar men det var heller inte omöjligt och jag fick till ett tufft intervallpass på löpbandet och hade ändå nästan en timma till förberedelser! Söndagen bjöd på en fin löptur i södra bergets sluttningar och än bättre blev det av att David faktiskt kunde följa med en bit, vilket bådar gott inför Ukrainalägret för hans del.

Åter till helgens huvudpunkt - bröllopet! Att svara ja eller nej kanske inte alltid är det lättaste men för helgens brudpar var det ingen tvekan och 50-talet gäster kunde njuta av en fin stund i kyrkan och därefter en pampig fest på hotell Knaust i Sundsvall. För de historiebelevade går väl genast tankarna till hästen och trappan men för de som inte riktigt kopplar ihop dessa kan man läsa mer här. (Givetvis provgick jag trappan och den var mäktig!)

Ukraina 1-6 juni
Läger i Ukraina stundar och jag ser fram emot att komma dit igen. I november, då det första lägret gick av stapeln, avklarade jag de första riktiga löppassen efter höstens höftskada och jag ägnade därför några pass åt kartpromenad. Sedan dess har löpträningen rullat på och denna gång hoppas jag på att forcera i ett klart högre tempo. Dock kan det nu finnas en del vegetation som gör sitt bästa för att hålla ner farten och för mig ligger stort fokus på att lära mig hitta- och skapa en känsla för löpstråken, med målet att sedan ha detta i ryggmärgen vid VM. Vi skall passa på att springa de Ukrainska Mästerskapstävlingarna och det innebär nya kartor med ukrainskt banläggartänk i, som jag uppfattat det, VM-relevant terräng. Enligt de väderkartor jag sett som hastigast verkar det bjuda på lite värmeträning också, smakar mumma tycker jag och säkert även David som må-ons är ute på kanothajk.

Homestyling
I TV-kretsar är det väldigt poppis att inreda och göra om och vi har hakat på denna trend. Förra helgen, då jag ägnade mig åt att springa Ludvika stadslopp, var Anna-Lena (Davids mamma) här och målade vårt kök samt förberedde för tapetsering. I fredags var jag och David i Stockholm över dagen och när vi klev in i lägenheten var det bara filmkameran som fattades för att det skulle se ut som i de riktiga designprogrammen. 2 fondväggar var på plats och vi är riktigt nöjda med resultatet. Vill man se hur väggarna passar in i helheten får man helt enkelt ha vägarna förbi och titta in, varmt välkomna!
image9
Lite stökigt på bordet men vi har lite svårt för att inte samla saker på hög där.
image10
Till höger om skänken skymtar man handtaget på motionscykeln!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0