NEJ till VM men ändå Tjeckienresa




5 veckor har nu gått sedan jag drabbades av subarachniodalblödning och även om återhämtningen gått ganska fort så säger läkarna nej till ett VM-deltagande för min del. Egentligen är jag nu friskförklarad men då det inte finns forskning kring rehabiliteringstid av 27-åriga elitidrottare så vill man ändå avvakta lite längre. Min kropp svarar bra på den träning jag nu bedriver, vilket inte är självklart i liknande fall utan en längre trötthetsperiod brukar infinna sig, men det är inte enbart den fysiska delen som värderas utan även den psykiska anspänning som ett VM medför. Jag känner inte att jag kan gå emot det medicinska kunnande som andra besitter utan får helt enkelt acceptera att det kommer fler chanser framöver.


Läs mer på www.andersson-eliasson.com


En dålig dag på jobbet men får man sparken??

image202

www.andersson-eliasson.com

David sparkade igång "oss" i EM!

EM medelkval avklarat med mersmak, vardagsmotion i olika former och full frys hos familjen Andersson...

Läs mer på www.andersson-eliasson.com

New homepage and no more painkillers ?!?

If I could make my own choices about where to be and when I would definitely choose to be in Latvia and run around in the sand dunes, but right now my decisions are more concidering how long walks I can take without being stupid. My body is recovering well and today I haven't eaten any painkillers at all. Yesterday I was sent home from the hospital, after having a weekend with "good vibrations", and David could make his travel to the European Championships a little bit more releafed.

New homepage and probably the end of this blog
I've really liked having my blog as a kind of diary and space of dumping thoughts that have bothered me for a while. Really learned a lot but during this time me and David also worked on a common homepage and we were supposed to release it just in time for EOC in Latvia. Since I had my "accident/sickness" things went in a different direction but now we've decided to make it official anyway. Everything is not 100% ready yet but we hope there can be something to enjoy and since I've got a little more time at home it might be fulfilled quite soon! Of course I'll continue thinking ;-) and there will be some free and strange speculations in the future as well....and more maps!!!

(An english version of some of the news is now on top of the list)

www.andersson-eliasson.com

Since I'm stuck home for a while there's important to find things to do and today me, my mother and David's mother cleaned our balcony and bought flowers to decorate it with.
image201

Att stanna tiden och besöka "den andra kvinnan"

När någon frågar vad jag önskar mig (inför jul eller födelsedag) brukar jag inte ha något bra svar. Sanningen är dock att jag vet precis vad jag vill ha men eftersom inte ens de smarta forskarna lyckats uppfinna det än så har svaret istället blivit i stil med "något lyxigt som jag inte unnar mig så ofta".  Egentligen vill jag ha ett 8:e dygn i veckan (eller åtminstone en extra dag i månaden) då jag kan stanna tiden, frysa alla personer och lugnt  kila runt och uträtta alla mina små "måsten" som jag lyckats samla på hög. Vore det inte fiffigt?!?


image200Vem är 1 och vem är 2?

I helgen upplevde jag faktiskt nästan detta men utan att tiden stod still. Om inte berget kommer till Muhammed får Muhammed komma till berget, eller vad man nu säger, så när jag efter sprint-SM, terräng-SM och påföljande landslagsläger i Åhus kom hem på torsdag kväll och tillsammans med David konstaterade att det faktiskt inte var måndag nästa dag, utan fredag och därefter en oplanerad helg, tog vi chansen att kombinera återhämtande vila med att "bara vara" och strunta i alla" måsten och borde göra". Det ledde till en annorlunda upplevelse och jag kan tänka mig att det skulle kunna se ut på liknande sätt i mitt liv lite oftare om jag inte valt idrotten.


Ungefär så här såg det ut hos Lena 2:


Vaknar INTE 05.45-05.55 med ångest för att inte kunna somna om utan strax innan sju och med känslan av att vara utvilad!


Struntar i att ha klocka på sig för det finns inga måsten att passa!


Tvättar och småfixar under förmiddagen, pluggar lite.


Uträttar ärenden på stan och tar en cafélunch i solen!


Storhandlar med kundvagn  (!) och självscanning och strosar lugnt mellan hyllorna, trots att det är fredagsträngsel, och kan lugnt kliva ur kön och hämta leverpastejen när hon kommer på att den glömts, för att sedan få köa lite till.


Blomsterhandlar på Plantagen och hittar efter ett tag fina blommor till de nya vaserna (hemsläpade från Moravian Open) men här gör faktiskt det "egentliga livet" sig påmint när inköpet till slut blir det enda som skulle överleva alla resor och bortadagar som David och jag har, dvs. konstgjorda. Förvånande vilket utbud det vuxit fram på den fronten!


Spelar kort i trädgården. Plåtmaja måste vara ett riktigt intelligensspel eller hur David ;-)


Kvällen ägnas åt grillning på balkongen och Lena 2 kommer faktiskt i säng rätt så tidigt.


Lördagssovmorgon till närmare 07.30 och döm om min förvåning när en lång, ståtlig grabb dyker upp och meddelar att det blir nygrillade toast, ägg, kaffe m.m. till frukost. Givetvis lite mysigt avkopplande ring-så-spelar-vi som ackompanjemang för att förstärka ledighetskänslan!


Efter denna njutning börjar de båda världarna korsas mer och mer och det dröjde inte så länge innan löptur hamnade på programmet och framåt eftermiddagen dök även styrkepass upp. Är ändå övertygad om att det var nyttigt att känna känslan av tidlöshet och vilken otrolig skillnad det gör i vad man anser sig hinna med under en dag om 4-5 extra timmar (som annars avsätts till före- + under- +  efter träning) helt plötsligt finns till förfogande. För tillfället väljer jag dock att leva kvar som Lena 1 men tror ändå att fler besök hos Lena 2 skulle kunna göra nytta. Åtminstone tills någon trollar fram ett extra dygn ;-)


SM-guld i "favoritdistansen"!?!

image199
Foto: Aapo Laiho

Hörde på radion att man skall ägna 1:a maj åt något man verkligen vill göra och vad passar väl bättre än att vinna SM i sprint? ;-)

Enkelt men ändå svårigheter
Sprint är diciplinen där kontrollerna skall vara relativt enkla och synligt placerade men med svårigheten att hitta snabbaste och bästa vägen mellan dem som komplement. Jag uppfattade såväl kval som finalbanan på detta sätt men svårigheten låg kanske mer i att hålla tillräckligt hög fart, samtidigt som misstag undveks, jämfört med att välja rätt vägval. I det rutsystem som Mariestad centrum bjöd på blev vägvalen likvärdiga men ett snabbt beslut och därefter genomförande gav eventuella sekundvinster gentemot konkurrenterna. Jag gjorde dock ett misstag då jag sprang vänster runt husen till 5:e kontrollen i finalen och det resulterade i 7s tapp. På långsträckan tillbaka mot arenan valde jag vänster bro men jag tror faktiskt att höger kan ge någon sekund till godo. Farten var för min del hög denna dag och det räckte tillslut ändå till seger. Jag är mycket nöjd med att än en gång behärska sprintgenonmförandet och att tagga till lite extra till finalen.

Kval med kvalkänsla
Efter målgång i kvalet var jag något bekymrad över dagsformen. Dels hade jag gjort ett litet misstag, och feltolkat en häck som förbjuden då den inte var det, men även benen var tyngre än väntat och jag hade en liten känning i min vad. Timmarna mellan kval och final ägnades åt grubblerier kring vadens status men då jag kommit fram till att vrickskydden klämde ihop vaden och att det kändes bra utan dem så packade jag helt enkelt ner dem i väskan och plockade fram tejprullen istället. Det fick helt enkelt vara värt att dra på sig lite tejpsårsskav. Att jag var efter i kvalet försökte jag tänka bort men det är inte helt enkelt att innerst inne våga tro på att man har mer att ge när man tyckt att man försökt springa på. Mönstret gick dock att känna igen från tidigare kval jag sprungit och jag tror att jag lärt mig att skapa ett kvaltänkande med genomförandet i något lägre fart och med lite högre teknisk säkerhet, såsom dubbelcheck av riktning och passerade föremål där det behövs. 

Wii och Terräng-SM
Har hälsat på hos brorsan i Jönköping to-fre och blev introducerad i Wii-sport, vilket var det första tv-spel som jag faktiskt kan tänka mig ge en investeringstanke. Började med att spöa honom i bowling med 172-168 men därefter blev det stryk i både tennis, boxning och golf. Lyckades programmera golfsvingen åt fel håll så där finns en del utrymme för förbättring direkt ;-)
Styr nu bilen mot Växjö och terräng-SM och det är helt utan förväntningar som jag imorgon ställer mig på startlinjen. Tyvärr verkar löparna behöva sovmorgon så det blir en lång väntan på starten men då får jag passa på att följa Ulricehamns-striden under tiden. Lycka till David (om du springer)!

Som en bal på slottet

Vad är väl en ol-bana längs skogsdungar med åker- och gräslöpning vid slottet däremellan? Tråkig och dötrist..och tråkig...och alldeles..alldeles underbar!  Nu var det till och med så att banorna och terrängen var helt ok, men som ofta inför tiomila går snacket om att man bara koncentrerar sig på arenan och att banorna blir lidande, och även om banan hade varit av ett sämre slag så kan jag konstatera att möjligheten att få mötas av sina lagkamrater och tillsammans springa uppför slottsträdgårdens gräsytor iaf var en underbar upplevelse under gårdagen och trots att kungen inte stannade kvar så fick jag ett mottagande värdigt kungligheter.

En laginsats med toppad avslutning
En kedja är inte starkare än sin svagaste länk och om fem sträckor skall löpas kan man inte enbart förlita sig till 3 VM-löpare. Det var många lag som mönstrade löpare med VM-erfarenheter i bagaget men även lag med idel löpare strax därunder är otroligt slagkraftiga i dessa sammanhang. Att Emma och jag skulle ta ett större ansvar för slutplaceringen var vi väl medvetna om men vi hade båda räknat med en något mindre marginal än 8 minuter efter 3 sträckor. Detta tidstapp berodde dock inte på att en enskild löpare gjort en "katastrofmiss" utan var helt enkelt resultatet av ok insatser men med en sämre dagsform än önskat. Emma visade en stark vilja till att förbättra vår slutplacering och med ett kanonlopp på fjärdesträckan kunde hon avancera från 31:a till 12:a och halvera avståndet till täten. Jag sporrades verkligen av att se henne kämpa så hårt för varje sekund på upploppet men även om min sträcka var dryga kilometern längre vågade jag inte riktigt hoppas på mer än en fight om tredjeplatsen. Forsberg & Co var inte sena med att annonsera att jag var i storform och minsann "borde" ha chansen att fightas i toppen men jag valde att se det som en fördel för mig genom att de istället satte pressen på mina framförlöpande konkurrenter.

Redan efter långsträckan till första kontrollen hade jag hämtat in 5-7 lag och jag fortsatte offensivt med att vara skärpt på kortsträckorna och löpa ut på långsträckorna. Det var skönt att ligga i tät och få göra mitt och jag har förstått att min taktik drog ut fältet en aning. Ner mot varvningen skymtade jag några ryggar framför men jag vågade knappt tro att det var samma sträcka. Förstod snart att jag faktiskt börjde få kontakt med absoluta täten och det var nästan läskigt för benen började känna av den hårda öppningsfarten. Genom att sköta orienteringen kom jag så småningom ända upp i tät och då jag märkte att jag faktiskt var stark tog jag chansen att få en lucka innan den avslutande långspurten. Utan att vända mig om anade jag att det skulle gå vägen men efter lite trassel i grönt strax innan sista skärmen kändes det bäst att bara spurta på hela vägen fram. Först när jag gick över bron och "lättade" nerför backen med hela laggänget framför mig förstod jag att det var klart och det var ett nöje att korsa mållinjen tillsammans.

image194

14s blev marginalen bakåt och jag ser det som ett resultat av följande:  starka kämparinsatser för att hålla nere tidstappet av inledande Lena Gillgren och Anna Mårsell + återigen en insats nära toppen av sin nuvarande förmåga av Juliette Solard + optimerade insatser av Emma Engstrand och mig själv, MEN också stolpe in genom att andra lag inte fick till sina lopp rakt igenom. Många små detaljer blir till en helhet och den här gången lyckades vi kämpa tillsammans hela vägen fram, ivrigt påhejjade av ett stort supportergäng som skall ha stort TACK.

Nyckeln till framgång ligger i förberedelser
Efter Tjeckien var jag trött mentalt och då jag tidigare signalerat till klubben att jag kunde behöva ett brejk med egen uppladdning inför 10-mila kunde jag lugnt avstå Stigtomta. Fysisk grundträning, återhämtning för löpmuskulaturen samt mental avslappning stod på önskelistan och jag lyckades hitta alltsammans i kombination med solsken och 1m snö! Fre-sö i Idre Fjäll med skarskidåkning uppe vid Nipfjället och sollapande mot stugväggen i april är verkligen något jag rekommenderar för den som vill bort från en stressig vardag eller bara har lite tid över.
image195

Höjdpunkten för mig var söndagens morgontur :
image193
På med skidorna vid Västbacken och via stadion ut på myren - rakt västerut och korsa bilvägen vid avtaget in mot Idre Fjäll - skaråkning nedanför Himmeråsen men ovanför Bursjöspåret - kliver på Bursjön där Bursjöspåret svänger av och skejtar bort till sjöns västra kant - sneddar norrut genom skogen upp till Nipfjället - rundar Nipfjället på vänstra sidan med skråpassering strax ovanför umelandsstugan och när vi sedan följt leden en bit avslutar vi med utförskörning ner mot Nipfjällsparkeringen där det blir fikastund. Det är även fint att promenera längs trollvägen, vilket Davids mormor Karin provade.

Framåt
Jag och Anna-Lena följde herrstafettens inledning och avslutning via webben och kvällen lär bli lugn i soffan hemma hos Anderssons. Kanske inkluderas även lite kartstudier om David och Marcus fått med sig sina kartor från nattens respektive morgonens insatser. Verkligen kul att David gav besked om en stadigt uppåtgående formkurva för såväl fot som ork, då han navigerade snabbast på sistasträckan. (bortse från de 24 första omsträckslöparna)

1 maj Sprint-SM
3-4 maj Terräng-SM
4-8 maj Åhus landslagsläger samt EM-samling
(period med grundträning och förberedelse för EM)
25 maj - 1 juni EM


4*100% i pre-WOC (Moravian Open Championships)

VM-förberedelser
Mitt allra första landlsagsläger var faktiskt i Tjeckien då jag 19 år gammal fick följa med på förberedelse för JVM i Nove Mesto. Truppen var stor (15+15) och jag trodde inte då att jag den sommaren skulle vara med i truppen för att springa ett internationellt mästerskap. Resultatet blev därefter och jag landade runt 20:e plats på kortdistansen och betydkligt längre ner på lången. Stafetten gick bra då men tyvärr var Kajsa Nilsson sjuk så jag och Lina Bäckström hade ingen avslutare när vi efter två sträckor växlade samtidigt som det svenska förstalaget, vilka blev silvermedaljöser. När jag nu åter var på plats i Tjeckien kunde jag iaf konstatera att jag lärt mig en del på vägen och det är med betydligt större målmedvetenhet som jag nu tränar inför sommarens VM.

image180
Foto: Thomas Carlsson

Sprinten har blivit min melodi

Den här gången camperade vi i Prostejev, den stad där kvalet för VM sprint skall gå i sommar. Passade då bra att springa lite sprint och i torsdags körde vi kval på förmiddagen och använde arrangörernas prolog som final på eftermiddagen. För mig var det en bra check av mina rutiner och allt fungerade både förmiddag och eftermiddag. Banorna var av olika karaktär och egentligen skulle jag väl tro att man skulle vänt på ordningen för dem för att få det så VM-likt som möjligt. Brno bjöd på riktigt trixig stad med många svåra vägval och jag höll mig konsekvent till att "säkerhetsköra", vilket ledde till en bra tid men tidstapp på 4-5 då jag inte hittat gränderna på kartan utan drog runt vänster.

Karta kval torsdag 10/4 (har tyvärr problem med kameran men ni ser nog vad jag menar med trixig på mitten)251413-188
251413-191
251413-190
251413-187


Själva "finalen" denna dag var alltså prolog i Moravian Open Championships och de flesta topplöpare från nationerna på plats deltog. Banan var enkel men krävde att jag pushade mig att hålla fart hela tiden och det är att hålla denna höga fart, samtidigt som orienteringen skall behärskas, som är svårigheten. Ett avslutande terrängskifte tror jag fällde avgörandet för många denna dag men jag höll mig konsekvent till min "avprickartaktik" och kunde plocka kontrollerna utan svårigheter. Vann loppet knappt före Hausken och sedan var det ett större tidshopp till Emma Engstrand och Heli Jukkolas delade tredjeplats. (splits) Ett fint besked för mig att ta med mig till sommarens prövningar i Tjeckien och det är verkligen skönt att känna att sprinten börjar sätta sig i ryggraden!

Karta final torsdag 10/4
image181

Sprintmästare i Moravian Open, fredag 11/4
Det officiella sprintloppet i Moravian Open Championships hade vi i svenska laget valt bort men efter att arrangören bett om att få med några av våra löpare så tog jag chansen att få ännu en bra check av mina rutiner. Det kan ibland vara bra att öva koncentrationen även med lite stummare ben och i den inledande flacka och mycket riktningskrävande skogen krävdes full skärpa hela tiden. Att arrangören specialiserat sig på att placera kontrollerna nere i groparna ökade på utmaningen ytterligare och det var faktiskt dessa kontroller som fick mig lite ur balans.

Karta fredag eftermiddag (har inte hittat på den i packningen än men vi hade liknande avslutning som herrarna men lite kortare i skogen i början)

Mitt lopp:
Klockren inledning med sträcksegrar på de 4 första kontrollerna men efter tvekan vid både 5:e och 8:e (8:e resp. 10:e på herrbanan) rubbades framförhållningen något och jag hade ett sämre parti på banan. Vid den till synes lätta 10:e kontrollen (12:e för herrarna) slarvade jag och sprang rakt fram till statyn (krysset) och blev förvånad när ingen kontroll syntes. Såg då en skärm vid ett träd och förstod mitt misstag men i stressen glömde jag allt vad jag bestämt mig för till 11:e (13:e för herrarna) och tolkade nu strecket som att jag var tvungen att springa på vänster sida om ån. Det var naturligtvis bättre att springa på vägen på höger sida men det var ingen idé att vända så jag fick helt enkelt bara slugga mig fram i det smågröna. Det gick inte så mycket långsammare men min uppmärksamhet lades till att försäkra mig om att jag skulle få passera ån längst fram utan att riskera diskning. Framförhållningen på resten av banan lades alltså på is och det kändes ryckigt och stressat flera sträckor framåt. Inga misstag dock och jag pressade på i en bra fart så det höll hela vägen in i mål. Flertalet topplöpare stod över sprinten till förmån för morgondagens långdistans men jag kan ändå se att jag än en gång presterat ett bra sprintlopp och att de misstag jag gör är relativt små. Som mest tappade jag 7s på en sträcka (snett ut från 8:e) och totalt sett var jag 33 s från att vinna alla sträckor. (Splits)

Arrangemanget var trevligt och arrangörerna hade fixat dit en orkester som spelade, varvat med speakern Anders Vestergårds rapporter från publikkontroll och målgångar. Mycket uppskattat från en godisråtta som jag var förstås kakbuffén i anslutning till utstämplingen ;-)


Fartfylld långdistans utan utrymme för misstag, lördag 12/4
Redan vid ankomst till TC kunde jag konstatera att de tidigt startande redan krossat den tippade tiden och gått under timman på 9,6km. Lite besviken blev jag först, med tanke på att det inte är ofta man får chansen till en fullängdsbana, men med flera sprintlopp i benen var det samtidigt ganska passande för mig. Jag höll mig till en konsekvenstaktik och gjorde medvetet en säkerhetssväng till 1:a kontrollen för att komma in i loppet. Efter att ha konstaterat att det inte bjöds på några avgörande vägval blev taktiken i fortsättningen att optimera varje sträcka och jobba på att hålla farten uppe. Jag var dock noggrann med att inte slarva vid kontrolltagningen för där kunde man lätt lägga bort sekundrar som sedan var svåra att hämta in. Avslutningen var enkel men ändå knixig och ganska svårläst efter att allt varit tydligt och "luftigt" innan så jag saktade medvetet ner lite för att få kontrollerna bra och behålla flytet. Splits

251413-186251413-185251413-183251413-184


Avslutande stafett med lite nerver
Very hilly var beskrivningen av vad som väntade oss på stafetten och jag var lite orolig för hur kroppen skulle orka. Bestämde mig dock för att fortsätta på min linje med fokus teknik och se hur det skulle räcka. Annika Billstam inledde stabilt men hade gjort något misstag och marginalen var ca 2,5min till ledande Tjeckien. Lina P i andralaget hade växlat strax baom Radka Brozkova och däremellen fanns alla "favoriter" med. Emma Engstrand passerade varvningen som 2:a lag, dryga 1,5min efter Linné/Sävedalens Lina Bäckström och knappa minuten efter Emma radade Norge, Finland och Tjeckien upp sig. Jag förberedde mig på att gå ut som 2:a men under den korta avslutningsslingan runt slottet hade Emma lite problem och passerades av Norge och klungan bakom var närmare, dock visste jag inte hur nära utan koncentrerade mig på Hausken framför.
Emma Andersson dök upp redan på väg mot tvåan och jag hade då koll på läget. Efter 5 kontroller var jag nästan ifatt Hausken men jag behövde inte fundera länge över vilken taktik jag skulle ha när hon plötsligt vek av alldeles för mycket åt höger jämfört med vad jag ville. Jag plockade då min kontroll och fortsatte snabbt mot nästa och efter det har jag inte sett någon. Det var svårt att inte vända sig om i klättringen upp mot 8:e.

image192
(Karta från Ingunn Fristads blogg)

Kände mig stark vid varvningen och hörde då inga hejjarop på bakomvarande lag så jag antog att marginalen var betryggande och jag kunde lugnt plocka de sista kontrollerna. Upp i sista backen mot borgen kom tröttheten och kroppen kändes tung men det försvann snabbt när jag möttes av laget vid sista kontrollen. Fick lite mersmak av mästerskapsstafetter och kanske kan det bli någon mer av det slaget framöver. Har hittills inte sprungit i ett svenskt förstalag så det var debut här i det lilla men charmiga Moravian open Championships.


Premiärseger i tävlingen som inte fanns

Jag är i fas med min planering och helgen bjöd på såväl godbitar som tankeställare. 2 st härligt genomförda sprintlopp och ett bevis på att "spiken" i ett kval inte behöver betyda att man är slagen på förhand - inte ens under extrema förhållanden som med spårsnö!


Från snö till snö

65 mil enkel resa hade vi i Tunabussen framför oss när vi på fredag morgon gav oss iväg söderut. Efter diverse väderprognoser med snövarning var nog de flesta inställda på att det inte skulle bli en sedvanlig barmarkspremiär, utan mer likt de förhållanden som Falun/Borlänge bjudit på senaste veckorna. Visst tvekade jag lite inför resan men då jag tidigt bestämt mig för att elitserien skall ingå i mitt säsongsupplägg så höll jag fast vid beslutet. Utsatta kontroller och välplanerade banor är för mig optimala träningsförutsättningar, och betydligt svårare att hitta till ett vanligt träningspass på hemmaplan, så dessa faktorer fick väga upp resdagarnas ev. slitage på kroppen. Det är ju faktiskt bra att träna även på detta och helgen bjöd ju på många situationer där jag kunde rannsaka min energifördelning på påverkbara respektive opåverkbara faktorer....


Träning och vitsippor

Jag hade egentligen velat åka ner redan på torsdagen för att hinna ut på en träningskarta men efter att ha ägnat en dryg timma åt att kolla olika resealternativ gav jag slutligen upp (mycket frustrerad) och beslöt mig för att åka minibuss med klubben på fredagen. Inget dåligt alternativ men det känns aldrig bra att bryta det upplägg man bestämt sig för passa bäst. Genom en kompromiss i avresetid öppnades dock möjligheten att hinna ut på karta i dagsljus och jag såg till att kartor skulle finnas att hämta i anslutning till Brunnsparken. Nu var det bara vädrets makter som kunde stoppa oss men hela resan flöt på bra och även en prisvärd lunch på IKEA i Jönköping hanns med (Viltfärsbiff med potatis och gräddsås för 25kr!!! Snåla smålänningar kan man lita på ;-)

Snön dök inte upp på allvar förrän söder om Jkpg men sista timmen blev det blötsnö och dåligt underlag, vilket inte bådade gott för helgens premiär. Vi stack ut på karta och kunde iaktta terrängen samt springa resan ur benen. Jag var alltså i fas med min planering igen!

Boendet låg en bit norrut och vi fick ett helt hus till förfogande. Värdinnan hade förberett ett vårinspirerat välkomnande med gårdagsplockade vitsippor och det blev en fin kontrast till de 2dm snö som låg utanför.


image172 

Även lite frukt och påskgodis ingick




3 kortare strömavbrott hanns med under första kvällen men vi hann i stort sett bara tänada nödlamporna innan strömmen var tillbaka igen.

image174

  

Att dra spiken...och i spårsnö...

"Någon måste ju starta först men så länge det inte är jag så är det skönt" - kanske några som känner igen tanken och som dragit en lättnadens suck när de fått scrolla neråt i listan och ännu inte stött på sitt namn??? Jag måste faktiskt erkänna att jag blev lite extra nervös för att starta först, och vilket utslag det kunde ge för att ta sig till final eller inte, och det är skrämmande vad lite som krävs för att man ska börja tvivla på sin förmåga. Vet inte om det var min egen bestämdhet för att genomföra mitt lopp och skita i resten eller om det var den inställda elitseriestatusen som påverkade mest men jag var iaf laddad och fast besluten att sköta mitt. Ett bra kvallopp utan kontrollbommar men några svängar på sträckorna gjorde att jag tappade tid. Framförallt hade jag problem med höjden och sluttningen innan parken, då skrämselorden från PM om kontrollanter och passerbara/opasserbara branter ekade i mitt huvud, och jag var väldigt noggrann med kartläsning såväl uppför som utför.

Direkt efter målgång bytte jag om och joggade ner ordentligt, med fullt fokus på final, och det var skönt att se att min insats räckte så långt som till en 3:e plats i heatet. Att jag var en bit efter lade jag ingen större vikt vid för det är omöjligt att jämföra folks insatser i kval, samtidigt som snöns påverkan för min del gentemot övriga också var omöjlig att bedöma. Vaden höll bra men stelnade faktiskt till lite mellan loppen och jag är inte 100% säker på att det bara är inbillning eller egenframkallade känningstendenser. Då jag ändå sprungit flera intervallpass med betydligt längre totaltid ansåg jag att en final var fullt rimlig att kunna genomföra och efter det beslutet släppte jag osäkerhetstankarna och hade valt att springa final, samt ladda för det.


Final med finaltänk

Redan efter kvalet fick jag känslan av att banläggaren skulle klura till det med några långsträckor och under uppvärmningen bekräftades misstankarna genom att jag kunde se de tidigt startande välja olika vägar ut från startpunkten. Även varvningen förtydligades av de tidigt startande och det är en trygghet att ha med sig när man närmar sig publiken. Dock är det en hel del som skall klaras av innan man är där och jag fick säga till mig själv på skarpen att fokusera på MITT och att det är JAG som väljer MINA vägval. Lyckades bra med detta och anser mig ha tagit bra vägval hela tiden, men framförallt genomfört dem optimerat på de flesta ställen. De längre sträckorna var väldigt avgörande och även om jag hade ett i jämförelse gigantiskt tidstapp på kortaste sträckan (missade bäckövergången till 2:an och vände istället för att fortsätta och ta den nerifrån) så kunde mitt konsekventa tekniska agerande föra mig till seger med stor marginal. Är väldigt nöjd med att jag hela tiden fokuserade på mig själv och valde mina vägar, trots att jag flera gånger skymtade/mötte Tanja Ryabkina på andra vägval. Det kan ibland kännas fel att springa i ett helt nytt spår, när man vet att åtminstone 30 personer har haft samma bana innan, men för mig kändes det naturligt då jag bestämt mig för att ta det vägval jag trodde mest på. Så här i efterhand låter det kanske kaxigt men det ligger något i ordspråket: "Du kan inte komma först om du går i andras fotspår".....

  

En bra dag och en mindre bra dag.....INTE vad jag ville ha med mig

Medeldistansen bjöd också på snö men det hade det ju funnits viss förvarning om så det kan jag inte skylla min dåliga insats på. Märkte dock att jag blev frustrerad av att se spår och började vela kring huruvida jag skulle följa dem eller inte, vilket fick mig att tappa riktningen några gånger. Då jag inte var lika taggad från början krävdes det varken många eller stora misstag för att få mig ur balans och redan in mot 6:e kontrollen hade jag slagit av på takten. Sprang igenom banan men hade som sagt svårt att hitta tillbaka till ett långvarigt flyt så sträckorna föll mer ut i ett bra-dålig-bra-dålig-mönster.


Då målet med helgen inte var resultatbaserade utan snarare inriktade på stabila insatser så har jag svårt att smälta ett upprepande av mitt tidigare "topp-och-botten-mönster". Visst är det skönt med bekräftelse på att ha en tillräcklig maxkapacitet, och att alternativträning är ett kanonbra komplement till löpning, men det jag främst tar med mig är att jag fortfarande behöver jobba på att fördela rätt mängd energi på varje moment. Antagligen tog sprintdagen lite mer energi än jag räknat med, samtidigt som jag också slappnade av för tidigt och var nöjd med att åtminstone ha fått ett bra kvitto med hem. Kommande mästerskap är hårt späckade och jag har som mål att vara med i toppen mer än en gång, vilket jag nu inspirerats till att jobba med hemma. Dock skall jag inte trycka ner min fina sprintinsats utan avslutar med att säga att den medförde många avbockningar på helgens "syftes-lista", bland andra:


Avdramatisera yttre förhållanden, ex. skoval, väder, startposition

Vara här och nu i tävlingsmomentet, dvs. lämna plugget åt sidan från avresa till målgång söndag

Förbereda mig genom "model event" och skapa grundstrategi utefter den

Att ladda om mellan kval och final samt spetsa finalloppet

Extra koll på kompassen så att riktningen hela tiden är bra
Ha roligt

PS. Kartklipp med mina vägval kommer senare under kvällen/morgondagen. DS


Ett överhettat huvud och en sliten kropp

Oron över det vadproblem jag haft sedan snart 6 veckor tillbaka har slitit hårt på mig, på många olika sätt...

Ibland krävs det inte stora motgångar för att sätta igång en negativ spiral som kan vara svår att bryta. De som känner mig vet att jag i perioder kan vara otroligt effektiv och ha många bollar i luften, men också att det efter en sådan period kan tvärvända och jag blir då otroligt trött när jag börjar slappna av. Jag har länge kämpat med att hitta en balans någonstans mittemellan, framförallt med målet att inte sjunka så djupt i downperioderna, men än är jag inte framme vid den magiska formeln. I mina effektiva perioder är jag ett kontrollfreak som planerar allt in i minsta detalj och ständigt tänker på nästa drag. De stunder jag är som mest avslappnad är under träning och under träningspassen släpper jag tankarna fria och känner mig bekymmerslös. Detta är givetvis bra, med tanke på att jag som elitidrottare vill att träningen skall fungera, men det kan också vara farligt för det är då lätt att fly in i träningen och använda den som ett gömställe. Följden blir otroligt mycket träning samtidigt som jag mellan passen går på högvarv och återhämtningen får därmed inget utrymme.

För mig var det inte speciellt lyckat att åka på teknikläger till Portugal och redan dag 2 konstatera att jag inte skulle kunna genomföra min planerade vecka (korta snabba pass med stort utrymme för vila däremellan) och den stress jag skapade inom mig, vilken främst bestod av en stor besvikelse för att jag inte lyssnat på kroppen, resulterade i att jag åkte hem med 4 ganska tunga styrkepass, 2 racercykelturer på totalt 16 mil, 3 ol-pass i hög fart, 2 ol-pass i lugnare fart samt ett antal kartpromenader. Denna träningsbelastning hade jag dock svårt att ta till mig och mentalt kändes det inte som att jag gjort så mycket, vilket resulterade i hårdträning alternativt när jag väl kom hem och hade obegränsad tillgång till skidor och wetwest samt styrketräning. Jag hamnade dock i en downperiod tillslut och därifrån är jag nu på väg tillbaka till en balanserad vardag, med utrymme för andra förströelser än träning. Det sistnämnda kan ibland vara svårt att prioritera när man är 365-dagarsidrottare men för mig är det otroligt viktigt för att jag ska kunna prestera. Allra svårast kan jag känna att det är när träningen flyter på och man bara längtar efter nästa pass MEN det är också då det kan vara som mest lämpligt att stoppa upp och verkligen göra något annat.

För några kan det kanske verka besynnerligt att jag, som inte har ett "åtta-till-fem-jobb" vid sidan av min träning, kan uppleva att dagarna rusar på utan att jag hinner med. Jag har istället en sparsamt schemalagd studiesituation med eget upplägg på pluggande däremellan. Dock har jag märkt att det kan vara svårt att se till att schemalägga sig själv dessa dagar och betydligt lättare att ta sig till kartor en bit bort och göra träningsdagar. (Skejtvasan var t.e.x en mycket trevligare upplevelse än att plugga vid köksbordet)

Stärkande och hälsosamt i fjällen
Förra veckan var det landslagsläger i Ljungbyhed men enligt ursprungsplanen skulle jag varit i Portugal med Hässelby SK. Då jag tidigt strök detta läger för att undvika att stressa igång löpningen valde jag att även avstå tekniklägret och istället blev det några fina dagar i Idre Fjäll tillsammans med David. Massor med snö, uppiggande solsken och minusgrader (förutom sista dagen med lite duggregn) och endast  träna, äta och sova i fokus gjorde mig gott! Då David nyligen varit på fjällutbildning med skolan, och fått smak för turåkning, passade han på att guida mig ett varv runt Nipfjället. Snömängden varierade kraftigt och på ett ställe (se nedan) hade vi faktiskt svårt att följa ledmarkeringarna.

image171


Skadad?... eller inte skadad?.. - det är frågan....
Det lilla skadeproblem som jag brottats med ett tag är på väg att ge sig men i huvudet har det satt djupa spår och jag är fortfarande livrädd för att få tillbaka en smärttendens. I början var jag ju lite nonchalant och ivrig, vilket ledde till att jag fick stå där med skammen och besvikelsen med endast mig själv att skylla på. (Är man då duktig på att döma sig själv kan det bli jobbigt.) Nu har jag dock avverkat två hårdare intervallpass på hårdare underlag samt några pass i skogen men det går inte riktigt att komma ifrån tanken på hur känslan är i varje steg. Detta medför att jag ännu inte gått över på "normal" löpdos men den här veckan blir det iaf en klar ökning och jag är precis på väg ut till Ornäs för ett tidigt kartpass med Jenny Johansson. Därefter bär det vidare ner mot Stockholm och en sväng på ett gammalt 25-mannaområde (2003). Efter några späckade dagar med mental träning kommer jag att göra ett besök hos Lina B och Sofie J i Uppsala samt springa vintercup där på söndag. Min erfarenhet av tidigare mentala stegutbildningar på Bosön (träningstid fram till 08.30 samt efter 21!!) har fått mig att planera in återhämtningsdagar under vistelsen där för annars lär jag snart vara tillbaka i den negativa spiralen... 

Klokord
Under min skadeperiod har jag även insett att det är lätt att övervärdera löpningen, och undervärdera de alternativa formerna, genom att tänka att det krävs MER av såväl mängd som intensitet för att kompensera de uteblivna löppassen.
Andra tänkvärda saker kan vara att:

"En dålig dag kan alltid bli bättre" att jämföra med Iors "Den här dagen började inte bra och den kommer antagligen inte att bli bättre"

"Att göra ingenting med sina vänner är det bästa i världen."

"Ibland är du underbar även när du inte vet om det"
"
Det är dumt att oroa sig i förväg, risken är att du får uppleva besvikelsen två gånger"

Avslutningsvis vill jag bara tillägga att jag är medveten om att mina små skadeproblem är bagateller och droppar i havet i jämförelse med allt elände som sker runt om i världen (katastrofer, krig, svält osv.) MEN det är ändå jag "här och nu" som jag upplever och det är i första hand det jag kan ta ansvar för. Idrotten är just nu en stor del av min livssituation men samtidigt också en hobby som jag kan sluta med när jag känner att det är dags. Än så länge är har jag dock inte sådana planer utan 365 SPÄNNANDE, ROLIGA och UTMANANDE dagar om året gäller fortfarande.

Lycka till Syrran i SM-finalen i bandy på lördag. Sätt dit de där gul-svarta gnagarna! Go IFK Nässjö!


5 mil enkel väg för en pizza och ändå lurad av Pizza Hut

Sista dagen i Portugal hade jag tillgång till racercykeln igen och passade på att ta en längre tur. Då Håkan och Caroline varit på utflykt i Coimbra och rekommenderade denna stad (och då jag är smålänning i grund och
botten och de dessutom hade fått en gratiskupong på en läcker take away från Pizza Hut, tänkte jag att det kunde bli ett lämpligt mål. Ca 5 mil enkel väg visade kartan men det kändes som en lagom utmaning och jag trampade iväg.

Att hitta till Pizza Hut var småklurigt, då staden var mer enkelriktad än Falun och samtidigt lika backig som Huskvarna, men place de Republica var välkänt för ortsbefolkningen och de guidade med fina gester. Anlände runt 11.20 och blev då förskräckt när jag insåg att det var väldigt mörkt inne på Pizza Hut men hittade så småningom
följande skylt:
image153
och ägnade lättad de sista minutrarna åt lite dokumentation och stretching.



Väntar...                         väntar....               först på plats.............nästan 5 mil hit!

När de äntligen slog upp portarna vattnades det redan i munnen på mig och jag stegade in och räckte fram min kupong. Snacka om besvikelse när den uttråkade och tuggummituggande tjejen i kassan frågade vilken Medium pizza jag tänkte köpa för att få ta del av den "extra" pizzan, samtidigt som hon nonchalant pekade på den finstilta portugisiska texten längst ner. När jag tittade närmare kunde jag utläsa några få ord som liknade svenskan och då jag kände att det inte var realistiskt att först klämma en Mediumpizza, som kostade dubbelt så mycket som deras lunchbuffé!, och därefter forsla hem en small i min lilla ryggsäck så gick jag ut och tog mig en funderare. Rakt över torget fick jag då syn på ett mysigt litet café och gick dit (hade faktiskt tagit med vanliga skor så att jag slapp trippa runt med clips-skor i stl.42) och där blev det en rejäl fika som depåpåfyllnad innan jag styrde hemåt igen.
image159
Mumsfillibabba!

image161
Lämnat Coimbra och nästa anhalt är Cantanhede med Praia de Mira ytterligare ca 20km bort.

image166
Snacka om raka vägar!
                Nästan 10 mil avklarade, ca 4.20 tog det.
Ibland fanns det lite att titta på vid sidan om också.

image162
Blev aldrig aktuellt men det var tryggt att veta att det fanns en backup. Sov dock riktigt bra i "min" säng den natten efter att dagen även bjudit på kurvbilds-ol och styrka.

Hemma i Sverige igen
Efter tidig uppstigning, med frukost 06.00 och avresa kort därefter, ägnades dagen åt diverse transporter. Bilt till Porto, flyg hem med landning efter 15 (svensk tid) på Skavsta, flygbuss till Stockholm C och tåg till Falun med ankomst 20.37. Där mötte David upp mig och jag fick sedan äran att möta en nystädad bil, nystädad lägenhet och hemlagad middag med levande ljus:
image164
Myspys!
image165         
Tagliatelle med kronärtskockor och salamikrisp (inklusive svart tapenade som David nu lärt sig vad det är)


Lämnade sedan av David 08.30 söndag morgon, för en veckas vinterutbildning i fjällen med skolan, så på söndag är det min tur att stå för servicen. Tilldess passar jag på att njuta av skidåkning på Lugnet och lite avkoppling i Smedjebacken och förhoppningsvis kommer jag att kunna trappa upp löpningen så smått - utan bakslag i vaden. Säsongen närmar sig och det skulle vara roligt att kunna följa den plan jag från början satte upp. Om inte så blir fallet är det dock ingen fara för planer är till för att redigeras och jag jobbar med flexibilitet för att nå bästa möjliga resultat!

Styrketräning och promenad i Portugal


I fredags lämnade jag ett snöklätt Falun, där närmast idealiska skidförhållanden och fysträningsförutsättningar fanns. För en vecka framåt skulle jag istället befinna mig i 15-20 gradig värme, och njuta av teknikträning på barmark i Praia de Mira, men ett hjärnsläpp omkullkastade planerna och jag ägnar mig mest åt att tygla mitt tålamod och svälja besvikelsen.

"Är huvudet dumt får kroppen lida" brukar jag skämtsamt dra till med efter ett mindre bra lopp med många extra löpmeter men den här gången stämmer det på ett sätt som gör det lätt att hålla sig för skratt. Efter att ha tränat disciplinerat och förnuftigt, och vilat från löpningen sedan terränglöpningen 2 feb, åkte jag till Portugal med förhoppningen att kunna springa ett teknikpass om dagen och komma hem med ett fint tekniskt självförtroende och en utvilad kropp i bagaget. Med endast två träningsdagar kvar, to+fre, har jag skrapat ihop ETT riktigt bra kartpass och betydligt fler med fel fokus. Vi inledde med WRE-tävlingar och jag hade ca 15 min på mig till start när jag anlände direkt från flyget till TC. Värmde upp och gick i tanken igenom dagens taktik: ?ta mig tid att komma in i loppet? och på väg till första kontrollen var det främst det gröna som jag analyserade och skapade mig en känsla för vad som skulle undvikas respektive inte. Hade även bestämt innan start att jag inte "tävlade" utan lät tekniken bestämma farten och vid minsta smärtsignal i vänster vad skulle jag kliva av. Perfekt lyckades jag inte genomföra loppet men de 3-4 misstag som uppstod, längs den 4,6 km långa bana med 18 kontroller, löste jag snabbt och för att vara säsongens första riktiga tekniklopp är jag nöjd. Linnea Gustafsson från Visborgs OK var 8s snabbare men jag hade dagens andra bästa tid. Eftermiddag/kväll ägnades åt att komma till ro på hotellet och ta igen mig efter resan (steg ju upp 04.40 svensk tid och hade dessutom dragit tillbaka klockan 1h).

Den svarta dagen
Söndagen bjöd på WRE långdistans men för min del var det ett lugnare teknikpass planerat. Startade på min starttid och de tre första kontrollerna satt klockrent men till fjärde lyckades jag trassla ihop det mesta och skuttade runt på måfå i ett stort grönområde ca 7min för länge. Fortsatte runt banan men kom inte riktigt in i kartan utan sicksackade bland buskar och snår på måfå och det gav resultat därefter. Ida Johansson från Mora måste undrat vad jag höll på med och hade jag i efterhand kunnat se till att jag bara avbröt och gick hem skulle jag välja det alternativet utan tvekan. Nu fortsatte jag ändå joggandes runt och efter 10:e kontrollen gick det tekniskt bra. Tiden hade dock runnit iväg och med ca 2 km kvar av banan strejkade vaden och jag fick promenera sista biten.Tyvärr hade belastningen i såväl tid som underlag blivit alldeles för stor och därmed försvann resten av veckans träning också....
image152
Inte planerat men ibland får man vara flexibel

Jag förstår att andra kan se det som föga förvånande att mitt upplägg inte skulle hålla och jag ger all tillåtelse till suckar, huvudskakningar, menande blickar, himlande med ögonen och andra tänkbara reaktioner, men ni ska veta att jag är ganska bra på att vara hård mot mig själv och i detta nu är det den besvikelsen som jag koncentrerar mig på att bekämpa. Skulle ni vilja stötta mig trots dumdristighet görs det bäst genom ett extra leende. Dagen till ära kan ett hjärtligt sådant vara på sin plats

Räddaren i nöden
image149
Stefan Hüsler heter min räddande ängel härnere och hans racercykel gav mig ett fint pass mitt i bedrövelsen. 58,2km på ca 2,5h fick mig på betydligt bättre humör och imorgon skall jag ut en gång till. Tror bestämt att det kan bli ett inköp av en landsvägscykel till våren för upplevelsen är bra mycket bättre än när jag maler väg med min MTB hemma! Styrketräning har jag också fått en hög dos av härnere och innan hemfärden är det fjärde passet inplanerat. Igår var vi upe i bergen och där kunde jag och Erik Holmberg underhålla barnen med våra hopp och skutt kring en trädstam vid vårt lilla "TC" medan övriga sprang långdistansbanan från POM 2007.
image150
Vattenflaskan kan fungera som vikt också!
image151
Erik gör fällkniven

Eftermiddagen bjöd på teknisk kontrollplock och jag gav mig ut på den men när man lägger mer kraft och energi på vart fötterna skall placeras är det inte lätt att hitta flytet i kartläsningen. Ibland tror jag att det kan vara bäst att fly och strunta i att utvärdera vissa pass. Det blev iaf lite skogspromenad med fina vyer ;-)

Avslutande kartjogg innan skidåkning tar över (???)
De två sista dagarna har jag nu förhoppning om att kunna falla framåt och låta steget övergå i lätt jogg och därmed öka kvaliteten på teknikpassen. Kartpromenader är inte att förringa som träning, tvärtom har jag fått flertalet aha-upplevelser att ta med hem, men till nästa gång skall jag lägga in dem frivilligt innan olyckan är framme.... David, som var smart nog att stanna hemma och skjuta lite på sin lägerpremiär, rapporterar om fina skidspår och jag räknar med att få en fin fysträningsvecka på hemmaplan efter denna "återhämtnings- och må-bra-period" i värmen. Lite komiskt att David faktiskt gått om mig i löpkvor sista veckorna men som jag också brukar säga: "Inget ont som inte för något gott med sig"! och det är verkligen roligt att det ljusnar för hans del efter allt alternativträningsslit som han har gjort.

Dopingkommissionen anropar: Lena, vart är du???

image148

Då min vad sakta men säkert blir bättre men att jag ändå valt att lyda massören Fredrik Stenes råd om alternativträning fram till fredag blev det igår ett styrkepass i hallen istället för den tänkta Tunaträningen. Efter passet åkte jag och David hem till Matildas nya lägenhet för att få lite ärtsoppa och pannkaka till kvällsmat men precis innan vi klev in, klockan 18.50, fick jag ett telefonsamtal som ändrade planerna helt....

- Hej Lena, det här är från Dopingkommissionen. Vi är i Skräddarbacksstugan, vart är du?

Insåg snabbt att jag gått direkt från skolan till hallen men att det i min vistelserapport stod att jag skulle träna i Borlänge. Det var bara att säga som det var, att min vad hade påverkat träningsplanen och att jag inte haft en tanke på att gå in i datorn och ändra det denna dag. Nåja, ingen större fara skedd då de kunde fortsätta hem till mig och ta provet där istället. Laddade upp med lite kaffe och några bitar från gårdagens bullbak som kompensation!

Jag är inte direkt känd för att dricka överdrivet mycket och därmed kan urinprovet ta sin tid efter att jag tränat/tävlat och det kunde blivit en lång kväll...MEN jag sänder ett tack till den tjej som ockuperade toaletten i hallen så länge att jag gav upp och bestämde mig för att hålla mig hela vägen hem och därmed kunde jag kissa direkt :-)

Fick mig en tankeställare kring det här med vistelserapporteringen iaf. Jag har förökt vara noggrann och inte bara skrivit att jag är hemma i stort sett varje kväll mellan 23.00 och 07.00 men så här i efterhand hade ju det varit bättre. Jag hade som sagt ingen tanke på att mina "i-sista-minuten-ändrade-planer" skulle föregås av ett besök vid internet men hädanefter skall jag försöka ha bättre koll på vad jag anger dag för dag. Det är ju bra att tester görs men fortfarande finns vissa brister i systemet och ett mobilt bredband på en handdator eller till mobilen blir ju nästan ett måste om varje liten ändring skall hinnas med.

Krävs det baddräkt för att inte vara en medelmåtta???

Vill man komma ner på jorden och inse att man inte är mer än en medelmåtta bland sydeuropeiska terränglöpare så är det bara att åka ner och möta dem. Det var ju inga pinnsmala kenyanskor som trängdes i "calling area" men snabba var de ändå. Enhetlig klubbdräkt var det som gällde och jag var inte den som sade emot när löparlinnet föreslogs framför bikinitopen men jag insåg snart att den hade stått sig bland de mer vältäckande plaggen i fältet. Trodde inte mina ögon när folk började klä av sig och stå i gamla modeller av helbaddräkter och bikinitrosor som knappt täckte halva baken innan de började springa! Citerar Lasse Andersson: "springtrosorna var snarare stringtrosor"!!!

image141
Första insatsen i Hässelbydräkten och som vanligt ivrigt gestikulerande samt allmänt flummig på bild!

Nåväl, min insats var ändå helt ok men det krävs lite mer träning för att hitta ett bra tempo som optimerar loppet. Startade nog lite väl hårt men fick på detta sätt en ganska bra position i det 80-talet stora startfältet och jag höll sedan ihop loppet bra. I vårt gäng var Lisa Blommé lite vassare än övriga och hon gick ifrån oss efter halva loppet och slutade på en fin 26:e plats.  25s efter henne spurtade Isabella Andersson, Anna von Schenck och jag om lite högre placeringar och tyvärr fick jag ge mig strax före mållinjen och vi blev i nämnd ordning 36:a, 37:a och 39:a. (Även Magdalena sprang och slutade 54:a men det var bara 4 st som räknades in i laget.) Roligt med så jämn fight och ganska smidigt för de svenska supportrarna som helt enkelt kunde köra med "Heja Hässelby" när vi rusade förbi ;-). En och annan orienterare fanns på plats efter att själva ha genomfört en etapp i POM (Portugal O-Meeting) strax innan, bland annat legendaren P-O Bengtsson med sällskap. Roligt även att världsrekordhållaren för damer 50 år, Jutta, supportade oss ivrigt längs med banan. Damresultat


Lite startbilder

image142
Ute på sista varvet, Anna i tät före Isabella och jag en bit bakom

I herrklassen ställde Hälle IF upp med 3 orienterare; Emil Wingstedt, Erik Öhlund och Mattias "Halden" Karlsson och då Mustafa tvingades kasta in handduken pga. hälsenekänning räknades samtliga i lagtävlingen. Emil imponerade med en bra tid och såg inte ut att i första hand ha en annan huvudsport (även om han antydde att vaderna signalerade lite om det efter loppet!). Herresultat Ännu en orienterare fanns ju på plats och det är med stor glädje som jag rapporterar att Erik Johansson sprang in på en imponerande 2:a plats i juniorklassen. Det var t.o.m. så att Gärderud höjde på ögonbrynen och undrade om det verkligen var en orienterare!

image143
Damlaget fr.v. Isabella, Magdalena, Kicki (coach/reserv), Anna, jag, Lisa

image144
Juniorgrabbarna (Erik näst längst till höger)

Helgen var intensiv och jag tillbringade fler timmar på väg till och från Portugal än jag hann vara där. Såg i stort sett inte mer än matsalarna på hotellet, mitt rum, några meter mellan lobbyn och bussen samt tävlingsplatsen och flygplatsen. Lämnade Falun i fredags förmiddag 10.32 och anlände till hotellet 01.00 lokal tid. Lämnade sedan hotellet 04.00 söndag morgon, lokal tid, och var tillbaka i Falun vid 20.30. (Hässelby rapporterar om resan och Eriks lopp här.) Hann faktiskt med ett gympass på Arlanda så lite träning blev det. Dock har jag en krånglande vad så det blir att vänta med den specifika löpträningen ett tag till. Än är det ju inte badklädesväder.....;-]

Ny utmaning: att hitta en dagsformtopp mitt i hårdträningen

EM i terräng för klubblag
En kort tur till Portugal är helgens planerade aktivitet. Lämnar Arlanda vid tresnåret på fredag och beräknas vara tillbaka där inom 2 dygn! I och med att jag bytte till Hässelby SK i friidrott, vilka vann lagtävlingen för seniordamer på terräng-SM i fjol, är jag en av 5 damer som skall slåss om att ge Sverige bästa möjliga placering i lagtävlingen där de 4 bästa räknas. Dessutom får jag nu chansen att göra mitt första lopp i en riktig löpartopp !!!Tror dock att jag håller mig till löparlinne men man vet aldrig, kanske bjuder Portugal på värmebölja lagom till snön dimper ner här hemma.
Nåja, oavsett klädsel är det 6km på gräs-/sandunderlag och banan är 2km så det blir tre varv och mitt race är på lördag kl. 15.40. Har inte funderat så jättemycket på det men skulle gärna se att benen orkar bättre än på NM i november då jag stumnade i backarna pga. slutkörda lår. Inför detta lopp har jag inte gått på med lika hårt genrep utan snarare hållt mig till mer mängdträning och lugnare intensitet. Dels med tanke på att jag avslutat en högintensiv vecka och gått in i mängdvecka men framförallt på att jag haft problem med en vad och inte kunnat springa så mycket som jag planerat. Hoppas att jag inte gör något dumt i och med lördagens lopp för det är inte värt en längre skadeperiod när jag nu kämpat med hård vinterträning ett bra tag. Dessutom är min andra Portugalvistelse på gång då jag åker på teknikläger till Mira med ikhp 9-16 februari. Även en tredje resa till Portugal är inplanerad men det är inte förrän 3-10 mars...nån som slår detta Portugalfacit?!?

Skid-o-premiär
I Vänjan, ca 5 mil väster om Mora, gick svenska skid-o-cupen av stapeln i helgen som var. David premierade för GSK Batong, och åkte in på 4:e plats tillsammans med Johan Nordlund i lördagens stafett, och i söndags spände även jag på mig kartstället och åkte långdistans. Skare och lättfört men vad hjälper det när inte huvudet är på skaft? Jag genade lite väl mycket utan att ha koll på kartan och det var bara att konstatera att man blir lite ringrostig om man inte uppdaterar kartläsningen på sisådär 3-4 år. Inte mer än rätt åt mig men kul var det och så fina skejtspår hittar man inte inom 10 mils radie från Falun så jag passade på att ta en extra timma i dem efteråt. David fick också mersmak och är i skrivande stund på plats i Lycksele för 3 SM-tävlingar fre-sö. Bland annat skall GSK Batong försöka försvara (och ännu hellre förbättra) sitt stafettbrons från i fjol.

Sen presentation av mina nyårslöften

Under tiden som jag genomförde årets sista träningspass (skejtintervaller med David, William Lind och Markus A)
saluterade andra turister in det nya året genom att bränna av en hiskelig mängd fyrverkerier i förtid. Kanske var
det de som påminde mig om det annalkande nya året och jag började fundera lite över eventuella nyårslöften att avge. Jag ser dock ingen större vits med att lova en massa saker som man ändå inte menar men några saker har dykt upp gång pågång i mitt huvud och efter att ha analyserat dem från olika håll kom jag fram till att jag tror att de kommer att kunna föra mig framåt i min satsning och därmed spikade jag dem! I övrigt blev det ett lugnt firande med trevlig middag och spel.


Notera att nedanstående är ÖNSKNINGAR om saker jag hoppas kunna hålla mig till och alltså inte löften som kan brytas!

  • Att få till en komplett träningsdagbok utan hål för perioder/enstaka dagar. 
    (Hittills har jag frustrerande nog sådana i samtliga sammanställningar av min träning. Främst grämer jag mig över att inte hitta mina resultat från Matildas testrunda som jag plågat mig runt flertalet ggr. 
    (Tur iaf att själva träningseffekten inte försvinner ;-) ).  
  • Baka eget bröd! (Inspirerad av Patrik Martner och då jag under julen plockade med mig en assisten från Mamma så har det gått riktigt snabbt och smidigt. Saknas bara en matlagningstermometer för att underlätta kollen på jästtemperaturen men saffransbullarna gick åt även om de var lite kompakta!)
  • Andas en gång extra innan jag hetsar upp mig och tappar humöret ;-)
    Hade det varit ett löfte hade det bara varit att stryka redan under årets inledande dagar (FörlåtDavid...)  men nu jobbar jag vidare på att klara det bätre resten av tiden istället.

Hittills har jag faktiskt inte köpt bröd och här nedan kan ni se David in action då han jobbar med en grå, klibbig massa som så småningom faktiskt blev till fina limpor. Receptet kommer från Jenny och Patrik och vi väljer att låta det gå under namnet "Jennys Draculabröd". Det blev även en sats med "Jennys farmors hurtiga linfröbullar".



image131
Ska det verkligen vara så här kletigt .......och grått ????? (Tur att jag tvättade händerna innan)

image133
Ganska kul det här med bakning...
image134
och det blev riktigt bra tillslut! 2 härligt fiberrika vampyrlimpor ;-)

Som avslutning drömmer jag mig tillbaka till värmen och lägger in en Teneriffabild med hopp om att shorts och linne blir aktuellt i Portugal.
image135

RSS 2.0